dustriella anläggningarne och husen förökat sig
till den grad, att, enligt officiella. beräkningar,
464,030 dylika tillkommit emellan år 4822 och
48535. Ett sådant förhållande visar, huru betyd-
Jiga de besparingar varit, som individerna gjort, och
antyder på samma gång en ganska betydlig ökning i
jordegendomens värde. Det ådagalägger derjemte,
att hela tillökningsbeloppet af jordegendomar icke
varit frukten af arfsdelningar allena; ty en stor
del af de nya byggnaderna har nödvändigt föran-
ledt bildandet af nya jord-fastigheter.
Sedan vi sålunda framställt sanna beskaffenhe-
ten af de sedan 48143 skedda förämdringarne i fa-
sta ezendomens fördelning och äfven visat, att an-
talet af personer, som ega desamma, i proportion
minskats emot antalet af den öfriga befolkningen,
skulle det vara af vigt att kunna ådagalägga för-
ändringarne med den rörliga förmögenheten. Men
häröfver ege vi blott en enda källa att. tillgå:
dödslängderna och antalet af tillkännagifna arf.
Hade man dessa statistiska dokumenter i ordning
för en lång tid: då skulle det vara lätt att deraf
draga tillförlitliga slutsatser; men förvaltningen e-
ger icke mer än ett enda sammandrag öfver -till-
kännagifna arf före år 4833, och det är för år
4823. Det är vådligt att blott efter ett års re-
sultat fälla ett omdöme. Vi tro likväl att upp-
giften för år 1323 gerna kan anses såsom temli-
gen tillförlitligt uttryckande denna tidpunkts för-
hållanden. Det är nemligen antagligt, att förhål-
landet emellan de årliga dödsfallens antal och upp-
gifna arf icke synnerligen förändrar sig, utom i
sådana tider då svåra sjukdomar utbryta och i-
synnerhet anfalla barn och den fattigare klassen.
Då blir dödligheten stor; men som den träffar
ett i förhållande ringa antal egendomsegare, står
antalet af de uppgifne arfven ganska lågt. Detta för-
hållande blifver åter alldeles omvändt när död-
ligheten är ringa. 4823 var just dödligheten min-
dre än under de nästföregående och nästföljande
åren, och detta bör hafva någon vigt om detta
årets uppgifter tagas -till grund för beräkningen;
eller rättare, då uppgifterna på arf utkomma 6
månader efteråt, kan man beräkna halfva året
1822 och hbalfva 4823. Nu finner man:
Arfstillkänna- Dödsfall. —. Förhållande.
gifvanden.
1823. 393,600. 760,250. 4: 1,92
1833: 408,770. 873,140, 4: 2,15
41834. 404,780. 865,250. 4: 2,15
4835. A24,820. 867,220. 4: 2,04
1836. A07,477.
Då dessa sifferuppgifter jemnföras finner man
emellan 4823 och 18533 en tillväxt af 44 proc.
i dödslängderna, men blott af 3 i- arfsuppgifterna,
eller med andra uttryck: att på 1,000 personer,
döde åren 4822 och 4823, 320 voro egare af
fast eller lös egendom; och att af dem, som afli-
dit ftån den 4 Juli 4832 till den 30 Juni 4833,
blott 477 varit i denna ställning. Således skulle
sammanläggningen af förmögenhet utaf alla slag
varit sådan, att antalet af dem som egde densam-
ma, oaktadt det tillväxt med något under 3 proc.,
likväl blifvit omkring 4 Y, proc. mindre jemn
förelsevis med den öfriga befolkningen.
Men såsom vilkor för uppkommandet af ett så-
dant resultat erfordras nödvändigt, att den lösa
eller rörliga förmögenheten blifvit koncentrerad i
en mycket starkare proportion än den fasta. Som
arfsuppgifterna omfatta alla slag af förmögenhet,
och vi blott veta genom uppgifterna på fast e-
gendom, att antalet af jordegande personer icke
minskats i förhållande till hela befolkningen mer
än med 2 Y, proc., är det tydligt, att detär
minskningen i antalet af den rörliga förmögenhe-
tens innehafvare, som synnerligast bidragit till det
uppgifna förhållandet att det nu endast finnes
477 på 1,000, då det för 20 år sedan fanns 520
som efterlemnat förmögenhet i löst och fast.
Vi måste imedlertid erkänna, att om än de
här uppgifna förhållanden äro sanna och de slut-
satser vi deraf dragit riktiga, och fastän det för
oss framstår tydligt, att förmögenheten i jorde-
gendom, likasåväl som i lösegendom, blifvit ijemn-
förelse till folkmängdens förökning en mindre del
af hela befolkningens tillhörighet, skulle vi likväl
icke tilltro oss att hafva nog tillräckliga bevis
för att ej kunna hafva fallit i någon öfverdrift vic
utredandet af den rörelse, som egt rum sedar
4823. Under de år vi här tagit till grund fö!
beräkning härjade nemligen koleran 1832 och 4857
var ett mycket dödligt år.
Låtom oss nu söka utreda hvilken förändring
som föregått i medelbeloppet af den förmögen
het, som fördelats i skötet af de klasser som äga
Tack vare de tilltagande upptäckter och uppfin:
ningar, som ständigt tillkomma och öka samhället
produktiva krafter; tack vare äfven den ständig
fortgående ökning, i inkomster emot i utgifter
har förmögenheten tillvuxit i Frankrike år ifråi
år, och den enskilda förmögenheten, som ick
utspridt sig på ett, i förhållande till folk mängder
ökadt antal ägare, har således måst föröka si
alltmer på de händer som äga någonting.
Medlet att slutligen utreda sanningen i detta af
seende består uti att för olika tidpunkter jemför
antalet af årliga arfstillkännagifvanden med ar!
vens belopp. Äfven i detta afseende kan ma
dock endast approximatift finna ett resultat.