vill ej tillerkänna dessa omständigheter någon serdele:
inflytelse på det hela, men åtminstone det sednar(
påståendet har troligen utgått från dem som ogernse
se upplysningen spridas äfven till samhällets lägrt
medlemmar: och fastän det utan svårighet torde
kunna bevisas, att kunskapsbegäret och möjligheter
af en rätt förståndsodling hvarken kan vara någor
inskränkning underkastad, eller leder till någor
minskning af arbetsförmågan, bör uppmärksamhet fä
stas derå, att en medelväg är funnen och angifver
genom det minimum af kunskaper, som i skolorn:
böra inhemtas, och hvilket i sanning är så ringa
att det icke bör väcka någon betänklighet. Huru
vida för öfrigt de ledande i presteståndet vid före
gående riksdagar och serdeles den sistförflutna, hand-
lat i den syftning, som säkrast kunde bereda ock
underlätta folkundervisningens allmännare införande
derom vill ins. icke inlåta sig i något omdöme; men
måste dock beklaga, att den från flera håll yrkade
bestämmelsen om en fast skola i hvarje församling
af dem underkändes, ehuru endast deras medgifvande
erfordrats för möjligheten deraf; samt att det lägre
presterskapet, med undantag likväl af komministrar,
undandrogs befattningen såsom lärare i folkskolorna,
i stället för att det bordt sättas i spetsen för densam-
ma, hvarmedelst . det presterliga kallets fordringar
kunnat uppfyllas, samt folkundervisningens framgång
på ett nöjaktigt sätt mot alla hvälfningar kunnat be-
tryggas.
Då ins. härmed hufvudsakligen haft för afsigt, dels
att angifva den synpunkt, från hvilken allmogens
ställning och förhållande till folkundervisningen sä-
krast torde kunna bedömas, dels framställa behofvet
af ett allmännare deltagande för denna vigtiga sak,
samt äfven uppmana till ett skonsamt afseende å de
omständigheter som å menigheternas sida härvid möta;
begagnar han derjemte tillfället förklara, det någon
utväg bör sökas och begagnas, för att mildra svårig-
heterne och göra ett önskvärdt slut på den närva-
rande förlägenheten. Ständernes underdåniga skrif-
velse af d. 44 Juni 4841 antyder, att statsanslaget
för bidrag till lön åt skollärare, 250,009 Rdr Bko,
ir lemnadt för 5 år, eller för åren 1844—45, och
emedan detsamma intill denna dag är helt och hållet
obegagnadt, skulle Regeringen kunna fördela hela be-
loppet på 2:ne eller 3:ne år, hvarigenom, derest för-
delningen skedde för 3:ne år, hvardera af de 2000
örsamlingar, som ofvan äro antydda såsom berättigade
Lill understöd, kunna undfå 44 Rdr 32 sk. årligen,
och i händelse af fördelning på 2:ne år, 62 Rdr 24
sk., allt med gemensam ansvarighet för medlens rätta
invändande inom slutet af år 4845; då ständerne,
i nyo närvarande, skulle finna deras afsigter gillade
och verkställda, säker grund lagd för den allmänna
olkundervisningen, samt alltså icke undandraga sig
att med ett tillräckligare anslag densammas förkofran
och bestånd för framtiden försäkra. Aro åter vid
denna tid anstalterne för folkbildningen uraktlåtna
ller ofullbordade, så kan det med något skäl för-
modas, att ständerne komma att sakna anledning till
mera gynnande resultater i detta fall, och således
emna saken åt ödet och framtiden, hvilket likväl
vore en bland de största olyckor som kunde träffa
vårt fosterland. ZJ 8.