och 41, gjordes ett nytt mordanfall mot honom, helt
nära staden,. hvarigenom -hans lif är i fara. . Händ-
landen H. Westendamp återvände: Il,:10 på aftonen
från Iburg, men blef nära Osnabräck öfverfallen af
två karlar, hvilka :Svårtat. sinaysansigten. . De skuro
horiom bäde i hufvudet och på händerna samt tillfo-
gade honom ett 3 tum långt och 4 tum bredt:sår i
halsen. Sannolikt voro dessa våldsverkare desamme,
som förra gången öfverfallit honom, ty då Westen-
damp kort efter detta tillfälle yttrat, att han skulle
vara istånd att igenkänna mördarne, hade han erhål-
lit en biljett från en anonym, i hvilken man hotat
att mörda honom, om han framdeles yttrade något
sådant. Gi.
— RÄTTVISANS OBEVERLIGHET. . Inför korrektio-
nella polisen i Paris hjelpa inga vackra tal, då de
utgå från menniskor, hvilka, utan lagligt tillstånd,
beskatta sina medborgares fickor. En herr Hutin,
en kraftfull femtio års man; är inför denna domstol
anklagad för tiggeri.. Presidenten föreställer honom,
alt arbetet är hedrände, men tiggeriet skymfligt. Hu-
tin svarar: jag är ej skapad för handarbeten: jag är
litterat; jag har hittills skött artikeln Dödsall i små
annonsblad; men eh annan har genom rekommenda-
tioner erhållit min plats, — En stadssergeant vittnar:
Jag hörde den anklagade i en tiggares- ställning säga:
charit (barmhertighet) till flere förbigående perso-
ner. Jag arresterade honom, och han följde mig med
händerna i fickorna. Då han hade träben, så höll
jag honom ej och gaf föga akt på honom. Plötsligt
ser jag honom springa sin väg på två friska ben.
Jag skyndar efter honom; hån vänder sig om och
slungar sitt träben -mot mina : fötter. Jag stapplar,
men får likväl slutligen fatt på honom. — Hutin af-
gifver följande förklaring: Jag har verkligen. yttrat
ordet charile till flere personer, d. Y. S. jag har frå-
gat efter det hospital, som heter så, emedan jag ha-
de tandvärk. Träbenet bär jag såsom ett minne och
af sparsamhet. Det har tillhört en förtrogen vän, som
bott hos mig ocb vid sin död ej efterlemnat något
annat än det och sin välsignelse: Jag spänner det
stundom på mig till den aflidnes ära och sparar der-
igenom tillika skodon, ty jag sliter ömsom blott den
ena sulan. Oaktadt dessa bevekande skäl fällde dom-
stolen Hutin till tre månaders fängelse.