han meddelar råd angående sin sonsons uppfostra
och bittert klagar öfver den sednares fel och dålig
uppförande.
Man har hittills ållmänt trött, att kejsaren fört et
munklif i Yuste; ja till och med ständomunderkasta
sig de hårdaste Botöfningar. Det är äfven en allmä
sägen, att han. plägade sofva i sin likkista och I
uppföra sin egen begrafningsakt under det han lefde
Robertson lemnär en noggrann beskrifning öfver den
na förmenta högtidlighet, i följd af hvilken kejsaren
— berättar han — angreps af en feber och dog:
Af Don Tomas manuskript synes, att detta Hol
och hållet är en dikt. Längt ifrån att nedstiga ti
en munks ställning, var kejsaren mycket mera böj
att låta munkarne känna deras underlägsenhet oci
deltog sällan i deräs gndstjenst eller ändra högtigheter
hvilket rapporterna från Don Luis och Don Juan tyd
ligt bevisa, Hurt är: det förklarligt, att denna utför
liga och autentika dagbok ej skulle innehålla ett ort
om den förmenta begrafningen, om. en sådan ak
verkligen försiggått på kejsarens befallning, (detta ä
Don Tomas egen anmärkning i en not)? Huru skull
Don Luis och Don Jaan hafva kunnat iakttaga tyst
nad rörånde ensåVvigtig Omständighet, isynnerhet om
den föranledt kejsarens död? Af deras berättelser sy.
nes, tvertom, attkej:aren var så sjuk af gikt i me;
än två månader före sin död, att han ej-lemnade
sitt rum. ALT
Det säges äfven, att Filip tidigt längtade efter att
komma i besittning af sin faders thron, och att den
sednare, trött af eller oroad öfver sin sons enträgen-
het, afsade sig regeringen. I manuskriptet finnas
många bref från? Filip till hans fader, i hvilka han
klagar deröfver, att hän är för ung och oerfaren att
bära kronan, samt oupphörligt ber honom lemna klo-
tret och återvända till thronen.
Robertson säger, att kejsaren endast medfört några
få tjenare till klostret och knappt tillräckligt pennin-
gar att betala deras löner med. I manuskriptet, sid.
90 och ff. är en lista öfver hela hans svit. Den in-
nehåller. ungefär 500 namn på till större delen Tyskar
och Flamländare.
I korthet, kejsaren förblef kejsare till sin död. Han
ipphörde aldrig att taga en verksam del i statens an-
zelägenheter genom. att gifva kloka och noggranna an-