börja process med svågern Gabriel Pöyhönen, som
var gästgifvare. Den dom, som fälldes i detta mål,
befinnes vara affattad på rimmad vers och har för
sin märkvärdighets skull blifvit till redaktionen för
detta blad benäget insänd. ) Den förlorande parten,
gästgifvaren, lär enligt sägen icke varit nöjd med do-
men, utan vädjat till Lagmansrätt, men målet blef
der i godo bilagdt.
Utslag:
Som Axel Hindikka, fast gift i många år,
sin längtan efter fäll ej dämpa mer förmår:
och hustrun, som med den bordt vara väl försedd,
af goda fårskinn och af nödig höjd och bredd
likväl ur mamma; bo förutan sådant plagg
gått ut och icke ens haft minsta hårigt ragg,
som kunnat bära namn af ortens nahkanen,,
ehuru landets sed, som icke osed ärn,
bestämdt af bonde-brud en sådan skatt begär;
alltså skall hennes bror, Gästgifvar Pöyhönen,
som i sin faders bo ännu - förblilvit — qvar
och dertill sig förbundit bar,
förutan prut och knot sin syster väl förse
med luden fårskinnsfäll och öfvertyg derte;
men skulle Pöyhönen dermed ännu förhala,
så måste han derför med penningar betala
Två Rubel ättilem femsjundedels kopek
i Sillver, blanka så, att ej det minsta svek
i stämpel eller kant må kunna förefinnas,
och fred i denna sak fulikomligen få vinnas.
Dea som den lidande mot orättvisa hägnar.
åt den jag denna dom nu härmed öppet ägnar.
På Härads-Rättens vägnar: