BOEHANDELS-BULLETIN.
Fransk språklära för skolor och gymnasier af I
M. Olde.
För alla de läroböcker i fransyska språket, hvilk
hos oss på sednare tiderna utkommit, har man likvä
vid ett närmare nagcolfarande af desamma, måst erkän
na, att vi ännu inom vår undervisningslitteratur sak
na ett arbete i denna väg, som i ena och andra a!
seendet fullkomligt uppfyller alla rättmätiga fordringar:
De, som hos oss skrifvit i elementarläran af det fransk
språket, hafva mer eller mindre slafviskt följt en mäng
äldre utländska läroböcker, hvilka för sin tid kunna
vara ganska goda, men numera förete betydliga luc
kor och till och med felaktigheter, i anseende till del
den friare utveckling, som det franska språket sjell
på sista tiden tagit, dels den större grundlighet, hvar
med Fransmännen sjelfva börjat undersöka sitt språk
inre väsende och alla egendomligheter. Vi tveka ick
att med ett par andra recensenter, hvilka redan Pp
det för elaktigaste omnämnt herr Oldes lärobok, er
känna att med densamma ett stort steg synes var
taget för att uti ifrågavarande ämne äfven hos oss gö
ra rätt åt tidens nyare och större kraf. Herr O. ha
i sin grammatika följt med de sednaste systemern:
och uppställningarne och han visar derjemte, att har
icke antagit något, som han icke förut pröfvat mec
sjelfständig forskning samt hemmastaddhet i dithöran
de stycken. Det torde visserligen inträffa, att mån
gen skollärare till en början stöter sig på en och an
nan nyhet i förevarande arbete, såsom t. ex. den re
gel författaren ger, ati det mjuka 1 i det nuvarandt
uttalet af fransyskan nästan helt och hållet försvinner
och alldeles icke uttalas som lj, hvilket hittills i alle
våra franska grammatikor föreskrifvits; men det visst
är, att om någon kommer bland Fransmän utan at
förut känna denna egenhet, han till en början skal
finna sig ganska brydd och verkligen tveka, hvar han
skall taga reda på alla dessa, första gången man hör dem,
temligen bizarra ljud på uj, aj, äj m. m., såsom t
ex. paj (halm), huj (stenkol), ruj (rost) o. s. V., och
om man efter gamla methoden uttalade dessa ord
såsom palj, hulj och rulj, skulle man säkerligen a
en Fransos blifva ansedd såsom en gammal pedant från
förflutna klassiska sekler. Detta är endast ett exem-
pel bland ganska många, der författaren, som sagdt
ir, följt en ny väg, och detta efter vår tanka fullkom-
ligt befogadt. Vi ämna för öfrigt icke här ingå i en
närmare recension af arbetet, men vilje endast nämna,
att bland annat hela läran om verberna är med en
ovanlig redighet afhandlad, och att speciellt kapitlet
om de oregelbundna och ofullständiga verberna är ut-
ördt med en högst förtjenstfull noggrannhet och kritik.
Syntaxen lemnar äfvenledes öfverallt en mängd upp-
lysningar, dem man saknar i andra läroböcker, och
hvilka likväl äro, så väl för språkets talande som skrif-
vande af högsta vigt. Om denna språklära måhända
zenom sin mera filologiska och så till sägandes lärda
riktning icke egentligen lämpar sig för de primära
skolorna torde den likväl snart erhålla ett allmännare
nsteg vid de högre undervisningsanstalterna, der nyt-
an af dess användande säkert icke skall dröja att
visa sig.