tig, min goda mamsell,, yttrade: kommersrådet!
efter en stunds tystnad. 0 52
Ieke jag, herr kommerseråd, ty jag är ung oc!
frisk; men min gamla mor är fattig,z ty; hon :ä
numera sjuklig och svag. 1
Ja, det var det jag ville säga, återtog kommerse
rådet; er fru mor är sjuklig och. svag; om; ja
kunde göra något för henne, så vore det min glädje:
Jag tackar er, herr kommerseråd.
Åh, intet att tacka för; då man har en så sö
och god dotter, bör man ej-lida nöd; och jag lo!
var er, att er mor ej skall göra det;såv sant ja
heter Knööl, blott med ett förbehåll, min bäst
mamsell, blott med ett förbehåll.
Hvilket ? frågade flickan uppmärksamt.
Jo, ser ni, mitt goda barn, ni känner min hu
strus lynne; hon är en rar hustru, ett verklig
exempel för alla. husmödrar; men ni vet, att ho
har några svagheter. Man måste ha öfverseend
med hennes svagheter, förstår ni,, och framfö
allt icke stöta sig medi henne. — hon är en äde
hustru, en god maka och mor; men— men ma
måste allt akta sig .attej stöta mot Henne —
hennes fördomar, och derföre.ser, mamsell är de
ett förbehåll jag måste göra. — (Paus.)
Hvad är det herr kommerserådet befaller?
frågade Lotta då tystnaden blef något för lång,
Befaller. — nej visst. ej befaller, nejlångt der
ifrån. Jag vill hjelpa er mor och ni sjelf skal
få allt hvad ni önskar — jag har (nu drog ha
en papplåda ur fickan) just nu fått hem dett
garnityret från Stockholm och. skänker det till e
till en början. — Nåh min bästa mamsell krus
icke; ni har så mycket besvär med mina bar!
— ni, ni — men med ett ord, ni skall få all