börja process med svågern Gabriel Pöyhönen, som var gästgifvare. Den dom, som fälldes i detta mål, befinnes vara affattad på rimmad vers och har för sin märkvärdighets skull blifvit till redaktionen för detta blad benäget insänd. ) Den förlorande parten, gästgifvaren, lär enligt sägen icke varit nöjd med domen, utan vädjat till Lagmansrätt, men målet blef der i godo bilagdt. Utslag: Som Axel Hindikka, fast gift i många år, sin längtan efter fäll ej dämpa mer förmår: och hustrun, som med den bordt vara väl försedd, af goda fårskinn och af nödig höjd och bredd likväl ur mamma; bo förutan sådant plagg gått ut och icke ens haft minsta hårigt ragg, som kunnat bära namn af ortens nahkanen,, ehuru landets sed, som icke osed ärn, bestämdt af bonde-brud en sådan skatt begär; alltså skall hennes bror, Gästgifvar Pöyhönen, som i sin faders bo ännu förblilvit — qvar och dertill sig förbundit bar, förutan prut och knot sin syster väl förse med luden fårskinnsfäll och öfvertyg derte; men skulle Pöyhönen dermed ännu förhala, så måste han derför med penningar betala Två Rubel ättilem femsjundedels kopek i Sillver, blanka så, att ej det minsta svek i stämpel eller kant må kunna förefinnas, och fred i denna sak fulikomligen få vinnas. Dea som den lidande mot orättvisa hägnar. åt den jag denna dom nu härmed öppet ägnar. På Härads-Rättens vägnar: