uppläste protonotarien pigan Blombergs skriftliga på: stående i målet. Härefter företrädde Hr löjtnanten C. W. Bergnehr och porslinsarbetaren Gustaf Sandberg, den sistnämnde man till förut afhörde hustru Sandberg, af hvilka Hr löjtnanten Bergnehr dels företedde bevis från pastorsembetet i Adolf Fredriks församling, derom att Hr löjtnanten den 26 sistlidne Februari begått Herrans Heliga nattvard, dels anhöll att få, såsom tillägg till sin förut uppgifne viltnesberättelse, i protokollet intaget följande skriftliga anförande: Såsom tillägg och närmare förklaring af mitt, hos Stockholms Kämnersrätts 4:a afdelning, uti målet emellan pigan Blomberg och apotekaren Stahre, afgifna vittnesmål, får jag, på min aflagda ed, ödmjukast meddela följande: Då pigan Blomberg om aftonen den 3 sistlidne Januari skulle hemtas från srresten vid Sabbatsbergs Fattiginrättning, satt hon naken på golfvet, hårdt bitande uti ett stycke af en tågmatta. Hela kroppen var så förfärligt slagen, att den gjorde på mig och alla närvarande ett fasansfullt intryck. En mängd bredare och smalare räfflor eller upphöjda valkar, åtskillige af en tvär hands bredd om cirka en aln långa, funnos till ett antal af minst 50 på kroppen, som säålunda visade sig hafva undergått en barbarisk piskning. Huru många slag som henne tilldelats, innan valkarne fått en sådan bredd, eller huru många slag som, att döma efter deras blodsprängda utseende, applicerats på dessa valkar, torde väl ingen menniska kunna specielt bestämma; ty slagen gingo, korsande hvarannan, ömsom framåt båda hennes sidor, inpå magen, och på det inre af låren, med smala, om hvarandra bågformade spetsår, och hela hennes säte var alldeles jemnsvart, så att ensamt på detta vankats minst 590 slag; det öfriga af kroppen bar stämpeln af flere varierande kulörer. Imedlertid anser jag det vara litet tilltaget, om jag påstår, att hon erhållit blott etthundrade slag, utom dem henne på sätet tilldelats. Polisuppsyningsmannen Flamand, som var beordrad att afhemta Blomberg till Danviken, yttrade nu, i allas närvaro, när han fick se Blombergs kropp, att han väl sett många straffade med fyratio par spö, men att ingen varit till en tredjedel så hårdt straffad, som Blomberg. På eftermiddagen, den 3 Januari, då jag var uppgången på mitt rum, kom vaktmästaren Boug, i något tjensteåliggande, upp till mig, och, några minuter derefter, kom mamsell Stahre med min middag; jag yttrade då till henne dessa orden: Horrskapet måste hafva haft en högst obehaglig natt? Mamsell Stabre svarade ordagrant följande: Ja, det ha vi visst haft; jag begriper intet, att jag icke sjelf blifvit tokig; med respekt, hon var spritt naken, som hon kom till verlden; pappa har icke gjort annat hela natten i ända, än slagit henne; jag begriper intet, huru hon stått ut; han har slagit henne så, ja, han har slagit henne så, att han kunnat slå henne i bitar.n Vil ett af de tillfällen, då pigan Blomberg bekla gade sig örver det kalla köket och att hon alldrig fick uppehålla sig i rummen, för att värma sig, lofvade jag henne att få taga af min ved, för att elda ät sig i köket; men hon svarade mig: Om jag också finge ved af löjtnanten, så får jag ändå icke göra upp någon eld emellan matlagningen för den elaka gubben; ty det har han strängt förbjudit mig. Det var då, som pigan Blomberg bad mig om tillstånd, att, i min frånvaro, få gå upp någon stund på mitt rum och värma sig, när hon frös, hvilket jag medgaf. Hvad köket beträffar, torde jag, som boställsinnehafvare, bäst vara i tillfälle upplysa. att det, vinterdag, vid inträffad kyla, är, för erhållande af värma, nära oeldbart, med mindre ugnen skulle uppeldas; ty i köket finnas 3:e enkla dörrar, enkla fönster och ett oerhördt golfdrag från derunder befintlige källare, hvilket, tillsammantaget, gjort att, under kalla vinternätter, vattnet derstädes frusit. Sista dagarne af November månad frågade Hr Stahre mig, huru jag fann den nya pigan, i det jag, något dragande på orden, genmälte: Å — jo —; innan jag hann säga mera, yttrade Hr Stahre sig då föl-j jande: Ja, det är då visst, att både jag och min) hustru finna oss bättre belåtna med denna pigan, än; den förra ryttarmaran; den här är åtminstone höfig, hon har också tjent hos bättre folk, förstår någonting, och ehuru kräket är klen till sina krafter, är hön dock j villig och mera oförtruten, än den förra dragon. Hr Stahre har uppgifvit, att pigan Blomberg till! större delen af dagen varit af göromål upptagen på milt rum; detta föregifvande af Hr Stahre är så i; grund osanning, att jag heligt får försäkra, det hon: högst säilan fick fullända städningen i mitt rum, med mindre hon oftast, 92:e minuter efter, sedan hon väl kommit in i rummet, blef nerropad af antingen Hr: Stahre, dess fru eller dotter, och sålunda fick lemna sina göromål hos mig ofulländade; ty hon blef, vid dessa rop, intagen af en så ögonblicklig förskräckelse, att hon endast yttrade: Jag rår icke, men jag skall: fullborda: städningen fram på dagen. För att vederlägga Hr Stahres föregifvande, att jag ej på 9 å 410 år skall begått Herrans Heliga nattvard, får jag med bilagde, af vederbörande presterskap utgifne betyg styrka, att jag, sednast Fastlagssöndagen :i den 26 sistlidne Februari, gått till nattvarden, utij: Adolf Fredriks församlings kyrka, samma församling, ! som Hr Stahre åberopar. Stockholm den 24 Aprill: 41843. C. W. Bergnehr. : Efter uppläsande häraf upplyste tillika Hr löjtnanten Bergnehr, uppå apotekaren Stahres fråga, om beskaffenheten af golfvet i köket, der pigan Blomberg bott, att omkring spiseln varit en kantig och ojemn upphöjning af tegelsten, men att gollvet i öfrigt varit som elt vanligt trägolf. Hr löjtnanten Bergnehr afträdde; hvarefter porslinsarbetren Sandberg fick till rätten ingifva en så ly-l dande skrift: Undertecknad, som varit kallad till Stockholms Kämnersrätts första adelning, att vittna i målet emellan pigan Johanna Blomberg och apotekaren Stahre, och! aflagt vittnesed, men icke blifvit hörd, får. på den! aflagda eden, intyga: att pigan Blomberg, som, den 2 sistlidne Januari, på morgonen, kom hem till mig och min hustru, bes lagade sig, att Stahre, natten för-! ut, slagit henne på mun och nypit henne i nedan hvilket både jag och min hustru ansåg troligt, emedan å näsan befanns en stark rodnad och munnen var :