dustriella anläggningarne och husen förökat sig till den grad, att, enligt officiella. beräkningar, 464,030 dylika tillkommit emellan år 4822 och 48535. Ett sådant förhållande visar, huru betydJiga de besparingar varit, som individerna gjort, och antyder på samma gång en ganska betydlig ökning i jordegendomens värde. Det ådagalägger derjemte, att hela tillökningsbeloppet af jordegendomar icke varit frukten af arfsdelningar allena; ty en stor del af de nya byggnaderna har nödvändigt föranledt bildandet af nya jord-fastigheter. Sedan vi sålunda framställt sanna beskaffenheten af de sedan 48143 skedda förämdringarne i fasta ezendomens fördelning och äfven visat, att antalet af personer, som ega desamma, i proportion minskats emot antalet af den öfriga befolkningen, skulle det vara af vigt att kunna ådagalägga förändringarne med den rörliga förmögenheten. Men häröfver ege vi blott en enda källa att. tillgå: dödslängderna och antalet af tillkännagifna arf. Hade man dessa statistiska dokumenter i ordning för en lång tid: då skulle det vara lätt att deraf draga tillförlitliga slutsatser; men förvaltningen eger icke mer än ett enda sammandrag öfver -tillkännagifna arf före år 4833, och det är för år 4823. Det är vådligt att blott efter ett års resultat fälla ett omdöme. Vi tro likväl att uppgiften för år 1323 gerna kan anses såsom temligen tillförlitligt uttryckande denna tidpunkts förhållanden. Det är nemligen antagligt, att förhållandet emellan de årliga dödsfallens antal och uppgifna arf icke synnerligen förändrar sig, utom i sådana tider då svåra sjukdomar utbryta och isynnerhet anfalla barn och den fattigare klassen. Då blir dödligheten stor; men som den träffar ett i förhållande ringa antal egendomsegare, står antalet af de uppgifne arfven ganska lågt. Detta förhållande blifver åter alldeles omvändt när dödligheten är ringa. 4823 var just dödligheten mindre än under de nästföregående och nästföljande åren, och detta bör hafva någon vigt om detta årets uppgifter tagas -till grund för beräkningen; eller rättare, då uppgifterna på arf utkomma 6 månader efteråt, kan man beräkna halfva året 1822 och hbalfva 4823. Nu finner man: ArfstillkännaDödsfall. —. Förhållande. gifvanden. 1823. 393,600. 760,250. 4: 1,92 1833: 408,770. 873,140, 4: 2,15 41834. 404,780. 865,250. 4: 2,15 4835. A24,820. 867,220. 4: 2,04 1836. A07,477. Då dessa sifferuppgifter jemnföras finner man emellan 4823 och 18533 en tillväxt af 44 proc. i dödslängderna, men blott af 3 iarfsuppgifterna, eller med andra uttryck: att på 1,000 personer, döde åren 4822 och 4823, 320 voro egare af fast eller lös egendom; och att af dem, som aflidit ftån den 4 Juli 4832 till den 30 Juni 4833, blott 477 varit i denna ställning. Således skulle sammanläggningen af förmögenhet utaf alla slag varit sådan, att antalet af dem som egde densamma, oaktadt det tillväxt med något under 3 proc., likväl blifvit omkring 4 Y, proc. mindre jemn förelsevis med den öfriga befolkningen. Men såsom vilkor för uppkommandet af ett sådant resultat erfordras nödvändigt, att den lösa eller rörliga förmögenheten blifvit koncentrerad i en mycket starkare proportion än den fasta. Som arfsuppgifterna omfatta alla slag af förmögenhet, och vi blott veta genom uppgifterna på fast egendom, att antalet af jordegande personer icke minskats i förhållande till hela befolkningen mer än med 2 Y, proc., är det tydligt, att detär minskningen i antalet af den rörliga förmögenhetens innehafvare, som synnerligast bidragit till det uppgifna förhållandet att det nu endast finnes 477 på 1,000, då det för 20 år sedan fanns 520 som efterlemnat förmögenhet i löst och fast. Vi måste imedlertid erkänna, att om än de här uppgifna förhållanden äro sanna och de slutsatser vi deraf dragit riktiga, och fastän det för oss framstår tydligt, att förmögenheten i jordegendom, likasåväl som i lösegendom, blifvit ijemnförelse till folkmängdens förökning en mindre del af hela befolkningens tillhörighet, skulle vi likväl icke tilltro oss att hafva nog tillräckliga bevis för att ej kunna hafva fallit i någon öfverdrift vic utredandet af den rörelse, som egt rum sedar 4823. Under de år vi här tagit till grund fö! beräkning härjade nemligen koleran 1832 och 4857 var ett mycket dödligt år. Låtom oss nu söka utreda hvilken förändring som föregått i medelbeloppet af den förmögen het, som fördelats i skötet af de klasser som äga Tack vare de tilltagande upptäckter och uppfin: ningar, som ständigt tillkomma och öka samhället produktiva krafter; tack vare äfven den ständig fortgående ökning, i inkomster emot i utgifter har förmögenheten tillvuxit i Frankrike år ifråi år, och den enskilda förmögenheten, som ick utspridt sig på ett, i förhållande till folk mängder ökadt antal ägare, har således måst föröka si alltmer på de händer som äga någonting. Medlet att slutligen utreda sanningen i detta af seende består uti att för olika tidpunkter jemför antalet af årliga arfstillkännagifvanden med ar! vens belopp. Äfven i detta afseende kan ma dock endast approximatift finna ett resultat.