förtära Re rr igt RR
garna, utan blotta återfåendet af arrendet skulle
således nu anses så nådigt; att jag derföre borde
efterskänka —allt, -hvad-mig-vid-en rättegång der-
om icke kan bestridas. För öfrigt frågade jag
hvarför icke det nyssnämnde vilkoret eller afsä-
gelsen äfven blifvit intagen i kontraktet, då det
enligt öfverstens yttrande,. först bör sanktioneras
af. Höge Egareny för att vara-gällande. Jag be-
gärde att få behålla formuläret till närmare be-
grundande, eller att deraf få taga en afskrift; men
det beviljades mig icke, utan det skulle genast
rifvas sönder, och något arrende af: Svartlå: kun-
de icke komma i fråga på andra än nu föreslagna
vilkor. På min begäran, att kontraktet åtminsto-
ne måtte blifva öfversten förevisadt, innan del
sönderrefves, lofvade han att lemna det- till öf-
versten, som sedermera må göra dermed hvad
han vill, och frågade mig, om jag således häldre
önskade få kompromissrätt. Det vill jag visst och
bar alltid velat, var mitt svar; men det blir ju
aldrig någon verkställighet dermed, utan blott
undflykter.
Jo! nu skall det säkert blifva verkställighet
dermed,;) var hans svar; och -han bad mig blott
gå till Advokatfiskalen Staaff och göra framställ-
ning derom, medan han sjelf ville genast gå till
öfversten -med kontraktet och äfven be honom
föranstalta om -kompromissens snara verkställande.
Då jag kommit till tit. Staaff och gjort en
berättelse om förhållandet, sade han sig känna
denna saken förut, emedan han hade emottagit
en mängd handlingar, som funnits hos förre Ju-
stitiekansleren Bergenschöld, rörande en komprö-
miss-rätt, men tillade, att han deraf hade funnit
mina pretentioner vara alldeles orimliga, derföre
att jag beräknat ersättning efter ett kontrakt, som
endast var mig lofvadt, men hvarpå icke fanns
någon skriftlig förbindelse Jag bad honom då
gunstigast besinna, huru opassande det skulle haf-
va varit att, vid tillfället då. löftet allernådigst
gafs mig af den Höge Egaren genom H. K. H.
Kronprinsen, till den grad betvifla - uppfyllandet,
att jag skulle vågat anbålla få skriftligt intyg derå.
Denna min erinran sökte -hån blott resonnera bort
med en mängd juridik och rådde mig att icke
vidare tänka på någon kompromiss, utan hellre
antaga, hvad Hrr Backman och Svenonius erbju-
dit mig. Han lofvade ock, att sjelf vidtala dem
derom, att åtminstone någon af de föreslagna be-
fattningarna kunde: lemnas mig, såsom : tillökning,
ehuru han för sin del ansåg, att jag borde vara
fullt belåten med blott återfåendet af arrendet.
Den 40 Mars var jag åter hos tit. Staaff, i
sällskap med en tredje person, och då vidhölls
detsamma, som dagen förut hade blifvit ordadt i
ämnet. Jag sade, att som jag finner, det menin-
gen icke är att göra mig någon rättvisa, så tvin-
gas jag att i lagvåg söka den, för att åtminstone
få mina fatalier bevarade, och bad honom om ett
så beskaffadt betyg, att jag kunde anses hafva fa-
talierna i behåll, så vill jag gerna, om det vore
ännu i 40 år, söka afbida lägligare tillfälle för
min rätts utkräfvande. Något sådant ville tit.
Staaff icke lemna, . men bad mig inkomma med
en promemoria, så ville han ytterligare tala vid
Ofverste Backman. Den 44 Mars underrättades
jag af Direktör. Svenonius, att tit. Staaff genom
öfversten hade blifvit anmodad att gå i författ-
ning om kompromissens snara verkställande, hvar-
före han tillstyrkt mig att infinna mig hos tit.
Staaf och nu icke sjelf lägga något hinder för
verkställigheten. Icke förr än den 43 lyckades
jag att träffa tit. Staaff, som då erkände sig haf-
va emottagit min promemoria af den 41, och
försäkrade mig om, att jag nu skulle få den ön-
skade kompromissen, blott jag till honom inkom-
me med uppgift på mina pretentioner. Jag sva-
rade, att jag icke har några andra pretentioner
att göra än dem, hvarå - han förut innehade så
öfverflödigt många uppgifter. Frågande honom,
om jag kanske bordt i uppgiften utesluta de for-
dringar, som voro laga kraftvunna och betalnings-
gillda, ville han veta, om något dokument styrk-
te, det någon enda af mina pretentioner vore be-
talningsgilld.- Jag visade då Advokatfiskalen Bau-
dins revisions-utlåtande, bil. MV 44; men den
ville han icke anse tillförlitlig, utan påstod, att
ett af Baudin undertecknadt revisionsdokument,
som: hade furimits bland de öfriga handlingarna
hos Justitiekanslern, innehölle alldeles motsatsen,
eller alt jag i stället vore skyldig.
Det var, svarade jag, märkvärdigt; och likväl
har jag aldrig fått del deraf, utan sedan mina rä-
kenskaper bade varit underkastade ej mindre än
trenne serskilda revisioner, erhöll jag af Baudin
det nu förevista.n ; E
Jag tackade tit. Staaff imedlertid för upplys-
ningen, som för mig Var rätt intressant, emedan
den innebar ingenting-mindre, än -ett säkert be-
vis på, att Baunin antigen skulle. haft två tungor
i munnen, eller ock hans revision! vara förfalskad.
Uti någon närmare undersökning om förhållandet
bärmed tycktes likväl Tit. Staaff hvarken hafva
tid eller lust att för tillfället mgå.
Efter en mängd fruktlösa försök, dels att i go-
do få saken uppgjord, och dels att blott få fata-
lierna bevarade eller. kompromissen verkställd,
beslöt jag ånyo göra försök att få audiens hos
Hans Maj:t Konungen, och lät anmäla mig hos
tjenstgörande kammarherren den 6 April. Efter
en stunds förlopp utkom Kammarherren, Grefve
Piper, till mig och frågade, om icke jag vore den-
samme, som i förra månaden hade sökt audiens
och då blifvit tillsagd att för sådant ändamåls
vinnande vända mig till Öfverste Backman; och
just under detta samtal kom öfversten från sam-
RR SN I ERE SIA SN
tt ING Dit tr VV VILL
Un ms ÅR