det så ofta nämnda dokumentet. Imedlertid be-
slöt jag, att ännu n gång efterkomma hans ön-
skan och gick dagen derpå (Söndagen den 43 Ok-
tober), åtlöjd af min bror, upp till honom. Med
serdeles artighet blefvo vi mottagna, och justitie-
kansleren sade sig bafva haft. mycken möda för
att få träffa mig. Efter åtskilliga resonnemanger
om det redan passerade, bad han mig nu upp-
göra en räkning, deruti skulle åtskiljas, hvad af
mig sjelf ansåges alldeles ostridigt till betalning,
äfvensom hvad deraf kunde anses tillhöra hvar
och en af de norrbottniska administratorerne att
ersätta mig, emedan, som hansade, vi ju redan
kommit öfverens deruti,, alt herrns pretentioner
nicke kunna rimligen af den höge egaren ensamt
godtgöras.n
Jag svarade, att jag ansåg mig nu redan hafva
lemnat så mångfaldiga uppgifter och räkningar,
att det visst icke kunde vara af nöden att pro-
ducera några flera, och tog mig frihet påminna,
att han förut innebade flere, som upptogo hvad
jag ansett ostridigt. Men ban ansåg dem nu för
gamla och wille nödvändigt hafva en alldeles split-
ter ny pretentions-uppgift, så skulle han genast
skaffa mig penningar, så att jag ändå kunde resa
och få emottaga platsen vid. Robertsforss; som
han ansåg så bögst nödig för mm framtida berg-
ning. Han ville derföre ändtligen, att jag, om
möjligt, redan den dagen skulle komma till ho-
nom med en sådan räkning, och önskade, att min
bror då äfven vore följaktig.
Måndagen den 44 Oktober gingo vi åter till
honom, då jag också lemnade honom en. räkning,
(se bil. M 74). n
Han läste den, :men kunde icke ändock gilla
den, utan ville, att den ändrades, så skulle han
söka utverka, att åtminstone ett förskott derpå
skulle erhållas, så alt jag kunde resa till Roberts-
forss. Alla mina medhafda papper, ville han be-
hålla till morgondagen, då jag klockan 8 borde
återkomma. Men jag bade icke: lust. våga det
försöket att, såsom pant för min inställelse till
dagen derpå, lemna ifrån mig sjelfv originalerna;
utan svarade, att det nu vore omöjligt för mig
att ytterligare uppvakta honom.
Han bad då, att min bror skulle återkomma.
Men begge hade vi nu förlorat lusten att göra
flera visiter; och fö!jande dagen använde vi till
försök att beveka någon ömsmt vän, att bi-
stå mig med det oumbärligaste, för att nu icke
äfven förlora platsen vid Robertsforss.
Under det jag sedermera. fortsatte flyttningen
al mina effekter till. skeppet; med hvilket: jag
ämnade afgå till Robertsforss, hade Hr Justitie-
kansleren flere gånger varit om bord der och
efterfrågat mig; men händelsen fogade alltid så,
att vi aldrig inträffade der på samma gång, utan
slutligen den 46 Oktober hade Justitiekansleren
träffat skepparen och till honom lemnat ett bref,
med begäran att det genast Jlemnades mig vid
min ditkomst. Detta finnes bilagdt under M 753
och innehåller blott en begäran att få ,tala med
mig i en för mig angelägen sak.n
Jag blef då verkligen) ganska surprenerad att
ännu i sista momenten finna mig -välkommen
hos Hr Justitiekansleren, men hade det oaktadt
visserligen icke ämnat att vidare, inställa. mig bos
honom, om icke skepparen: hade. sökt försäkra
mig, att det måtte vara för någon bögst angelägen
affår, som Justitiekansleren hade. velat träffa mig,
ty han hade ganska länge sutit i kajutan och vän-
tat på min ditkomst, och slutligen yttrat något
om penningar m. m., som likväl skepparen icke
hade riktigt förstått. Och som. skepparen sade
mig, att det ännu kunde dröja ett par timmar,
innan han skulle segla, så förfogade jag mig. åter
en gång till Justitiekansleren.
Han frågade mig då, synbarligen inquiett, Oom
jag ämnade resa till Robertsforss; om jag af nå-
gon hade fått bjelp med respengar, och hur jag
sämnade ställa till. Och då jag svarade, att det
numera visst icke syntes mig vara möjligt att
komma till Robertsforss, då blott 4 å 2 timmar
återstode förr än fartyget skulle .segla, så bekla-
gade han mig ganska mycket och sade, att han
af medlidsamhet för min belägenhet ville af egna
medel bhbjelpa mig 400 Rdr banko, på, det jag
måtte kunna resa med den lägenhet, som nu gafs,
och dikterade derpå, hur jag borde skrifva qvit-
tenset, som också genast af mig skrefs så, som
synes af bilagan JM 76,) hvarefter jag erhöll den
nyssnämnda summan och tog derpå ett ganska
ömt farväl af en herre, som med en så utomor-
dentlig tålmodighet bade fördragit min efterhäng-
samhet, ända från år 4823. Stockbolm i Okto-
ber 18533. (8 Joh: Seb. Grave.
(Bortg. Esa. g.)
) Denna summa, den enda jag å detta belopp emot-
tagit, får man sedermera se figurera såsom respen-
ningar till kompromissen.
STOCKHOLM den 2 Juni
Med södra snällposten ankommo Hamburger-
hlad af d 07 Maj. hvilka innehålla underrättalcar