4 Då ibland en allmoge förspörjes en sådan tendens till nykterhet och sans, så må man förundra sig öfver mången så kallad upplyst, som både med ord och exempel söker motverka det goda ändamilet. (St. KE. L. T.) Fahlun den 26 Maj. Alt sedan den vidt utropade Nöden i Dalarne har denna ort, åtminstone hvad allmogen beträffar, varit lycklig. Goda år och arbetsförtjenst har satt folket i stånd att betala sina skulder, som: bäst ses af de minskade lagsökningarna. Penningebrist kan man således ej klaga öfver, och om den nu skulle börja kännas för bruksägarne, så får dock allmogen likafullt betaldt för kol och foror, ty derpå lemnas ej kredit, men ofta förskott. Den goda tillgången på penningar inses också deraf, att fjerdeparterna eller lotterna i Fahlu grufva nu stigit upp till 4400 Rdr bko och uppköpas ifrigt af personer i orten, och detta oaktadt grufvan ger ringa afkomst, jernet är: i vanpris och privatbankens octroy snart slut. Nya köpmän och nya bergsmän uppstå och man hör ej mer af de många cessioner, som för några år sedan vorb i svang. Endast en galanteribandlare och källarmästarn hafva cederat, hvilken sedpare rörelse förr var den indrägtigaste och gaf stor rikedom. Månne detta ock hörer till tidens goda tecken? Imedlertid synes det nu som nöden rest till fanders. Vår bergshauptman har deremot rest till Frankrike och lärer ej komma hem förr än åt hösten. När nöden kommer igen vet man ej, men hoppas allt godt af Nödhjelps-kommitteen, Jonssons myrutdikningar, den nya chaussten och fängelsebyggnaden. God hälsa och välmåga vänta vi af den nya brunnsinrättningen, Gräfenbergs badhuset och vattensystemet. Alla dricka nu vatten under det Runn urtappas. Hvilken inkonseqvens i styrelsen? — Stora krigi-ka rörelser i landena; Regementet tågar med sina mustacher och pipskägg ät Stockholm och beväringen med sina bondluggar åt Romehed. Gud bevare oss för krig och örlig!!! Måtte det endast gå ut på knallhattar, celler som en gammal visa lyder: Arter till kulor och rofvor till krut, Om du vill skjuta så packa dig ut. (T. f. F. L. 0. S.) Carlstad den 24 Maj. Vi hafva ett bekymmer att dragas med, nemligen Wenerns utomordentligt låga vattenstånd, hvilket ganska menligt kan komma att inverka på trafiken under året, och i synnerhet för rederierna måste leda till en kännbar förlust, då fartygen knappt kunna mer än halft lastas. Med nästan fullkomlig visshet kan man förutse en ännu mycket betydligare sänkning deri under loppet af sommaren, serdeles om icke dess ymnigare nederbörd inträffar. Också påstås farleden genom Aspkolmarne och Lurö skärgård blifva allt osäkrare, hvarigenom redan e.t fartyg, lastadt med jern, törnat på ett blindskär i stora farleden, der de största fartyg på Wenern förr obehindradt gått fram. Detta bör ej eller förundra vid en vattenminskning af 5 fot i ett redan förlidet år lågt vattenstånd. Det är derföre att önska oeh vänta, det direktionen för seglationem på sjön Wenern allvarsamt tillhåller sin sjömätare, att med flit och drift undersöka de farligare punkterna och dem utpricka, helst förut farliga undervattenskär nu till stor del icke mer äro det, då de synas öfver vattnet, men förr oanmärkta deremot nu äro just de farligaste. (W. T.) Skara den 24 Maj. Vid ett sammanträde i Mariestad den 45 d:s med åtskillige possessionater, prester och mera ansedde af bondeståndet, till ett antal af 30 personer, från närmast belägna församlingar, beslöts, att Wadsbo härads invånare skulle inbjudas till utgörande af en kretsafdelning utaf länets hushållnings-sällskap. Sedan reglor blifvit upprättade och öfverstlöjtnanten frih. v. Otter åtagit sig ordförandeskapet, bestämdes nästk. sammankomst att hållas i Mariestad de första dagarne af Juli. — Den 47 Maj nedbrann genom vådeld manbyggnaden jemte stal! och vagnshus på Flata gästgifvaregård. Elden tros hafva uppkommit genom gnistor, nedfallna på spåntaket. — Man omtalar att en mängd stölder, isynnerhet af hästar, tid efter annen i orten föröfvats. Natten till den 7 ds bortstals från hemmansegaren Joh. Johnsson i passag. Hendenc, ett hästkreatur med sele. På gästgifvaregården derstädes förlorades samma natt en vagn, hvarpå troligen tjufvarne rest sina färde. (S. T.)