REVOLTEN PÅ MALTA.
AF ALEXANDER DUMAS.
Knappt hade skeppet hunnit in i hamnen, kal-
lad Engelsmännens hamn, innan det omsvärma-
des af små båtar, lastade med meloner, oranger,
granatäpplen, drufvor och fikon från Barbariet.
De, som förde dessa frukter, erbjödo oss sitt
kram med så varierade rop och på en så bisarr
frotvälska, att vi kunnat tro oss midt ibland in-
födingarne på någon af Söderhafvets vilda öar, om
vi icke haft för ögonen en af de mest civilisera-
de, nemligen Malta, denna hop af kalkblock,
uppstaplade, som det tyckes, på askan af en
vulkan. i
Jag vill icke tala något om de förträffliga fäst-
ningsverk, som göra Malta ointagligt och som, då
Bonsparte och de franska officerarne togo dem ;
ögonsigte och förvånades öfver sin lätta seger
gåfvo Caffarelli anledning att säga; Vet ni, ge-
neral, vi voro alltför lyckliga som funno en gar-
nison här, hvilken öppnade portarna för 0oss. —
Den minsta plankarta, rådfrågad af läsaren, skal
säga mer än alla möjliga beskrifningar; men hvac
ingen plankarta kan säga honom, och hvad jag
så stort förtroende jag än må hysa till min be
rättareförmåga, icke tror mig kunna göra åskåd
ligt, är den omvexlande tafla, som Valettas loss
ningsplats presenterar. Med största möda kund:
vi, så respekterad vår uniform än är öfverallt
der bana oss väg genom dessa kaffesäljare, frukt
månglerskor och kypare med vatten å la glace
de der döfvade oss med sina rop om aqua pura
och ändtligen dessa tiggare, höljda i trasor, hvil-
kas battar, ouppKörligen framräckta, formerade
en barrikad, den man ej kunde genombryt:
på annat sätt Jean-Bart. Handtverket tyc
kes imedlert bära sig bra, oaktadt täf
ty hvarje tiggare lemnar den plats ban in
nehar på trappstegen , som leda från hamner