Hr advokatfiskalen Staaff hade deremot undfått ger
stämning å Inspektoren Grave, enligt ett så lydand
memorial:
Till Stockholms Vällofl. KämnersRätt! Å under
tecknad, såsom förordnadt ombud i de juridiska an
gelägenheter, som röra H. M. Konungens i Norrbot
ten belägna egendomar, har inspektoren Joh. Set
Grave uttagit stämning, deruti, efter framställning 8
åtskilliga till saken ej hörande reflexioner, han fö
sin talan angifyer den hufvudsakliga syftning, att för
valtningen af berörde egendomar måtte åläggas til
honom utbetala 853 Rdr 42 sk. 3 rst. Bko, hvilka
enligt åberopad utredning af hans reklamationer, skull
honom ostridigt tillkomma, samt att, för utredning
och bestämmande af hans öfriga betydligare anspråk
en länge utlofyad kompromiss måtte af domstolen lag
ligen tillförordnas.
Stämningen visar, att Graves pretentioner härled:
sig från befattningar, dem han redan år 1825 oct
någon tid efteråt innehaft vid förenämnde egendomar
dels såsom förvaltare och dels såsom arrendator
De vid hans antagande uppgifne vilkor och löften
skola, efter hvad han påstår, ej blifvit uppfyllde,
Men hade skiljt honom från befattningarne på ett
sätt, som ej förenade sig med sträng rättvisa. Re-
qvisitioner och upplåningar, dem han för egendomar-
nas skötsel gjort och ordentligen funnos intagne och
redovisade i kontorsböckerne, hade ändock blifvit hos
honom utsökte ; en ofta lofvad uppgöring och ersätt-
ning aldrig verkställd; en kompromiss, till de vidlyf.
tiga och intrasslade tvistefrågornes utredande för nio
år sedan öfverenskommen, likväl hindräd genom till-
ställningar, hvilkas mening han möjligen kunde ana,
fast ej ädagaligga, m. m.
Jag har cj ezt tillfälle att taga kännedom af de re-
lationer och verifikationer, som Grave förmäler sig
hafva, jemte nningen, till Rätten inlemnat, i än-
damål att närmare utveckla grunderna för sin talan.
De hufvudsakliga handlingar, som röra saken, finnas
naturligtvis i orten hos förvaltningen. Af dem jag
innehafver upplyses imedlertid, att sedan Grave dels
antagit tjenst såsom inspektor vid ett par af bruks-
verken, och dels på arrende fått emottaga ett hem-
man, har han, under förebärande att ej hafva till-
godonjutit betingade förmåner, uppställt emot förvalt-
ningen en mängd mer och mindre obestämda, tid
efter annan skiftande, anspråk, hvaremot förvaltnin-
gen, under bestridande deraf, gjort å sin sida vid
Graves åtgärder samt hans bokföring och redovisning
sådana anmärkningar, i följe hvaraf ersättningsskyldig-
het i flere afseenden skulle för honom uppkomma.
För redande af alla dessa, af Grave i dess stämning
med rätta kallade vidlyftiga och intrasslad: tviste-
frågor, bar, sedan Grave afrest från orten, innan hans
räkningar blifvit slutligen granskade, med honom träf-
fats öfverenskommelse om tillsättande af en kompro-
missrätt ; och innehåller den derom den 4146 Oktober
4833 upprättade och af H. M. Konungens ombud un-
derskrifne afbandling ibland annat, att såsom rese-
kostnad hä n till Piteå skulle åt Grave bestås 100
Rdr Bko, såsom traktamente för hvarje dag kompro-
missen varade 4 Rdr Bko, samt för resekostnad hit
tillbaka 400 Rdr Bko, att derest kompromissrätten
förklarade, det Grave hade något att fordra af ver-
ken, dessa summor skulle afkortas, men om det vi-
sade sig att Grave vore verkens gäldenär, ej mindre
rese- och traktamentskostnaden, än äfven hans skuld
efterskänkas : att verkens generalkassa hade att vid-
kännas utgilfterne för kompromissens sammanträde,
helst Grave, såsom medellös, i annat fall ej kunde
begagna sig af den fördel, som man veiat bereda ho-
nom att få sina påståenden lagligen pröfvade: att
kompromissrätten icke ägde att granska och afgöra
annat än G-aves lagliga anspråk på verken och deras
på Grave, och hvilkas giltighet grundade sig på bru-
kens och vertens böcker, emedan verken icke borde
belastas med andra utgifter, än dem lagarne berälti-
gade att göra, och hvilka vitsordades af böckerna; att
de anspråk och påståenden, Grave förmente sig ega
att göra emot de vid verken begagnade serskiide för-
valtare, icko tillhörde kompromissrättens handläggning,
utan vore desse hvar för sig derför ansvarige: att
Grave förband sig, att 14 dagar efter det han erhål-
lit förenämnde 190- Rdr Bko, inställa sig i Piteå vid
issrätten, samt att, derest han utan laga för-
fall uteblefye från Rättens sammanträden, han anså-
ges halva förlorat all talan i afseende på de anspråk,
af hvad natur som helst, han emot verken trodde sig ega.
Ehuru komperomissarier voro å ömse sidor uti afhand-
lingen utnämnde och Grave jemväl, enligt qvitto, er-
höll af dåvarande herr Justitiekansleren, numera lands-
höfdingen Eergenschöld den bestämda resekostnaden,
vägrade han likväl för tillfället sin underskrift och in-
fann sig ej heller i Piteå, så att kompromissen kunde
sättas i verksamhet. Mig veterligen har han ej heller
under de sednare nio åren låtit vidare afhöra sig
förr än han i början af förlidet år, efter att hafva lemnat
någon å annan ort innehafd beställning, ånyo här
uppträdde för att göra sina, som med skäl förmoda-
des, då mera öfvergifoa pretentioner, gällande. Vid
hos mig i detta ändamål gjordt besök underrättade
jag honom, att, ehuru den förut beramade kompro-
missen genom ordförandens, landshöfdingen, numera
Justitierådet herr grefve Sparres afflyttning från orten
och en annan ledamots dödsfall, ej mera kunde äga
rum, stode det dock alltid honom öppet att erhålla
en ny kompromiss, men att jag såsom vilkor derför
fordrade, ait han, enär af hans förra mångfaldiga skrif-
SENEISTE KESO VIE! IORPENTESES SPETS ANI SAVE TII DA RPS PES PYNT