uUugt, så tyckes det icke bekymra Tredaktuonei om den, i förnuftiga menniskors ögon, far fra! med en ohejdad tanklöshet, blott den kan me svarta färger utmåla ett samhälle, som kar e demokratisk författning. RÄTTEGÅNGEN MELLAN INSPEKTORE GRAVE OCH HANS MAJT KONUNGEN . JURIDISKA CMBUD. FER (Forts. från Lördagsbl.) Den 16 Maj. Vid företagandet till ytterligare hanc läggning af målet emellan inspekteren Johan Sebastia Grave, å ena sidan, samt Hr advokatfiskalen och ri daren Pehr Staaf, såsom tillförordradt ombud i dejur diska angelägenheter, som röra Hans Maj:t Konunger enskilda egendomar i Norrbottens län, å den andr: hvarom protokollet för den 9 innevarande månad sec nast förmäler, tillstädeskommo inspektorn Grave oc Hr advekatfiskalen Staaff, den förre i rättegången bi trädd af landtmäteriauskultanten Adam Hultborg; oc blef det, vid förra rättegångstillfället hållne protoko justeradt, hvarefter inspektoren Grave återställde H advokatfiskalen Staaffs då inlemnade och Grave del gifne anförande, hvilket nu upplästes och var af denn Iydelse: Pill Stockholms välofl. Hämnersrät! De utom ordentligt vidlyftiga, så kallade relatiorer med derti hörande bilagor, som inspektoren Grave till högtärad Kämnersrätten iniemnat, utgöra en samling af upp satser i heterogena ämnen, hvaruti det i sanning va rit svårt att hemta någon iedning för bedömande a hans, hos domstölen väckte käromål. Man finner de en historik öfver administrationssättet vid Hans Maj: Konungens egendomar i Norrbotten. under den tid :a sex år Grave derstädes vistats, med uppgifter öfve åtskillige klandervärda åtgärder, som skola egt rum : flere af de vid förvaltningen anställde, till en del re dan aflidne personers sida. Jemte framställning :a oförrätter. som skola tillskyndats honom ej mindre a desse, än äfven af andra, med hvilka han, i och föl sina bemödanden, att derför vinna upprättelse, tid efter annan kommit i beröring, har Grave sysselsat sig att mot större delen af dem framföra smädande omdömen och anmärkningar 4), blandade med anekdoter och berättelser, de der med säken icke ega ringaste sammanhang. Hvad Grave må hafva härmed åsyftat, vill jag ej söka utreda. Både aktningen för domstolen och min pligt, såsom rättsökande, bjuda mig att lemna detta allt utan besvarande. Jag skall således, med abstraberande deraf, endast så vidt möjligheten medgifver, följa Grave på spåren i granskningen af de, henom enskildt. rörande förhållanden, hvilka med det angifna, egentliga föremålet för hans talan synes ega gemenskap och hvarigenom den lagliga ordningen för utförandet deraf må kunna bestämmas. Under den 47 Januari 1825 antogs Grave, enligt ett, af Hr öfversten och riddaren Klingstedt undertecknadt förordnande, såsom bruksinspektor öfver de ifrågavarande possessionerne i Norrbotten, emot 660 Rdr Bko årlig lön, en. half kappes afskrifning på spanmålen, kålgård och 3:e kofoder. (Bil. litt. B.) Skriftliga instruktioner blefvo af öfversten dem 5 och 7Februari samt den 3 Mars utfärdade. (Lit. D och E.) Grave förmäler nu 2), att han tyckt nämnde vilkor vara nog knappa, serdeles vid jemförelsemed hvad han förut, såsom inspektor vid Laxsjö masugn, ätnjutit; men :han hade slutligen ingått derpå, dertill förmådd af de försäkringar -om framtida tillökning och andra lysande fördelar, som, både öfverste Klingsetdt och numera aflidne Hr krigsrådet och riddaren Röslein, skulle honom förespeglat. Vid ankomsten till Norrbotten fann Grave de, rörande förvaltningen vid verken vidtagne dispositioner icke enlige med sin förväntan och sitt bedömande om hvad för en väl organiserad bruksrörelse erfordrades, i anseende hvartill och då man hvarken ville lyssna till hans, om förändringar derå, gjorde förslager, eller nödige befunne medel voro att tillgå, han redan, sommaren samma år, med öfversten Klirgstedts bifall, skiljt sig från befattningen, samt, efter skedd redovisning och inventering, 3) och sedan han, såsom slutliqvid, erhållit en invisning å 697 Rdr 3 sk. 2 rst. Bko 4), innefattande äfven ett helt års lön, åter begifvit sig till Stockholm. Anbud skall då blifvit honom gjordt, att återtaga befattningen, men han hade vägrat det, förnämligast af skäl, att då han uppträdt såsom öfverste Klingstedts och krigsrådet Rösleins åklagare, han fruktade att alltid vara exponerad för deras hat och förföljelse. Vid den undersökning om förhållandena vid verken, som genast derefter uppdrogs åt öfversten, numera Hr generaltulldirektören och kommendören friherre Gyllenhaal, anmodades Grave att vara bonom följaktig till Norrbotten, hvarifrån han den 26 September å nyo hit återkom. Sedan han utqvitterat sitt saldo efter ofvannämnde invisning och dervid erkänt, det 4) Jag begagnar detta tillfälle att erinra, att den skrift, hvilken Hr advokatfiskalen här klandrar, icke blifvit författad nu, ej heller till begagnande inför domsto!. Den uppsattes för nära 20 år sedan, medan alla de deri omnämnde personer ännu lefde, och den var bestämd att ingifvas till H. K. H. Kronprinsen, till hvilken äfven Hr direktör Stenstrup aflemnade den. Hvar och en har sina begrepp om smädelse, och jag begär icke, att man skall finna mina omdömen om vissa personer smickrande; men icke en gång min motparts representant lärer bestrida, att mitt skrifsätt är temligen naturligt, och att den föreställning, jag gifvit om personerna, ligger helt och hållet i deras egna handlingar. Jag har sagt hvad de gjort, och endast på detta sätt hvad de äro. 2) Om min motpart först tar i betraktande de lysande löften, man gaf mig, för att draga mig från en god plats och efter de uslavilkor, man nödgade mig antaga, sedan jag blifvit narrad på bar backe, så skall han finna samma anmälan helt naturlig. 3) Inför Kämnersrättens protokoll har likval Tit. Staaff förmält, det Grave ännu icke aflemnat någon ordentlig redovisningsräkning för sin förvaitning af egendomarne, etc. etc. 4) Denna invisning begagnades aldrig, skälen dertill upplysas af relationen. Der synes ock, att jag, stället för 697 Rdr, slutligen erhöll blott 400 Rår, och fick ändaet iska fär ecen dal hkab2ta dacca