det så ofta nämnda dokumentet. Imedlertid beslöt jag, att ännu n gång efterkomma hans önskan och gick dagen derpå (Söndagen den 43 Oktober), åtlöjd af min bror, upp till honom. Med serdeles artighet blefvo vi mottagna, och justitiekansleren sade sig bafva haft. mycken möda för att få träffa mig. Efter åtskilliga resonnemanger om det redan passerade, bad han mig nu uppgöra en räkning, deruti skulle åtskiljas, hvad af mig sjelf ansåges alldeles ostridigt till betalning, äfvensom hvad deraf kunde anses tillhöra hvar och en af de norrbottniska administratorerne att ersätta mig, emedan, som hansade, vi ju redan kommit öfverens deruti,, alt herrns pretentioner nicke kunna rimligen af den höge egaren ensamt godtgöras.n Jag svarade, att jag ansåg mig nu redan hafva lemnat så mångfaldiga uppgifter och räkningar, att det visst icke kunde vara af nöden att producera några flera, och tog mig frihet påminna, att han förut innebade flere, som upptogo hvad jag ansett ostridigt. Men ban ansåg dem nu för gamla och wille nödvändigt hafva en alldeles splitter ny pretentions-uppgift, så skulle han genast skaffa mig penningar, så att jag ändå kunde resa och få emottaga platsen vid. Robertsforss; som han ansåg så bögst nödig för mm framtida bergning. Han ville derföre ändtligen, att jag, om möjligt, redan den dagen skulle komma till honom med en sådan räkning, och önskade, att min bror då äfven vore följaktig. Måndagen den 44 Oktober gingo vi åter till honom, då jag också lemnade honom en. räkning, (se bil. M 74). n Han läste den, :men kunde icke ändock gilla den, utan ville, att den ändrades, så skulle han söka utverka, att åtminstone ett förskott derpå skulle erhållas, så alt jag kunde resa till Robertsforss. Alla mina medhafda papper, ville han behålla till morgondagen, då jag klockan 8 borde återkomma. Men jag bade icke: lust. våga det försöket att, såsom pant för min inställelse till dagen derpå, lemna ifrån mig sjelfv originalerna; utan svarade, att det nu vore omöjligt för mig att ytterligare uppvakta honom. Han bad då, att min bror skulle återkomma. Men begge hade vi nu förlorat lusten att göra flera visiter; och fö!jande dagen använde vi till försök att beveka någon ömsmt vän, att bistå mig med det oumbärligaste, för att nu icke äfven förlora platsen vid Robertsforss. Under det jag sedermera. fortsatte flyttningen al mina effekter till. skeppet; med hvilket: jag ämnade afgå till Robertsforss, hade Hr Justitiekansleren flere gånger varit om bord der och efterfrågat mig; men händelsen fogade alltid så, att vi aldrig inträffade der på samma gång, utan slutligen den 46 Oktober hade Justitiekansleren träffat skepparen och till honom lemnat ett bref, med begäran att det genast Jlemnades mig vid min ditkomst. Detta finnes bilagdt under M 753 och innehåller blott en begäran att få ,tala med mig i en för mig angelägen sak.n Jag blef då verkligen) ganska surprenerad att ännu i sista momenten finna mig -välkommen hos Hr Justitiekansleren, men hade det oaktadt visserligen icke ämnat att vidare, inställa. mig bos honom, om icke skepparen: hade. sökt försäkra mig, att det måtte vara för någon bögst angelägen affår, som Justitiekansleren hade. velat träffa mig, ty han hade ganska länge sutit i kajutan och väntat på min ditkomst, och slutligen yttrat något om penningar m. m., som likväl skepparen icke hade riktigt förstått. Och som. skepparen sade mig, att det ännu kunde dröja ett par timmar, innan han skulle segla, så förfogade jag mig. åter en gång till Justitiekansleren. Han frågade mig då, synbarligen inquiett, Oom jag ämnade resa till Robertsforss; om jag af någon hade fått bjelp med respengar, och hur jag sämnade ställa till. Och då jag svarade, att det numera visst icke syntes mig vara möjligt att komma till Robertsforss, då blott 4 å 2 timmar återstode förr än fartyget skulle .segla, så beklagade han mig ganska mycket och sade, att han af medlidsamhet för min belägenhet ville af egna medel bhbjelpa mig 400 Rdr banko, på, det jag måtte kunna resa med den lägenhet, som nu gafs, och dikterade derpå, hur jag borde skrifva qvittenset, som också genast af mig skrefs så, som synes af bilagan JM 76,) hvarefter jag erhöll den nyssnämnda summan och tog derpå ett ganska ömt farväl af en herre, som med en så utomordentlig tålmodighet bade fördragit min efterhängsamhet, ända från år 4823. Stockbolm i Oktober 18533. (8 Joh: Seb. Grave. (Bortg. Esa. g.) ) Denna summa, den enda jag å detta belopp emottagit, får man sedermera se figurera såsom respenningar till kompromissen. STOCKHOLM den 2 Juni Med södra snällposten ankommo Hamburgerhlad af d 07 Maj. hvilka innehålla underrättalcar