förtära Re rr igt RR garna, utan blotta återfåendet af arrendet skulle således nu anses så nådigt; att jag derföre borde efterskänka —allt, -hvad-mig-vid-en rättegång derom icke kan bestridas. För öfrigt frågade jag hvarför icke det nyssnämnde vilkoret eller afsägelsen äfven blifvit intagen i kontraktet, då det enligt öfverstens yttrande,. först bör sanktioneras af. Höge Egareny för att vara-gällande. Jag begärde att få behålla formuläret till närmare begrundande, eller att deraf få taga en afskrift; men det beviljades mig icke, utan det skulle genast rifvas sönder, och något arrende af: Svartlå: kunde icke komma i fråga på andra än nu föreslagna vilkor. På min begäran, att kontraktet åtminstone måtte blifva öfversten förevisadt, innan del sönderrefves, lofvade han att lemna dettill öfversten, som sedermera må göra dermed hvad han vill, och frågade mig, om jag således häldre önskade få kompromissrätt. Det vill jag visst och bar alltid velat, var mitt svar; men det blir ju aldrig någon verkställighet dermed, utan blott undflykter. Jo! nu skall det säkert blifva verkställighet dermed,;) var hans svar; och -han bad mig blott gå till Advokatfiskalen Staaff och göra framställning derom, medan han sjelf ville genast gå till öfversten -med kontraktet och äfven be honom föranstalta om -kompromissens snara verkställande. Då jag kommit till tit. Staaff och gjort en berättelse om förhållandet, sade han sig känna denna saken förut, emedan han hade emottagit en mängd handlingar, som funnits hos förre Justitiekansleren Bergenschöld, rörande en komprömiss-rätt, men tillade, att han deraf hade funnit mina pretentioner vara alldeles orimliga, derföre att jag beräknat ersättning efter ett kontrakt, som endast var mig lofvadt, men hvarpå icke fanns någon skriftlig förbindelse Jag bad honom då gunstigast besinna, huru opassande det skulle hafva varit att, vid tillfället då. löftet allernådigst gafs mig af den Höge Egaren genom H. K. H. Kronprinsen, till den grad betvifla uppfyllandet, att jag skulle vågat anbålla få skriftligt intyg derå. Denna min erinran sökte -hån blott resonnera bort med en mängd juridik och rådde mig att icke vidare tänka på någon kompromiss, utan hellre antaga, hvad Hrr Backman och Svenonius erbjudit mig. Han lofvade ock, att sjelf vidtala dem derom, att åtminstone någon af de föreslagna befattningarna kunde: lemnas mig, såsom : tillökning, ehuru han för sin del ansåg, att jag borde vara fullt belåten med blott återfåendet af arrendet. Den 40 Mars var jag åter hos tit. Staaff, i sällskap med en tredje person, och då vidhölls detsamma, som dagen förut hade blifvit ordadt i ämnet. Jag sade, att som jag finner, det meningen icke är att göra mig någon rättvisa, så tvingas jag att i lagvåg söka den, för att åtminstone få mina fatalier bevarade, och bad honom om ett så beskaffadt betyg, att jag kunde anses hafva fatalierna i behåll, så vill jag gerna, om det vore ännu i 40 år, söka afbida lägligare tillfälle för min rätts utkräfvande. Något sådant ville tit. Staaff icke lemna, . men bad mig inkomma med en promemoria, så ville han ytterligare tala vid Ofverste Backman. Den 44 Mars underrättades jag af Direktör. Svenonius, att tit. Staaff genom öfversten hade blifvit anmodad att gå i författning om kompromissens snara verkställande, hvarföre han tillstyrkt mig att infinna mig hos tit. Staaf och nu icke sjelf lägga något hinder för verkställigheten. Icke förr än den 43 lyckades jag att träffa tit. Staaff, som då erkände sig hafva emottagit min promemoria af den 41, och försäkrade mig om, att jag nu skulle få den önskade kompromissen, blott jag till honom inkomme med uppgift på mina pretentioner. Jag svarade, att jag icke har några andra pretentioner att göra än dem, hvarå han förut innehade så öfverflödigt många uppgifter. Frågande honom, om jag kanske bordt i uppgiften utesluta de fordringar, som voro laga kraftvunna och betalningsgillda, ville han veta, om något dokument styrkte, det någon enda af mina pretentioner vore betalningsgilld.Jag visade då Advokatfiskalen Baudins revisions-utlåtande, bil. MV 44; men den ville han icke anse tillförlitlig, utan påstod, att ett af Baudin undertecknadt revisionsdokument, som: hade furimits bland de öfriga handlingarna hos Justitiekanslern, innehölle alldeles motsatsen, eller alt jag i stället vore skyldig. Det var, svarade jag, märkvärdigt; och likväl har jag aldrig fått del deraf, utan sedan mina räkenskaper bade varit underkastade ej mindre än trenne serskilda revisioner, erhöll jag af Baudin det nu förevista.n ; E Jag tackade tit. Staaff imedlertid för upplysningen, som för mig Var rätt intressant, emedan den innebar ingenting-mindre, än -ett säkert bevis på, att Baunin antigen skulle. haft två tungor i munnen, eller ock hans revision! vara förfalskad. Uti någon närmare undersökning om förhållandet bärmed tycktes likväl Tit. Staaff hvarken hafva tid eller lust att för tillfället mgå. Efter en mängd fruktlösa försök, dels att i godo få saken uppgjord, och dels att blott få fatalierna bevarade eller. kompromissen verkställd, beslöt jag ånyo göra försök att få audiens hos Hans Maj:t Konungen, och lät anmäla mig hos tjenstgörande kammarherren den 6 April. Efter en stunds förlopp utkom Kammarherren, Grefve Piper, till mig och frågade, om icke jag vore densamme, som i förra månaden hade sökt audiens och då blifvit tillsagd att för sådant ändamåls vinnande vända mig till Öfverste Backman; och just under detta samtal kom öfversten från samRR SN I ERE SIA SN tt ING Dit tr VV VILL Un ms ÅR