vill ej tillerkänna dessa omständigheter någon serdele: inflytelse på det hela, men åtminstone det sednar( påståendet har troligen utgått från dem som ogernse se upplysningen spridas äfven till samhällets lägrt medlemmar: och fastän det utan svårighet torde kunna bevisas, att kunskapsbegäret och möjligheter af en rätt förståndsodling hvarken kan vara någor inskränkning underkastad, eller leder till någor minskning af arbetsförmågan, bör uppmärksamhet fä stas derå, att en medelväg är funnen och angifver genom det minimum af kunskaper, som i skolorn: böra inhemtas, och hvilket i sanning är så ringa att det icke bör väcka någon betänklighet. Huru vida för öfrigt de ledande i presteståndet vid före gående riksdagar och serdeles den sistförflutna, handlat i den syftning, som säkrast kunde bereda ock underlätta folkundervisningens allmännare införande derom vill ins. icke inlåta sig i något omdöme; men måste dock beklaga, att den från flera håll yrkade bestämmelsen om en fast skola i hvarje församling af dem underkändes, ehuru endast deras medgifvande erfordrats för möjligheten deraf; samt att det lägre presterskapet, med undantag likväl af komministrar, undandrogs befattningen såsom lärare i folkskolorna, i stället för att det bordt sättas i spetsen för densamma, hvarmedelst . det presterliga kallets fordringar kunnat uppfyllas, samt folkundervisningens framgång på ett nöjaktigt sätt mot alla hvälfningar kunnat betryggas. Då ins. härmed hufvudsakligen haft för afsigt, dels att angifva den synpunkt, från hvilken allmogens ställning och förhållande till folkundervisningen säkrast torde kunna bedömas, dels framställa behofvet af ett allmännare deltagande för denna vigtiga sak, samt äfven uppmana till ett skonsamt afseende å de omständigheter som å menigheternas sida härvid möta; begagnar han derjemte tillfället förklara, det någon utväg bör sökas och begagnas, för att mildra svårigheterne och göra ett önskvärdt slut på den närvarande förlägenheten. Ständernes underdåniga skrifvelse af d. 44 Juni 4841 antyder, att statsanslaget för bidrag till lön åt skollärare, 250,009 Rdr Bko, ir lemnadt för 5 år, eller för åren 1844—45, och emedan detsamma intill denna dag är helt och hållet obegagnadt, skulle Regeringen kunna fördela hela beloppet på 2:ne eller 3:ne år, hvarigenom, derest fördelningen skedde för 3:ne år, hvardera af de 2000 örsamlingar, som ofvan äro antydda såsom berättigade Lill understöd, kunna undfå 44 Rdr 32 sk. årligen, och i händelse af fördelning på 2:ne år, 62 Rdr 24 sk., allt med gemensam ansvarighet för medlens rätta invändande inom slutet af år 4845; då ständerne, i nyo närvarande, skulle finna deras afsigter gillade och verkställda, säker grund lagd för den allmänna olkundervisningen, samt alltså icke undandraga sig att med ett tillräckligare anslag densammas förkofran och bestånd för framtiden försäkra. Aro åter vid denna tid anstalterne för folkbildningen uraktlåtna ller ofullbordade, så kan det med något skäl förmodas, att ständerne komma att sakna anledning till mera gynnande resultater i detta fall, och således emna saken åt ödet och framtiden, hvilket likväl vore en bland de största olyckor som kunde träffa vårt fosterland. ZJ 8.