UNDERSÖKNINGEN ANGÄENDE TILLVERKNING AF FALSKT STÄMPELPAPPER. (Forts. från gårdagsbl.) Söndagsmorgoren den 43 besökte jag å nyo Tit. Carlson, som fått rapport från Löndahl, att han a! sjukdomsförfall vore hindrad sig till öfverenskommen handräckning inställa. Tit. Carlsons betänkande, på hvem han nu skulle kunna till mitt biträde förordna ökade min oro och minskade den ringa tillförsigt, jag ännu hade qvar. Ense voro vi uti, att allt hopp om upptäcktens lyckande försvunne, i samma stund underrättelsen om mitt verkliga ärende till Husbergs kunskap komme, äfvensom att någon väg till sjelfva fabriken icke förefaons, sedan Husbergs utlofvade bref ej afgått. Om vi nu trodde oss kunna antaga, att Husberg dock måste vara tabrikens öfverdirektör, va det långt ifrån oss, att mis-tänka Husberg för ett handgripligt deltagande i fabriksarbetet, och än mindre att under hans vård skulle kunna påträffas det ringaste tecken till fabriksredskap; men i den punkten, att Husberg fungerade såsom chef för afsättningen, deremot voro vi serdeles öfverensstämmande. Min instruktion, att heldre tyst återresa, än misslyckas, kunde numera ej efterlefvas, enär visitationen i Stockholm hos adjutanten Crona ej stode att inhibera. Då, genom denna visitation, tillvaron af falska kartor ej längre kunde hemlighållas, så berodde nu a! en slump, om fabriken eller spåren till densamma någonsin skulle upptäckas. Till något definitift beslut kunde vi imedlertid ej komma. Jag ville ännu längre öfverlägga inom mig sjelf. Allt berodde imedlertid på, huruvida Husberg hade eller kunde få någon vink af våra förehafvanden. Någon upplysning derom kunde ej på annat sätt erbållas, än att jag besökte honom — detta tillstyrkt af Tit. Carlson, nödgade mig gå ut till Thelestad,