digt arbete med besigtning och uppräkning, åter-
vände jag, glad att, såsom jag då trodde, ändte-
ligen hafva gjort den sista depensen för de be-
styr, jag hade haft med denna anläggning.
Huru sorgfälligt generalkonsuln hade sökt att
blotta . administrationen i orten på verifikationer
om verkliga skuldbeloppet, derigenom att han från
alla ;verken hade: borttagit böckerna för flera år,
under föregifvande att de i Stockholm skulle re-
-videras, -kan slutas deraf; att disponenten måste
hos mig, som nu ingen befattning ägde med nå-
gotdera af verken, söka erhålla uppgifter om skuld-
beloppet, för att kunna uppgifva det till hans
excellens grefve Brahe, som förmodeligen önskade
känna det, af ingen annan anledning, än att Hans
Maj:t sjell skulle genom honom kunna få veta
rälta förhållandet, se bil: ME 538.
I Oktober månad uppkom åter länsmannen, för
att hos mig hålla utmätning för de förutnämnde
400 Rdr Rgs. Som jag då hade fått årets gröda
inbergad, och den utgjorde min enda tillgång, så
måste jag nu uppgifva den i mät. Händelsen fo-
gade sig, att just samma dag, och medan ännu
länsmannen var qvar, fick jag brefvet, bil. JE 359 )
öfver -hvars oväntade innehåll så väl jag, som
länsmannen, högeligen glädde oss. Länsmannen,
som äfven denna gång tyckte det vara hårdt att
beröfva mig den enda tillgången för en talrik fa-
miljs uppehälle under den annalkande vintern,
tillbjöd sig sjelf vilja uppskjuta utmätningen, till
dess. man finge.se, hvad resultat det vore att hop-
pas af brukspatron Tamms ankomst, och om jag
tilläfventyrs skulle få min fordran betald genom
honom.
Den 9:de Oktober infann jag mig vid Selet,
der folksamlingen redan var större, än man ofta
nog såg den vara vid kyrkornai orten. Hr bruks-
patronen tillkännagaf för alla, att anledningen med
hans ankomst hade varit att ligvidera alla for-
dringsägare, men att, som han hade funnit ver-
kens skulder: utgöra. ett vida större belopp, än
hvad han erhåHit att liqvidera med, så kunde
han nu, för alt göra alla lika rätt, icke utbetala
mer än fjerdedelen af hvars och ens fordran en-
ligt bok.
Herr brukspatronen hade erhållit 40,000 Rdr,
och verkens skulder utgjorde då 40,000 Rdr, o-
aktadt, som brukspatronen yttrade, Hans Maj:t
sjelf. skulle bafva sagt honom, att de blott -ut-
gjorde 10,090 Rdr:
För brukspatron Tamm, som nu hörde allas
klagan, och som sjelf icke var van vid sådant
kredit väsende, måste detta förhållande visst haf-
va. förefallit högst besynnerligt. Också lofvade
han alla, att saken skulle af honom oförtäckt blif-
va Hans Maj:t meddelad, och att alla fordrings-
ägare; mom årets utgång med säkerhet skulle få
sina fordringar betalda, emedan, som han yttrade,
man lätt kunde finna, att Hans Moj:t vore obe-
kant med rätta förhållandet, och att Han visst
icke skulle vilja vara skyldig någon menniska,
allraminst de behöfvande., -
Glada, dels att för första gången hafva träffat
en man, som förstod att bedöma allt så, som det
borde, och dels att hafva fått så stor utdelning
på sinx fordringar, återvände de församlade for-
dringsågarne, hvar till sitt, tryggade dessutom af
det löfte, de fålt.
Och Hr Brukspatronen gladde sig äfven sjel
öfver de välsignelser, han redan hade emottagit,
och dem han hoppades emottaga, då slutligen den-
na långvariga oreda genom honom skulle få ett
slut,
Men plötsligen förmörkades allas glada förhopp-
ningar, serdeles mina egna, då dagen derpå; eller
den 44 Oktober, en kurir anlärde från: Stock-
holm med de mest oväntade depecher till bruks-
patron Tamm.
Kuriren medhade nu äfven alla de bruksböc-
ker, som af Hr Debn hade blifvit medförda till
Stockholm. — Hr Brukspatronen, som dagen för-
ut äfven hade gladt mig med hopp om min lilla
fordrans utbekommande, så snart de penningar,
som han väntade från Stockholm, hunne komma
honom tillhanda, underrättade hu mig, att han
hade fått de mest obehagliga underrä telser, i al-
seende på alla penninge-affärer; att anmärkningar
öfver mina böcker nu äfven voro komna, och att
jag derigenom vore gjord till större gäldenär, än
jag annars i sjelfva verket vore fordringsägare.
Detta dokument, som Hr Brukspatronen äfven lät
mig sjelf få se, var författadt på franska, men
utan namn, datum eller annan underskrift.
Hr Brukspatronen affärdade efter några tim-
mar samma kurir till Stockholm med ganska
skarpa föreställningar om nödvändigheten af att
liqvidera verkens skulder, och att han, oaktadt
egna affärer derigenom blefve åsidosatta, dock
ville dröja qvar, tilldess åter genom kurir de re-
sterande 50,000 Rdr från Stockholm hunne upp-
sändas till honom, hvarefter, eller sedan först alla
skulder voro betalda, herr brukspatronen ville
uppfylla sitt gifna löfte, att ordna hela bruks-
rörelsen vid dessa verk så, som den borde och
kunde vara.
Den 42 Oktober hade brukspatronen bestämt
-) Tanchåller. att brukspatronen Tamm På Österby