tig, min goda mamsell,, yttrade: kommersrådet! efter en stunds tystnad. 0 52 Ieke jag, herr kommerseråd, ty jag är ung oc! frisk; men min gamla mor är fattig,z ty; hon :ä numera sjuklig och svag. 1 Ja, det var det jag ville säga, återtog kommerse rådet; er fru mor är sjuklig och. svag; om; ja kunde göra något för henne, så vore det min glädje: Jag tackar er, herr kommerseråd. Åh, intet att tacka för; då man har en så sö och god dotter, bör man ej-lida nöd; och jag lo! var er, att er mor ej skall göra det;såv sant ja heter Knööl, blott med ett förbehåll, min bäst mamsell, blott med ett förbehåll. Hvilket ? frågade flickan uppmärksamt. Jo, ser ni, mitt goda barn, ni känner min hu strus lynne; hon är en rar hustru, ett verklig exempel för alla. husmödrar; men ni vet, att ho har några svagheter. Man måste ha öfverseend med hennes svagheter, förstår ni,, och framfö allt icke stöta sig medi henne. — hon är en äde hustru, en god maka och mor; men— men ma måste allt akta sig .attej stöta mot Henne — hennes fördomar, och derföre.ser, mamsell är de ett förbehåll jag måste göra. — (Paus.) Hvad är det herr kommerserådet befaller? frågade Lotta då tystnaden blef något för lång, Befaller. — nej visst. ej befaller, nejlångt der ifrån. Jag vill hjelpa er mor och ni sjelf skal få allt hvad ni önskar — jag har (nu drog ha en papplåda ur fickan) just nu fått hem dett garnityret från Stockholm och. skänker det till e till en början. — Nåh min bästa mamsell krus icke; ni har så mycket besvär med mina bar! — ni, ni — men med ett ord, ni skall få all