egendomslösa trälar, sökte största delen af lagstif-
tarne förgälfves att bland de fria, dem som ägde
något, bibehålla i förmögenheten en jemnvigt, utan
hvilken de trodde att statens undergång skulle
påskyndas genom framkallandet af alla slags all-
männa och enskilda korruptioner. Deras stränga-
ste påbud, deras. mest invecklade kombinationer,
förfeiade dock sitt ändamål; och sjelfve Lucurgi
institutioner måste svigta och falla inför den kraft;
som-innebor i de naturliga orsakerna till olikhet
ibland menniskorna.
I nyare samhällena finner man arfssystemer,
hvilka icke endast skiljt sig i det ena landet från
dem i det andra, utaån i de flesta väfven åsyftat
att verka olika, efter de olika folkklasserna; och
ändå. blefvo resultaterna : desamma, : åtminstone
hvad förmögenhetens missförhållanden angår. Så-
lunda, under det att företrädesrätten och substi-
tutioas-systemet bidrogo, att alltmer i det feodala
Europa bopa i adelns händer de gods, hvartill
den ade nteslutande besittningsrätt, hindrade ej
lagarne om arfskifte den. öfriga befolkningen att
delas i rika och fattiga. Annu- mer iden mån,
som arbetets framsteg utbredde och förökade käl-
lorna till förmögenhet, ökades äfven olikheterna
hos medeiklassen, och man. såg familjer uppstå
inom dem, hvilkas stigande rikedom tillät dem
att tälla i lyx och ofta i inflytelse med allt livad
samhället räknade högst uppsatt och mest rykt-
bart. Så inträffade det inom Italiens stadssam-
hällen, att några ofrälse slägter, sedan de samlat
omälliga rikedomar, förvandlade sig sjelfva till
suveräna aristokratier, utan att derföre afsäga sig
det bruket, som der var djupt:rotadt i sederna,
att deta arfvet jJemnt emellan barnen efter dem,
som efterlemnade dessa skatter. På samma sätt
visade sig alla möjliga olikheter i förmögenhet
inom Tysklands städer, i Flandern, Holland och
Schweitz. Ingenstädes förekom arfvens fördelning
bildandet och upprätthållandet af dessa olikheter,
och öfverallt fingo de all den utsträckning, som
institutionerna och de territoriala förhållandenas
för industrien och handeln mer eller mindre gyn-
nande. natur medgåfvo.
Det ges ännu i Europa talrika folkstammar, som
icke kännt annan arfsrätt, än allodial-rätten, och
som följaktligen, under en lång följd af århun-
dråden och generationer pröfvat den ouppbörliga
arfsfördelningens verkningar: sådana äro de slavi-
ska folken. Det är sannt att äganderätten : till
jorden äfven hos dem varit uteslutande bevarad
åt adeln, och att den enda inskränkning i likhe-
ten af de rättigheter, dem Han: af samma föräl-
drar ägde, i fråga om arf, nemligen, plägseden att
endast gifva döttrarna en fjerdedel af den lösa
förmögenhetens värde, tycktes alltid böra så myc-
ket snarare framkalla likhet i förmögenhet, som
den föraktade sysselsättningen. med industriella
företag icke erbjöd åt den priviligierade kastens
medlemmar några medel att förändra -.deras in-
bördes ställning. Likväl uppkom ingen sådan lik-
bet. I intet land är olikheten i förmögenheten
så - ytterlig, som ibland- Pohlens ovh Rysslands
adel. I synnerhet i Polen, der adeln var mycket
talrik och der blott fem gods hade blifvit för-
vandlade till majorater, hunno. några hus upp till
en kunglig rikedom, under det att största delen
af de andra nedsjönko i den yttersta fattigdom.
Man räknar ännu 450.000 adelsmän i de gamla
provinserna :Podolien och Wolhynien; : och likväl
är nästan all jorden samlad hos adliga familjer.
Så mycken enformighet, så stor beständighet i
resultater under alla tidehvarf och i trots. af de
mest olika förbållandens inflytelse, röjer tillräcks
ligt, att om arfslagarne kunna utöfva inflytelse på
förmögenhetens fördelning, är det likväl icke dem
förbehållit, att hvarken simmanhålla en primitif
rikedom på en hand, eller återföra den inom för-
ut bestämda gränser, om den en gång blifvit skin-
grad... Men olikheten. i . förmögenheten var . ett
alltför vigtigt vilkor för mensklighetens utbild-
ning, - för att låta omsorgen derom bero - på
tillfälligheten åf sociala öfverenskommelser. I Tal-
rika sorsaker; af densbeskaffenhet, att de ;lagstifs
tande föreskrifterna icke äro i stånd att tillintet-
göra deras verksamhet, förena sig beständigt att
bilda och bibehålla denna olikhet, utan någon lag-
stiftningens mellankomst, 7
Ibland dem af dessa orsaker, som: verka krafti-
gast, finnas. några, som -äro så enkla, så synbara,
att de aldrig undflytt lagstiftarens blickar. Sådana
äro, ibland andra, olikbeten i-antalet af barn inom
äktenskapen; olikheten i individernas,böjelser och
egenskaper. Redan för 2,000 år sedan anmärkte Ari-
stoteles, att när de grekiska lagstiftarne eftersträf-
vade, att med alla medel bibehålla förmögenhetens
emvigt, hade de äfven -bordt söka något medel
att göra äktenskapen lika fruktsamma: i
Skiljaktigheterna i smak, böjelser. och färdighe-
er utöfva, om möjligt, ännu större Verkan isam-
ma rigtning. På alla lefnadsbanor vinna de verk-
sammaste, de fintligaste, de förståndigaste fördelen
öfver sina medtäflare och deras mera ihärdiga
eller klokare fullföljda bemödanden förskaffa dem
större belöningar, större vinster. När försynen
gifvit dem öfverlägsna egenskaper, har dess omiss-
känliga-afsigt dermed - varit, att låta dem. intage
de första samhällsplatsernas;: de lyda således: blot: