en stor del bland dem näppeligen kan finnas att tillgå.
Utvägarna att afbjelpa detta vårt lagliga intresse
förnärmande missbruk öfverlemna vi underdånigst med
full tillförsigt åt E. K. M:s vishet och nåd, nogsamt
vetande, att E. K. M. sjelf bäst pröfvar och förord-
nar, om, antingen medelst utfärdande af ny nådig
författning eller upplifvande och skärpning af redan
befintliga stadganden, mästare må kunna förpligtas
antaga ett visst antal lärlingar i förhållande till det
antal. gesäller han kan begagna; eller ock mästare
och skråembeten förständigas, att mera nogsamt iakt-
taga hvad redan gällande höga författningar om ge-
sällers utskrifning innehålla, så att de icke, såsom nu
ofta sker, efter två års förlopp till gesäll utskrifva en
lärling, hvilken förut blifvit på fyra till fem års tid i
läran inskrifyen; och sådant icke sällan utan ringaste
afseende å personens duglighet, och blott för att ge-
nast varda fri från förbindelsen att behålla honom
qvar i sitt arbete.
Mästares osed att då mantalsskrifningen i riket till-
stundar förafskeda några af sina arbetare, är också
en orsak till de så kallade gesällvandringarna, hvilka
berörde tid äro ojemförligt talrikare, än eljest.
Medgifvas måste, att brist på arbete för mästarne
sjelfve jemväl bidrager till de anmärkta olägenheterna.
En tillfällig arbetsförtjenst, som snart upphör, föran-
leder ofta mästare, att blott på några dagar, eller så
länge det påräknade arbetet är i verket, antaga till
sitt biträde en gesäll, hvilken i samma stund hans
biträde ej längre är af nöden, entledigas. Han blir
då af näringsomsorgen tvingad att vandra till annan
ort, lycklig, om samma missöde ej väntar honom der.
Förgäfves skulle mot dessa olägenheter försökas det
botemedel, Riksens Ständer förmenat sig finna i de-
ras underdåniga förslag: att gesäll skulle arbeta hos
mästare minst tvenne månader, oberäknadt fjorton
dagars pröfvotid, efter hvars förlopp kontrakt borde
uppsättas, med en månads ömsesidig uppsägning före
afflyttningsdagen, som, lika med antagningen, icke
bestämdes till vissa årstider. Det vore att stjelpa, i
stället att bjelpa oss, och skulle mångdubbla de mehn-
liga följderna af vår i alla fall föga afundsvärda be-
lägenhet. Orter finnas, der arbetsförtjensten är ringa,
men svårigheten att lifnära sig stor, och hvarifrån ge-
sällen, för att undgå förluster och icke varda blott-
ställd att sakna det nödvändigaste, stundom kan be-
höfva skyndsamt aflägsna sig, när något arbete der
ej vidare står till buds. Mästare finnas, och i mängd,
hvilka, på sätt vi nyss haft nåden i underdånighet
anföra, endast på korta mellantider äro i behof af ge-
sällers biträde, och sjelfve, i saknad af stadigvarande
arbetsförtjenst, ingalunda skulle vara sinnade, att på
så lång tid som tre månader afsluta kontrakt med
någon gesäll: ja, som, derest de ock undertecknade
ett sådant, lydande på denna tid, likväl ej, oaktadt
bästa vilja i verlden, egde förmåga att uppfylla den
förbindelse de iklädt sig. Förhållanden finnas, hvilka,
sedda på nära håll och inom hus, påtagligen ådaga-
lägga ett obestånd, i begrepp att bryta löst medelst
utpantning, bysättning eller bankrutt. Skulle nu ge-
sällen, änskönt han förutsett detta, fjettras vid denna
verkstad till dess de tre månaderna hunnit tillända-
löpa, så äfventyrade han dymedelst både förluster,
den med svett och möda förvärfyade afkomsten af sitt
lofliga och trägna arbete och slutligen till och med
faran att sakna lifsuppehälle för dagen. Ovisst kunde
ock vara, huruvida mästare allestädes funne sig i
stånd att antaga någon gesäll, derest sådant ej finge
ske på kortare tid, än tre månader: allt detta na-
turligtvis till ytterligare mehn för handtverkeriernas
gesäller, som såmedelst mer och mer skulle blottstäl-
las för förlägenheten att sakna förtjenst och lifsberg-
ning.
Nyttan och lämpligheten af den så kallade Gesäll-
bok, E. K. M:t och rikets Kommerskollegium i under-
dånighet föreslagit, äro vi långt ifrån att bestrida.
De bland oss, som redan företagit utvandringar i
främmande länder, hafva der haft tillfälle att erfara
fördelarna af, att ega på ett ställe en enda odelbar
handling, i stället att behöfva sträcka sin omtanka
och värd till flera lösa papper, af hvilka lättligen ett
eller annat, af en eller annan orsak, kan skadas eller
till och med förkomma. Men just af denna anled-
ning och för att fullständigt vinna det åsyftade än-
damålet, hemställa vi underdånigst, att kommerserådet
Brandels serskilta mening må vinna nådigt bifall och
således äfven passen varda införda i gesällboken. För
vederbörande myndigheter, som dem utfärda, lärer
det vara likgiltigt och förändrar icke deras besvär,
ehvad passet meddelas i denna bok, eller på en lös
handling; men för handtverkeriernas gesäller, som
skola förvara passen, blir det vida lättare i förra fal-
let, än i det sednare; och vi drista i djupaste under-
dånighet yttra den förmodan, att hvad som i detta
afseende sedan länge iakttagits utrikes, utan olägenhet
för vederbörande myndigheter och till handtverkerige-
sällernas fromma, äfven lärer gå an i det land, som
lyder under E. K. M:ts milda spira.
Våra, mot riksens Ständers hemställan, om stad-
gandet af minst trenne månaders arbetstid för gesäll
hos hvarje mästare, redan i underdånighet gjorda an-
märkningar, gälla naturligtvis äfven mot E. K. M:ts
och rikets Kommerskollegii förslag: att trenne måna-
ders arbete å den ort. hvarifrån gesällen vill begifva
sig, skulle utgöra ett bland vilkoren för honom att
erhålla pass. Vi betvifla icke välmeningen, men nöd-
gas, såsom i verkställigheten alltid svårt och stundom
gränsande till det omöjliga, jäfva bemälte kollegii al-
ternatif: att, om gesällen, som villlemna orten, ej der
arbetat de tre månaderna, han, i sådant fall, bör
styrka, att arbete på den orten ej finnes för honom
att tillgå. En så beskaffad negatif bevisning kan al-
drig blifva fullständig med mindre, än att hvar invå-
nare i orten lemnar betyg öfver af gesällen erbudet,
men åt honom vägradt arbete. Ett omätligt fält öpp-
nas härigenom för chikaner, krångel och prejerier,
och sjelfva ändamålet med en hastigt beslutad för-
flyttning från en ort till en annan kan förfelas under
den tid, som skulle förspillas på anskaffande af ifrå-
gavarande bevis.
I den underdåniga förmodan, att E. K. M:t aller-
nådigst bifaller Dess och rikets kommerskollegii hem-
ställan derom: att de hufvudgrunder för riksens Stän-
ders underdåniga förslag, som angå påföljderna, om
gesäll ej kan styrka, att han de sista sex månaderna
varit stadd i arbete hos mästare eller idkare; om han
;redskas att emottaga arbete, m. m., ej må komma
INAAr Ada st RA Rsda frn Rn LR JAR IL IA Kf