digt arbete med besigtning och uppräkning, återvände jag, glad att, såsom jag då trodde, ändteligen hafva gjort den sista depensen för de bestyr, jag hade haft med denna anläggning. Huru sorgfälligt generalkonsuln hade sökt att blotta . administrationen i orten på verifikationer om verkliga skuldbeloppet, derigenom att han från alla ;verken hade: borttagit böckerna för flera år, under föregifvande att de i Stockholm skulle re-videras, -kan slutas deraf; att disponenten måste hos mig, som nu ingen befattning ägde med någotdera af verken, söka erhålla uppgifter om skuldbeloppet, för att kunna uppgifva det till hans excellens grefve Brahe, som förmodeligen önskade känna det, af ingen annan anledning, än att Hans Maj:t sjell skulle genom honom kunna få veta rälta förhållandet, se bil: ME 538. I Oktober månad uppkom åter länsmannen, för att hos mig hålla utmätning för de förutnämnde 400 Rdr Rgs. Som jag då hade fått årets gröda inbergad, och den utgjorde min enda tillgång, så måste jag nu uppgifva den i mät. Händelsen fogade sig, att just samma dag, och medan ännu länsmannen var qvar, fick jag brefvet, bil. JE 359 ) öfver -hvars oväntade innehåll så väl jag, som länsmannen, högeligen glädde oss. Länsmannen, som äfven denna gång tyckte det vara hårdt att beröfva mig den enda tillgången för en talrik familjs uppehälle under den annalkande vintern, tillbjöd sig sjelf vilja uppskjuta utmätningen, till dess. man finge.se, hvad resultat det vore att hoppas af brukspatron Tamms ankomst, och om jag tilläfventyrs skulle få min fordran betald genom honom. Den 9:de Oktober infann jag mig vid Selet, der folksamlingen redan var större, än man ofta nog såg den vara vid kyrkornai orten. Hr brukspatronen tillkännagaf för alla, att anledningen med hans ankomst hade varit att ligvidera alla fordringsägare, men att, som han hade funnit verkens skulder: utgöra. ett vida större belopp, än hvad han erhåHit att liqvidera med, så kunde han nu, för alt göra alla lika rätt, icke utbetala mer än fjerdedelen af hvars och ens fordran enligt bok. Herr brukspatronen hade erhållit 40,000 Rdr, och verkens skulder utgjorde då 40,000 Rdr, oaktadt, som brukspatronen yttrade, Hans Maj:t sjelf. skulle bafva sagt honom, att de blott -utgjorde 10,090 Rdr: För brukspatron Tamm, som nu hörde allas klagan, och som sjelf icke var van vid sådant kredit väsende, måste detta förhållande visst hafva. förefallit högst besynnerligt. Också lofvade han alla, att saken skulle af honom oförtäckt blifva Hans Maj:t meddelad, och att alla fordringsägare; mom årets utgång med säkerhet skulle få sina fordringar betalda, emedan, som han yttrade, man lätt kunde finna, att Hans Moj:t vore obekant med rätta förhållandet, och att Han visst icke skulle vilja vara skyldig någon menniska, allraminst de behöfvande., Glada, dels att för första gången hafva träffat en man, som förstod att bedöma allt så, som det borde, och dels att hafva fått så stor utdelning på sinx fordringar, återvände de församlade fordringsågarne, hvar till sitt, tryggade dessutom af det löfte, de fålt. Och Hr Brukspatronen gladde sig äfven sjel öfver de välsignelser, han redan hade emottagit, och dem han hoppades emottaga, då slutligen denna långvariga oreda genom honom skulle få ett slut, Men plötsligen förmörkades allas glada förhoppningar, serdeles mina egna, då dagen derpå; eller den 44 Oktober, en kurir anlärde från: Stockholm med de mest oväntade depecher till brukspatron Tamm. Kuriren medhade nu äfven alla de bruksböcker, som af Hr Debn hade blifvit medförda till Stockholm. — Hr Brukspatronen, som dagen förut äfven hade gladt mig med hopp om min lilla fordrans utbekommande, så snart de penningar, som han väntade från Stockholm, hunne komma honom tillhanda, underrättade hu mig, att han hade fått de mest obehagliga underrä telser, i alseende på alla penninge-affärer; att anmärkningar öfver mina böcker nu äfven voro komna, och att jag derigenom vore gjord till större gäldenär, än jag annars i sjelfva verket vore fordringsägare. Detta dokument, som Hr Brukspatronen äfven lät mig sjelf få se, var författadt på franska, men utan namn, datum eller annan underskrift. Hr Brukspatronen affärdade efter några timmar samma kurir till Stockholm med ganska skarpa föreställningar om nödvändigheten af att liqvidera verkens skulder, och att han, oaktadt egna affärer derigenom blefve åsidosatta, dock ville dröja qvar, tilldess åter genom kurir de resterande 50,000 Rdr från Stockholm hunne uppsändas till honom, hvarefter, eller sedan först alla skulder voro betalda, herr brukspatronen ville uppfylla sitt gifna löfte, att ordna hela bruksrörelsen vid dessa verk så, som den borde och kunde vara. Den 42 Oktober hade brukspatronen bestämt -) Tanchåller. att brukspatronen Tamm På Österby