REVOLTEN PÅ MALTA. AF ALEXANDER DUMAS. Knappt hade skeppet hunnit in i hamnen, kallad Engelsmännens hamn, innan det omsvärmades af små båtar, lastade med meloner, oranger, granatäpplen, drufvor och fikon från Barbariet. De, som förde dessa frukter, erbjödo oss sitt kram med så varierade rop och på en så bisarr frotvälska, att vi kunnat tro oss midt ibland infödingarne på någon af Söderhafvets vilda öar, om vi icke haft för ögonen en af de mest civiliserade, nemligen Malta, denna hop af kalkblock, uppstaplade, som det tyckes, på askan af en vulkan. i Jag vill icke tala något om de förträffliga fästningsverk, som göra Malta ointagligt och som, då Bonsparte och de franska officerarne togo dem ; ögonsigte och förvånades öfver sin lätta seger gåfvo Caffarelli anledning att säga; Vet ni, general, vi voro alltför lyckliga som funno en garnison här, hvilken öppnade portarna för 0oss. — Den minsta plankarta, rådfrågad af läsaren, skal säga mer än alla möjliga beskrifningar; men hvac ingen plankarta kan säga honom, och hvad jag så stort förtroende jag än må hysa till min be rättareförmåga, icke tror mig kunna göra åskåd ligt, är den omvexlande tafla, som Valettas loss ningsplats presenterar. Med största möda kund: vi, så respekterad vår uniform än är öfverallt der bana oss väg genom dessa kaffesäljare, frukt månglerskor och kypare med vatten å la glace de der döfvade oss med sina rop om aqua pura och ändtligen dessa tiggare, höljda i trasor, hvilkas battar, ouppKörligen framräckta, formerade en barrikad, den man ej kunde genombryt: på annat sätt Jean-Bart. Handtverket tyc kes imedlert bära sig bra, oaktadt täf ty hvarje tiggare lemnar den plats ban in nehar på trappstegen , som leda från hamner