en stor del bland dem näppeligen kan finnas att tillgå. Utvägarna att afbjelpa detta vårt lagliga intresse förnärmande missbruk öfverlemna vi underdånigst med full tillförsigt åt E. K. M:s vishet och nåd, nogsamt vetande, att E. K. M. sjelf bäst pröfvar och förordnar, om, antingen medelst utfärdande af ny nådig författning eller upplifvande och skärpning af redan befintliga stadganden, mästare må kunna förpligtas antaga ett visst antal lärlingar i förhållande till det antal. gesäller han kan begagna; eller ock mästare och skråembeten förständigas, att mera nogsamt iakttaga hvad redan gällande höga författningar om gesällers utskrifning innehålla, så att de icke, såsom nu ofta sker, efter två års förlopp till gesäll utskrifva en lärling, hvilken förut blifvit på fyra till fem års tid i läran inskrifyen; och sådant icke sällan utan ringaste afseende å personens duglighet, och blott för att genast varda fri från förbindelsen att behålla honom qvar i sitt arbete. Mästares osed att då mantalsskrifningen i riket tillstundar förafskeda några af sina arbetare, är också en orsak till de så kallade gesällvandringarna, hvilka berörde tid äro ojemförligt talrikare, än eljest. Medgifvas måste, att brist på arbete för mästarne sjelfve jemväl bidrager till de anmärkta olägenheterna. En tillfällig arbetsförtjenst, som snart upphör, föranleder ofta mästare, att blott på några dagar, eller så länge det påräknade arbetet är i verket, antaga till sitt biträde en gesäll, hvilken i samma stund hans biträde ej längre är af nöden, entledigas. Han blir då af näringsomsorgen tvingad att vandra till annan ort, lycklig, om samma missöde ej väntar honom der. Förgäfves skulle mot dessa olägenheter försökas det botemedel, Riksens Ständer förmenat sig finna i deras underdåniga förslag: att gesäll skulle arbeta hos mästare minst tvenne månader, oberäknadt fjorton dagars pröfvotid, efter hvars förlopp kontrakt borde uppsättas, med en månads ömsesidig uppsägning före afflyttningsdagen, som, lika med antagningen, icke bestämdes till vissa årstider. Det vore att stjelpa, i stället att bjelpa oss, och skulle mångdubbla de mehnliga följderna af vår i alla fall föga afundsvärda belägenhet. Orter finnas, der arbetsförtjensten är ringa, men svårigheten att lifnära sig stor, och hvarifrån gesällen, för att undgå förluster och icke varda blottställd att sakna det nödvändigaste, stundom kan behöfva skyndsamt aflägsna sig, när något arbete der ej vidare står till buds. Mästare finnas, och i mängd, hvilka, på sätt vi nyss haft nåden i underdånighet anföra, endast på korta mellantider äro i behof af gesällers biträde, och sjelfve, i saknad af stadigvarande arbetsförtjenst, ingalunda skulle vara sinnade, att på så lång tid som tre månader afsluta kontrakt med någon gesäll: ja, som, derest de ock undertecknade ett sådant, lydande på denna tid, likväl ej, oaktadt bästa vilja i verlden, egde förmåga att uppfylla den förbindelse de iklädt sig. Förhållanden finnas, hvilka, sedda på nära håll och inom hus, påtagligen ådagalägga ett obestånd, i begrepp att bryta löst medelst utpantning, bysättning eller bankrutt. Skulle nu gesällen, änskönt han förutsett detta, fjettras vid denna verkstad till dess de tre månaderna hunnit tilländalöpa, så äfventyrade han dymedelst både förluster, den med svett och möda förvärfyade afkomsten af sitt lofliga och trägna arbete och slutligen till och med faran att sakna lifsuppehälle för dagen. Ovisst kunde ock vara, huruvida mästare allestädes funne sig i stånd att antaga någon gesäll, derest sådant ej finge ske på kortare tid, än tre månader: allt detta naturligtvis till ytterligare mehn för handtverkeriernas gesäller, som såmedelst mer och mer skulle blottställas för förlägenheten att sakna förtjenst och lifsbergning. Nyttan och lämpligheten af den så kallade Gesällbok, E. K. M:t och rikets Kommerskollegium i underdånighet föreslagit, äro vi långt ifrån att bestrida. De bland oss, som redan företagit utvandringar i främmande länder, hafva der haft tillfälle att erfara fördelarna af, att ega på ett ställe en enda odelbar handling, i stället att behöfva sträcka sin omtanka och värd till flera lösa papper, af hvilka lättligen ett eller annat, af en eller annan orsak, kan skadas eller till och med förkomma. Men just af denna anledning och för att fullständigt vinna det åsyftade ändamålet, hemställa vi underdånigst, att kommerserådet Brandels serskilta mening må vinna nådigt bifall och således äfven passen varda införda i gesällboken. För vederbörande myndigheter, som dem utfärda, lärer det vara likgiltigt och förändrar icke deras besvär, ehvad passet meddelas i denna bok, eller på en lös handling; men för handtverkeriernas gesäller, som skola förvara passen, blir det vida lättare i förra fallet, än i det sednare; och vi drista i djupaste underdånighet yttra den förmodan, att hvad som i detta afseende sedan länge iakttagits utrikes, utan olägenhet för vederbörande myndigheter och till handtverkerigesällernas fromma, äfven lärer gå an i det land, som lyder under E. K. M:ts milda spira. Våra, mot riksens Ständers hemställan, om stadgandet af minst trenne månaders arbetstid för gesäll hos hvarje mästare, redan i underdånighet gjorda anmärkningar, gälla naturligtvis äfven mot E. K. M:ts och rikets Kommerskollegii förslag: att trenne månaders arbete å den ort. hvarifrån gesällen vill begifva sig, skulle utgöra ett bland vilkoren för honom att erhålla pass. Vi betvifla icke välmeningen, men nödgas, såsom i verkställigheten alltid svårt och stundom gränsande till det omöjliga, jäfva bemälte kollegii alternatif: att, om gesällen, som villlemna orten, ej der arbetat de tre månaderna, han, i sådant fall, bör styrka, att arbete på den orten ej finnes för honom att tillgå. En så beskaffad negatif bevisning kan aldrig blifva fullständig med mindre, än att hvar invånare i orten lemnar betyg öfver af gesällen erbudet, men åt honom vägradt arbete. Ett omätligt fält öppnas härigenom för chikaner, krångel och prejerier, och sjelfva ändamålet med en hastigt beslutad förflyttning från en ort till en annan kan förfelas under den tid, som skulle förspillas på anskaffande af ifrågavarande bevis. I den underdåniga förmodan, att E. K. M:t allernådigst bifaller Dess och rikets kommerskollegii hemställan derom: att de hufvudgrunder för riksens Ständers underdåniga förslag, som angå påföljderna, om gesäll ej kan styrka, att han de sista sex månaderna varit stadd i arbete hos mästare eller idkare; om han ;redskas att emottaga arbete, m. m., ej må komma INAAr Ada st RA Rsda frn Rn LR JAR IL IA Kf