egendomslösa trälar, sökte största delen af lagstiftarne förgälfves att bland de fria, dem som ägde något, bibehålla i förmögenheten en jemnvigt, utan hvilken de trodde att statens undergång skulle påskyndas genom framkallandet af alla slags allmänna och enskilda korruptioner. Deras strängaste påbud, deras. mest invecklade kombinationer, förfeiade dock sitt ändamål; och sjelfve Lucurgi institutioner måste svigta och falla inför den kraft; som-innebor i de naturliga orsakerna till olikhet ibland menniskorna. I nyare samhällena finner man arfssystemer, hvilka icke endast skiljt sig i det ena landet från dem i det andra, utaån i de flesta väfven åsyftat att verka olika, efter de olika folkklasserna; och ändå. blefvo resultaterna : desamma, : åtminstone hvad förmögenhetens missförhållanden angår. Sålunda, under det att företrädesrätten och substitutioas-systemet bidrogo, att alltmer i det feodala Europa bopa i adelns händer de gods, hvartill den ade nteslutande besittningsrätt, hindrade ej lagarne om arfskifte den. öfriga befolkningen att delas i rika och fattiga. Annumer iden mån, som arbetets framsteg utbredde och förökade källorna till förmögenhet, ökades äfven olikheterna hos medeiklassen, och man. såg familjer uppstå inom dem, hvilkas stigande rikedom tillät dem att tälla i lyx och ofta i inflytelse med allt livad samhället räknade högst uppsatt och mest ryktbart. Så inträffade det inom Italiens stadssamhällen, att några ofrälse slägter, sedan de samlat omälliga rikedomar, förvandlade sig sjelfva till suveräna aristokratier, utan att derföre afsäga sig det bruket, som der var djupt:rotadt i sederna, att deta arfvet jJemnt emellan barnen efter dem, som efterlemnade dessa skatter. På samma sätt visade sig alla möjliga olikheter i förmögenhet inom Tysklands städer, i Flandern, Holland och Schweitz. Ingenstädes förekom arfvens fördelning bildandet och upprätthållandet af dessa olikheter, och öfverallt fingo de all den utsträckning, som institutionerna och de territoriala förhållandenas för industrien och handeln mer eller mindre gynnande. natur medgåfvo. Det ges ännu i Europa talrika folkstammar, som icke kännt annan arfsrätt, än allodial-rätten, och som följaktligen, under en lång följd af århundråden och generationer pröfvat den ouppbörliga arfsfördelningens verkningar: sådana äro de slaviska folken. Det är sannt att äganderätten : till jorden äfven hos dem varit uteslutande bevarad åt adeln, och att den enda inskränkning i likheten af de rättigheter, dem Han: af samma föräldrar ägde, i fråga om arf, nemligen, plägseden att endast gifva döttrarna en fjerdedel af den lösa förmögenhetens värde, tycktes alltid böra så mycket snarare framkalla likhet i förmögenhet, som den föraktade sysselsättningen. med industriella företag icke erbjöd åt den priviligierade kastens medlemmar några medel att förändra -.deras inbördes ställning. Likväl uppkom ingen sådan likbet. I intet land är olikheten i förmögenheten så ytterlig, som iblandPohlens ovh Rysslands adel. I synnerhet i Polen, der adeln var mycket talrik och der blott fem gods hade blifvit förvandlade till majorater, hunno. några hus upp till en kunglig rikedom, under det att största delen af de andra nedsjönko i den yttersta fattigdom. Man räknar ännu 450.000 adelsmän i de gamla provinserna :Podolien och Wolhynien; : och likväl är nästan all jorden samlad hos adliga familjer. Så mycken enformighet, så stor beständighet i resultater under alla tidehvarf och i trots. af de mest olika förbållandens inflytelse, röjer tillräcks ligt, att om arfslagarne kunna utöfva inflytelse på förmögenhetens fördelning, är det likväl icke dem förbehållit, att hvarken simmanhålla en primitif rikedom på en hand, eller återföra den inom förut bestämda gränser, om den en gång blifvit skingrad... Men olikheten. i . förmögenheten var . ett alltför vigtigt vilkor för mensklighetens utbildning, för att låta omsorgen derom bero på tillfälligheten åf sociala öfverenskommelser. I Talrika sorsaker; af densbeskaffenhet, att de ;lagstifs tande föreskrifterna icke äro i stånd att tillintetgöra deras verksamhet, förena sig beständigt att bilda och bibehålla denna olikhet, utan någon lagstiftningens mellankomst, 7 Ibland dem af dessa orsaker, som: verka kraftigast, finnas. några, som -äro så enkla, så synbara, att de aldrig undflytt lagstiftarens blickar. Sådana äro, ibland andra, olikbeten i-antalet af barn inom äktenskapen; olikheten i individernas,böjelser och egenskaper. Redan för 2,000 år sedan anmärkte Aristoteles, att när de grekiska lagstiftarne eftersträfvade, att med alla medel bibehålla förmögenhetens emvigt, hade de äfven -bordt söka något medel att göra äktenskapen lika fruktsamma: i Skiljaktigheterna i smak, böjelser. och färdigheer utöfva, om möjligt, ännu större Verkan isamma rigtning. På alla lefnadsbanor vinna de verksammaste, de fintligaste, de förståndigaste fördelen öfver sina medtäflare och deras mera ihärdiga eller klokare fullföljda bemödanden förskaffa dem större belöningar, större vinster. När försynen gifvit dem öfverlägsna egenskaper, har dess omisskänliga-afsigt dermed varit, att låta dem. intage de första samhällsplatsernas;: de lyda således: blot: