och statsverket sålunda egde, i händelse försäljning
skedde, hos Wallman uppbära penningarna.
Med anledning af Mcurlings uppgift, att Husberg
skall sjelf hafva föranstaltat om lånet hos Stoltz, upp-
gaf Husberg, på skedd framställning, att dermed så
förhållit sig, att, under samtal med Stoltz i andra
ämnen, fråga jemväl uppstått, om det af honom i
Stoc holm inrättade lotteri, dervid Stoltz omnämnt,
att han för utfallande vinsters ordentliga betalning
alltid innehade en större summa penningar; och hade
Husberg genast underrättat Meurling derom, emedan
den sednare vid något tillfälle yttrat, att han behöfde
låna penningar. Några dagar sednare träffade Husberg
på gatan fabrikören Blommendahl, hvilken sade sig
vilja besöka Meurling, för att från Stoltz meddela, att
Meurling kunde erhålla de penningar han begärt.
Efter Blommendahls önskan åtföljde Husberg honom
till Meurling, som fanns vid sitt skrifbord, sysselsatt
att räkna kartor. Alla tre åtföljdes derefter till Stoltz,
af hvilken, emot ofta berörde hypotheket, Meurling
erhöll 4,000 Rdr.
Nu anmältes hafva tillstädeskommit bokhållaren Jo-
han Boren och bonden Ola Persson i Svenstorp un-
der Hoby, hvilka, på tillförordnade åklagarens begäran,
och enär jäf emot dem ej förekom, fingo aflägga san-
ningseden, derefter de särskilt hörda berättade:
4:0 Boren: att vittnet varit tillstädes vid förut om-
vittnade tillfället i Werpeshult, då roulettespelet der-
städes utölvades; att spelet redan var börjadt då vitt-
net inkom i rummet; att under fortsättning deraf
vittnet varseblef, det kronofogden Crona, ur sin plån-
bok upptog flera kartor å 40 Rdrs valör, och utsatte
i spelet; att vittnet ej kunde bestämma huruvida alla
de kartor, som voro i omlopp, af kronofogden Crona
vedervågades, emedan en för vittnet okänd militär-
person satt närmast Crona och jemväl innehade kar-
tor; att vid spelets slut, juden Levi, under yttrad
missbelåterhet med sin vinst af kartor, hvilkas an-
vändbarhet han ej förstod, anmodat gästerne att in-
lösa dem, samt att af detta skäl, och utan uppmaning
af annan person, vittnet lemnat Levi penningar för 4
af kartorne; och har vittnet sedermera öfverlåtit kar-
torne åt sin husbonde, handlanden Angel, som försålt
2 till handlanden Löfgren i Halmstad och 2 till då t.
f. domhafvanden i Sunnerho härad, K. P. Karlsson.
Hörd öfver detta vittnesmål, bestred Crona riktig-
heten deraf, så vidt det innefattar, att han skulle
hafva vedervågat nägra kartor i spelet.
2:0 Ola Persson: att han under loppet af flera år,
ofta fört bref emellan häradshöfdingen Bergqvist och
Johannes Nilsson; att brefven voro större och mindre, I
understundom af till och med en tums tjocklek, samt
alt vittnets uppgift, till förut hörda vittnet Ola Sven-
son, det brefvet han då medförde från Johannes Nils-
son var dyrbart. härledde sig endast från Johannes
Nilssons tillsägelse i allmänhet, att vittnet skulle med
största noggranhet vårda brefven, utan att vittnet
kunde påminna sig, det någon serskild erinran rörande
detta bref blifvit lemnad.
Viltnesmålen, upprepade ur protokollet, vidgingos
af vittnena, af hvilka det sista begärde ersättning för
46 mils tingsresa.
Ransakningen afbröts klockan 4 på dagen.
S. D. klockan 4 eftermiddagen. Med anledning
af auditören Engdahls förmiddagen lemnade uppgift,
hade tillförordnade åklagaren från Hr lektorn Rappe
begärt och erhållit nu förevisadt köpebref å Gårdsby,
hvarå 9 stycken kartor, hvardera af 235 Rådrs valör,
befunnos falska. I bifogad räkning af auditören Eng-
dahl, var detta belopp qvitteradt, tillika med 75 Rdr,
för hvilka kartor blifvit bilagde en inteckningshand-l:
ling, som, enligt hvad Hr lektorn gifvit tillförordnade
åklagaren tillkänna, blifvit för beläning afsänd till
Stockholm.
Tillförordnade åklagaren hade, för att såsom vitt-
nen höras, kallat Hrr vice häradshöfdingen A. Berg-
ström, vice lektorn Jonas Gustaf Sjöstrand och pa-
storn Magnus Palmlund, hvilka tillstädeskommit ; och
då jäf emot dem ej anmärktes, fingo de aflägga san-
ninkseden, derefter de hördes i följande ordning:
— 4:0 Bergström: efter det att vittnet på skedd fram-
ställning, huruvida han bör vittna mot personer, som
icke blifvit underkastade åtal, erhållit besked att ho-
nom åligger upplysa hvad han i saken har sig be-
kant rörande de tilltalade, berättade vittnet: att vid
midsommarstiden sistlidet år, vittnet af en person,
som i detta mål icke är, tilltalad, -och hvars namn
vittnet således ansåg sig böra förtiga, fått anbud på
stämpladt papper med 30 procents rabatt. Mannen
upplyste att papperet var fullkomligt likt det äkta,
samt att han var i tillfälle, på förberörde vilkor, förse
viltnet med dess behof, under den tid vittnet kunde
korsma att förvalta Hr lagmannen friherre af Klinte-
bergs domsaga. Vittnet tillbakavisade genast försla-
get, men tillkännagaf jemväl, att han ansåg sig icke
kunna underlåta att fästa vederbörandes uppmärk-
samhet å det underslef eller förfalskning, som måste
ligga till grund för anbudet; dock lofvade vittnet, på
mannens enträgna böner, att förtiga hans namn. För
att likväl ej, ä ett så beskaffadt meddelande, hyilket
möjligtvis utgick från en uppgjord, men icke verk-
ställd plan, äfventyra en anmälan, anställde vittnet
flere efterforskningar och kom innan kort tid till full
moralisk visshet derom, att falska kartor voro i om-
gusti månad, från Jönköping en anonym skrifvelse till
dåvarande justitiestatsministern H. E. Törnebladh, med
anmälan om den kännedom vittnet i förevarande äm-
ne vunnit. Detta sitt tillgörande har vittnet, under
tysthetslöfte, meddelat endast tvenne personer, af
hvilka den ene anförtrodt saken till Husberg, som
verkligen skett. Då Husberg jemväl uppgaf sin sages-
man, ansåg sig vittnet. ej böra för honom förtiga för-
hållandet härmed, och vittnet fann ej att Husberg
blef oroad af meddelandet. Viltnet tillkännagaf dess-
utom, på derom framställda frågor, att han icke ur-
aktlåtit begära upplysning af den person, som tillhju-
dit honom kartorne, huru dessa åtkommits, men att
mannen vägrade derom lemna besked; att vittnet
icke har anledning förmoda, det denne person, förut
eller sedermera, försålt några kartor, utan att han
från vidare utprånglingsförsök afskräcktes, genom vitt-
nets tillkännagifvande att förhållandet skulle anmälas;
att vittnets skrifvelse till justitiestatsministern endast
innefattat, att brefskrifvaren blifvit erbjuden kartor
emot betydlig rabatt; att falska kartor sannolikt voro
i omlopp i flera domsagor, hvilka icke nämndes; att
anledningar dertill förefunnos, att fabrikationen skedde
i södra delen af riket och att närmare besked skulle
kunna vinnas genom granskning af ränteriernas rä-
kenskaper, som borde visa en minskad åtgång; men
till hvilka åtgärder så beskaffade obestämda upplys-
ningar skulle kunna leda, hade vittnet icke beräknat.
Viltnafec filllännani:funnda dat falla bastun RA 3
lopp. Till följd deraf aflät vittnet, i början af Au-l:
vid ett tillfälle under sistlidne Oktober mänast, till-
frågade vittnet huruvida en slik anmälan af honoml.