id, ett exemplar i silfver af medaljen utaf ö:te
orleken, med omskrift: För berömliga gerningar.n
5
— Till fullständigande af vår i Tisdagsnum-
t införda berättelse om festligheten i Upsala, un-
er främlingarnes vistelse deritädes, få vi tillägga följan-
e: Dagen efter ankomsten, Tisdagen, samlades alla
tudenterne i Odinslund;; kl. half 40 förmiddagen och
tågade derifrån nationsvis med de 43 Upsala-lands-
anskapernas fanor framföre sig, till Gamla Upsala, dit
e anlände kl. 44. På Tingshögen var ett bord upp-
äldt med 30 mjödhorn, och de unga uppmarcherade
it under musik af Uplands regementes musikkorps.
anorna planterades på den gent emot liggande Frey-
ögen, hvars sidor voro uppfyllda af åskådare, tiN
et mesta fruntimmer. Marskalkar emottogo främ-
ngarne på Tingshögen med de fyllda hornen och
lag. Docens Pettersson proponerade i ett varmt tal
Nn skål för Skandinaviens framtid. Dervid ut-
elades följande af Hr Malmström författade verser:
Till Minne af Studentfesten på Gamla Upsala
Högar den 6 Juni 4843.
Välkomna hit, pilgrimer ifrån Söder!
J resenärer öfver land och haf!
Här läggen vandringsstafven ned, J bröder,
J träden här på Edra Fäders graf.
Vid Skandinaviens hjerta här J hvilen,
Det slår för Er! Välan! Så hvilen ut..
I Edra tankar sekler, genomilen:
Ett sekel gömmes här i hvar minut.
I Högens dunkla krypta blicken neder
Och manen Fädrens skuggor fram ur den.
J Danas söner! Oden helsar Eder,
Han känner ättlingarne väl igen.
Hvart tiden än sin dunkla kosa vänder,
Oss, stamförvandter, ej den skiljer mer;
Ty Minnet vittnar att vi äro fränder,
Och tungomålet, bröder, röjer Er!
AR AR a AA ht PE UT SR DR ON et RR RR
De gråa minnen sina hjessor gömma
I gröna slöjan af en Nordisk vår.
Hur herrligt! Skyarne om kärlek drömma,
Och skogen sänkt i milda tankar står.
Naturen breder ut sin famn och sluter
Intill sitt hjerta menniskor och Gud,
Och jorden längtånsfu la suckar gjuter
Fullmogen, fruktsam, lik en nyvigd brud.
O bröder! Skåden ut kring Asaslätten:
Här höllos fordomsdags Allshärjarting!
Och telningar utaf den gamla ätten
Stå äm kring Odens hög i trofast ring.
Här vilja vi ea herrlig vårfest fira
Mecd mjöd och manligt glam på Fädrens sätt,
Öch stolta träda under Odens spira
Som tätte söner af hans hjelteätt.
Låt dryckeshornen gå med lust och gamman
Från mun till mun uti vårt brödralag.
O, må vi, bröder, evigt hålla samman
I väl och ve, liksom vi gjort i dag.
En skål, du gamla Skandia, för din ära!
Skål för hitt hopp, du minnesrika Nord!
Må dina häfder framgent vittne bära
Om manligt dåd, ej blott om manligt ord.
I främlingar, som främlingar ej ären,
En skål för Er, en broderlig och glad!
Från oss, från Odens bygd ett budskap bären
Hem till Er gröna ö, till Axelstad.
När dit J länden, helsen hem och sägen,
Att Fränders dörrar alltid öppna stå,
Och att till vännens hydda kort är vägen,
Men till hans hjerta kortare ändå:
Dernäst en skål för Er, J kära gäster
Från brödrakretsen uti Lundagård! —
På oss sitt öga Fosterlandet fäster:
Må vi belöna väl dess ömma vård!
Må vi allt framgent i den tid som stundar
Förnya dessa dagars brödraband!
När näktergalen slår i Edra lundar,
Skall trasten svara ifrån Fyris strand!
Till slut — en skål för Friheten i Norden,
För Nordens Odling och för Nordens Sång! ;
Enhvyar af oss, som älskar Fosterjorden,
Han älskar Sandien på samma gång.
Ej ödet mer skall från hyarandra rycka .
De folk, som sammanhört från fordomtid.
En skål, J bröder, för gemensam lycka,
Gemensam idrott och gemensam frid.
Kandidaten Plough (Dansk) föreslog sedermera med
en liflig improvisation en skål för Gustaf Wasas
minne,. Gästerne besågo derefter kyrkan; sånger
utfördes vexelvis af de serskilda Universiteternas sång-
körer, och kl. 42 återvände tåget till Upsala, der
man skiljdes åt i Odinslund, efter ett tal af Profes-
sor Geijer. Till middagen voro främlingarne inbjud-
ne af Upsala-Studenterne, på 3:ne värdshus, emedan
icke någon lämplig större gemensam lokal fanns at
tillgå. På eftermiddagen uppvaktades Professor Gei
jer med sång och hurrarop af de Danska och Lun:
densiske Studenterna, och derefter samlades man på
Carolina Rediviva till en afskedsskål. Erkebiskoper
höll här först ett tal, hvarefter Kandidaterne Plough
Böggild, Hage och Poulsen uppträdde såsom Talare
Afskedsskålen föreslogs slutligen af Mag. Docens Pet
tersson, och dervid utdelades följande Verser, af Hi
Nybom:
Afsked till Studenterna från Köpenhamn, Chrislia-
nia och Lund vid Deras afresa från Upsala
den 6 Juni 1845.
Studenter! Bröder! ifrån Odins lufder
Er följer tusendes lf väl!
Vi seklers minnen hopträngt i sekunder,
Och varma tankar fängslat själ vid själ,
PK FÖRE AE Vf RSA JPR