3) En föreskrift att väga och icke räkna fisken vid
dess försäljning, skulle, såsom brefskrifvaren riktigt
anmärker, blifva välgörande, i det många tvister och
mycket godtycke, hvaraf fiskaren merendels är den
lidande, derigenom förebyggdes. Angående vadar bor-
de stadgas ett minimimått för maskorne, på det sill-
ynglet måtte hafva tillfälle att med lifvet undkomma.
4) Större fiskareexpeditioner från Sverige skola san-
nolikt icke bära sig längre än statsanslagen räcka.
Det bör likväl icke klandras, att försök göras, och att
staten till en början understödjer sådana företag, som
öfverstiga fiskrarnes enskilda förmåga. Men för öfrigt
torde det vara klokast att låta fiskrarne sjelfye draga
försorg om fiskens fångande och heldre sträcka sin
omtanka till den fångade fiskens ändamålsenligare
beredning för handeln. Erfarenheten vitsordar till-
räckligt, att fiskaren i allmänhet begagnar de utvägar
och uppfinningar, som förete sig, att göra sitt yrke så
indrägtigt som möjligt. Vidhängsenheten vid det gam-
la är, inom hans klass, ej så envis som man inbillar
sig, blott det nyas värde ögonskenligen inses eller af
erfarenheten bekräftas. Teorier skola deremot aldrig
lära fiskaren något, ty han har ej råd eller tid att
experimentera. Bet är nog att en sak vinner burskap
sedan en bättre lottad hunnit på sin bekostnad prof-
va dess tjenlighet.