3) En föreskrift att väga och icke räkna fisken vid dess försäljning, skulle, såsom brefskrifvaren riktigt anmärker, blifva välgörande, i det många tvister och mycket godtycke, hvaraf fiskaren merendels är den lidande, derigenom förebyggdes. Angående vadar borde stadgas ett minimimått för maskorne, på det sillynglet måtte hafva tillfälle att med lifvet undkomma. 4) Större fiskareexpeditioner från Sverige skola sannolikt icke bära sig längre än statsanslagen räcka. Det bör likväl icke klandras, att försök göras, och att staten till en början understödjer sådana företag, som öfverstiga fiskrarnes enskilda förmåga. Men för öfrigt torde det vara klokast att låta fiskrarne sjelfye draga försorg om fiskens fångande och heldre sträcka sin omtanka till den fångade fiskens ändamålsenligare beredning för handeln. Erfarenheten vitsordar tillräckligt, att fiskaren i allmänhet begagnar de utvägar och uppfinningar, som förete sig, att göra sitt yrke så indrägtigt som möjligt. Vidhängsenheten vid det gamla är, inom hans klass, ej så envis som man inbillar sig, blott det nyas värde ögonskenligen inses eller af erfarenheten bekräftas. Teorier skola deremot aldrig lära fiskaren något, ty han har ej råd eller tid att experimentera. Bet är nog att en sak vinner burskap sedan en bättre lottad hunnit på sin bekostnad profva dess tjenlighet.