- la är, inom hans klass, ej så envis som man inbilla
- I sig, blott det nyas värde ögonskenligen inses eller a
- erfarenheten bekräftas. Teorier skola deremot aldrig
- lära fiskaren något, ty han har ej råd eller tid at
;-) experimentera. Bet är nog att en sak vinner burskar
.-sedan en bättre lottad hunnit på sin bekostnad prof.
-! va dess tjenlighet.
MERA JUBILEUM.
) De af Svenska Biets läsare, som tilläfventyrs
I någon tid haft skäl att beklaga sig att den pole-
miska tonen i nämnde blad nu på några veckor
varit matt och dåsig, det vill säga, temligen mo-
tj dererad i jemförelse med det föregående raseriet,
i kunna uti Biet för i fredags njuta afden gamla sor-
-)ten, uti en )insänd) artikel med titeln fråga.
-I Denna frågav innefattar ett beskärmande deröf-
I ver, att Aftonbladet så litet fästat sig vid och
legnat så föga utrymme åt de officiella tal och
grannlåter, som hållits vid en hop akademier och
gymnasier med fiere i sig sjelfva vissertigen högst
aktningsvärda anstalter, i anledning af krönings-
dagens jubileum, och när man läser Biinsända-
rens frasande utlåtelser i anledning af denna för-
menta försumrneelse, så tycker man sig verkligen
finna att det kommit eld uli blånorna. Sverges
publicister,, menar ins., äro i sanning ett besyn-
I nerligt folk; de säga sig hylla och vörda den
Ikonstitutionella monarkismen och grundlagen och
Ibli otålige om någon understår sig betvifla detta.
-IMan borde då vänta, att åtminstene exemplet
.Joaf Europas öfriga länder med konstitution och
tryckfrihet borde för dem ega någon auktoritet.
Insändaren anställer härefter betraktelser öfver
huru pressen går tillväga vid firandet af en na-
I tionalfest i England, i Frankrike, i Belgien, etc.
IFinner man ej der, menar insändaren, i ES
Ore off oo
något stor tidning fullständiga och detaljerade be-
skrifningar på en sådan tilldragelse och de hög-
tidligheter, som dervid egt rum? Detta broderas
nu ytterligare en stund för att visa att publici-
,sterne der ega takt och folkvett och konstitutio-
nelt begrepp, derföre ser man dem der aldrig
göra sig skyldige till en sådan maladresse som
den, att göra sura miner för det landets folk
festligt firar ett för nationen kärt minne, äfven
om de personligen icke tycka om det. Nu
kommer, såsom motstycke härtill, ett långt brum-
mande deröfver, att då två fester här blifvit fi-
rade ha tidningarna likväl knappt haft Y:dels
spalt att nämna derom, medan de hafva fullt
utrymme att omtala om en biörnhbona blifvit
skjuten, eller om ett samtal mellan en inspektor
på någon af Konungens egendomar och H. Maj:ts
förvaltare, hvilket insändaren finrer ,icke måtte
vara serdeles mera wvigtiga än hvarje annat med
sanning eller lögn uppblandadt samtal mellan nå-
gon ladufogde och gårdens förvaltare på hvilken
annan egendom som helst. — Slutet som följer
härefter, kan förtjena återgifvas ir extenso:
Hvad skall man härom tänka? Om de nu också
icke för monarkens skull visa någon vördnadsbetygel-
se, borde de icke åtminstone visa någon aktning 0
de medborgare, som i festerne deltagit, och de läro-
verk, som dem föranstaltat? Ega icke de Svenskar,
som betala, som underhålla dessa tidningar, rättighet
att, om hvad som af sådan betydenhet passerar ilan-
det, få underrättelse? Skola de i denna sak bero af
tidningsskrifvarens tycken? Om denne t. ex. är re-
publikan eller konungahatare, skola de derföre icke
hafva rätt att få veta, huru landets invånare firatsin
konungs jubileum? Ins. vill icke omtala det föroläm-
pande mot det höga föremålet, som ligger i detta de
lojala och konstitutionella frihetsmakarnes beteende
— ty förolämpningar i detta afseende höra till ord-
ningen för dagen hos dem —, men är förolämpningen
icke lika stor mot nalionen ?
Ehuru allt detta icke är serdeles märkvärdigt
ha vi likväl trott oss böra citera det såsom ett
bevig, att uti den förifrade insändarens utgjutelse.
hvarken finnes minne eller sammanhang. När
festerne för den 6 Februari eyde rum, så skänk-
tes åt både förberedelserna och sjelfva högtidlig-
heterna dervid en ganska utförlig uppmärksamhet
i alla tidningar, och för de betydligare tillställ-
ningarna, ej blott här i Stockholm utan äfven i
landsorten, redogjordes med verklig omständlighet,
så att vi knappt veta hvad som kunde återstå
utt berätta, antingen om balen och illuminationen
Stockholm, eller om transparenterna i Jönkö-
ing, Hernösand med många fera ställen. Fil
ch med åt ett inbjudningsprogramm till ett tal
på Stockholms gymnasium egnades i Aftonbladet
j mindre än tre långa artiklar. Härmed är dock
nsändaren icke nöjd, utan vill efter den gamla
xercisformeln: gif akt att göra detsamma om igen,
ödvändigt att de stora tidningarna skulle uttrötta
ina läsare med en lika omständlig redogörelse
ör alla de floskler, som blifvit utströdda, och de
ökelser som biifvit upptända på kröningsdagen.
lan glömmer dervid att tidningarna äfven i det
Iseendet redan förekommit hans devuerade ön-
kan så till vida, som de både före solenniteterna
mtalat att tal vid de flesta läroverken skulle
ållas, och efteråt att de blifvit hållna, samt an-
isat den delen af publiken, som är lysten att
ga närmare reda på hvad dervid gjorts och Jå-
ts af de lärde, till Statstidningen.
Hvad i all verlden vill då egentligen insända-
en? Om vi få lof att derom yttra vår hjertans
rening, så har han sjelf icke haft så noga reda
erpå, utan synes egentligen ha varit drilven af
tt inre behof att få blifva qvitt en portion galla
ch derföre begagnat tillfället för att med en in-
gande urbanitet få säga tidningsutgifvare, att dels
ke hafva folkvett; utan att besinna, att den som
oträngdt mål förråder sin ondska genom sådana
tryck, sjelf något när visar att han saknar nämn-
Jae oo Am
j
;
—
s m— SN DSkSX DOOI!il D!( (( !