la är, inom hans klass, ej så envis som man inbilla I sig, blott det nyas värde ögonskenligen inses eller a erfarenheten bekräftas. Teorier skola deremot aldrig lära fiskaren något, ty han har ej råd eller tid at ;-) experimentera. Bet är nog att en sak vinner burskar .-sedan en bättre lottad hunnit på sin bekostnad prof. -! va dess tjenlighet. MERA JUBILEUM. ) De af Svenska Biets läsare, som tilläfventyrs I någon tid haft skäl att beklaga sig att den polemiska tonen i nämnde blad nu på några veckor varit matt och dåsig, det vill säga, temligen motj dererad i jemförelse med det föregående raseriet, i kunna uti Biet för i fredags njuta afden gamla sor-)ten, uti en )insänd) artikel med titeln fråga. -I Denna frågav innefattar ett beskärmande deröfI ver, att Aftonbladet så litet fästat sig vid och legnat så föga utrymme åt de officiella tal och grannlåter, som hållits vid en hop akademier och gymnasier med fiere i sig sjelfva vissertigen högst aktningsvärda anstalter, i anledning af kröningsdagens jubileum, och när man läser Biinsändarens frasande utlåtelser i anledning af denna förmenta försumrneelse, så tycker man sig verkligen finna att det kommit eld uli blånorna. Sverges publicister,, menar ins., äro i sanning ett besynI nerligt folk; de säga sig hylla och vörda den Ikonstitutionella monarkismen och grundlagen och Ibli otålige om någon understår sig betvifla detta. -IMan borde då vänta, att åtminstene exemplet .Joaf Europas öfriga länder med konstitution och tryckfrihet borde för dem ega någon auktoritet. Insändaren anställer härefter betraktelser öfver huru pressen går tillväga vid firandet af en naI tionalfest i England, i Frankrike, i Belgien, etc. IFinner man ej der, menar insändaren, i ES Ore off oo något stor tidning fullständiga och detaljerade beskrifningar på en sådan tilldragelse och de högtidligheter, som dervid egt rum? Detta broderas nu ytterligare en stund för att visa att publici,sterne der ega takt och folkvett och konstitutionelt begrepp, derföre ser man dem der aldrig göra sig skyldige till en sådan maladresse som den, att göra sura miner för det landets folk festligt firar ett för nationen kärt minne, äfven om de personligen icke tycka om det. Nu kommer, såsom motstycke härtill, ett långt brummande deröfver, att då två fester här blifvit firade ha tidningarna likväl knappt haft Y:dels spalt att nämna derom, medan de hafva fullt utrymme att omtala om en biörnhbona blifvit skjuten, eller om ett samtal mellan en inspektor på någon af Konungens egendomar och H. Maj:ts förvaltare, hvilket insändaren finrer ,icke måtte vara serdeles mera wvigtiga än hvarje annat med sanning eller lögn uppblandadt samtal mellan någon ladufogde och gårdens förvaltare på hvilken annan egendom som helst. — Slutet som följer härefter, kan förtjena återgifvas ir extenso: Hvad skall man härom tänka? Om de nu också icke för monarkens skull visa någon vördnadsbetygelse, borde de icke åtminstone visa någon aktning 0 de medborgare, som i festerne deltagit, och de läroverk, som dem föranstaltat? Ega icke de Svenskar, som betala, som underhålla dessa tidningar, rättighet att, om hvad som af sådan betydenhet passerar ilandet, få underrättelse? Skola de i denna sak bero af tidningsskrifvarens tycken? Om denne t. ex. är republikan eller konungahatare, skola de derföre icke hafva rätt att få veta, huru landets invånare firatsin konungs jubileum? Ins. vill icke omtala det förolämpande mot det höga föremålet, som ligger i detta de lojala och konstitutionella frihetsmakarnes beteende — ty förolämpningar i detta afseende höra till ordningen för dagen hos dem —, men är förolämpningen icke lika stor mot nalionen ? Ehuru allt detta icke är serdeles märkvärdigt ha vi likväl trott oss böra citera det såsom ett bevig, att uti den förifrade insändarens utgjutelse. hvarken finnes minne eller sammanhang. När festerne för den 6 Februari eyde rum, så skänktes åt både förberedelserna och sjelfva högtidligheterna dervid en ganska utförlig uppmärksamhet i alla tidningar, och för de betydligare tillställningarna, ej blott här i Stockholm utan äfven i landsorten, redogjordes med verklig omständlighet, så att vi knappt veta hvad som kunde återstå utt berätta, antingen om balen och illuminationen Stockholm, eller om transparenterna i Jönköing, Hernösand med många fera ställen. Fil ch med åt ett inbjudningsprogramm till ett tal på Stockholms gymnasium egnades i Aftonbladet j mindre än tre långa artiklar. Härmed är dock nsändaren icke nöjd, utan vill efter den gamla xercisformeln: gif akt att göra detsamma om igen, ödvändigt att de stora tidningarna skulle uttrötta ina läsare med en lika omständlig redogörelse ör alla de floskler, som blifvit utströdda, och de ökelser som biifvit upptända på kröningsdagen. lan glömmer dervid att tidningarna äfven i det Iseendet redan förekommit hans devuerade önkan så till vida, som de både före solenniteterna mtalat att tal vid de flesta läroverken skulle ållas, och efteråt att de blifvit hållna, samt anisat den delen af publiken, som är lysten att ga närmare reda på hvad dervid gjorts och Jåts af de lärde, till Statstidningen. Hvad i all verlden vill då egentligen insändaen? Om vi få lof att derom yttra vår hjertans rening, så har han sjelf icke haft så noga reda erpå, utan synes egentligen ha varit drilven af tt inre behof att få blifva qvitt en portion galla ch derföre begagnat tillfället för att med en ingande urbanitet få säga tidningsutgifvare, att dels ke hafva folkvett; utan att besinna, att den som oträngdt mål förråder sin ondska genom sådana tryck, sjelf något när visar att han saknar nämnJae oo Am j ; — s m— SN DSkSX DOOI!il D!( (( !