rigtning åt sitt rätta mål, strid mot tidevarfvets
principiella orättvisa. Då först blef någon betyd-
ligare reform möjlig, och Luther, den store refor-
matorn begagnade sig af oviljan mot aflatskräme-
riel, för att göra breche på fanatismens och det
theokratiska tyranniets under sekler befästade
borg, påfveväldet i förbund med den despotiska
statsprincipen. -
Efter denna framställning af känslornas, i syn-
nerhet rättskänslans oemotståndliga makt, samt i
anledning deraf, att de lägre känslorna äro nöd-
vändiga förberedelsemedel till de högres återupp-
lifvande, då dessa sednare blifvit förstörda, anser
förf. det vara behörigt, att hylla äfven obelåten-
hetskänslan. I åttonde sektionen visas, hvilka fe-
nomener af statslifvet böra anses som denna kän-
slas verk, och derefter uppställes i den nionde
några politiska rättsbegrepp, hvilka vi hoppas de
rättslärde komma att allvarligen begrunda. Rec. anser
det icke möjligt, att genom utdrag göra för läsa-
ren rätt fattliga de idger, som här förekomma. Rec.
förklarar blott, att han aldrig funnit en mera djup-
sinnig, sammanhängande och tillika populär de-
duktion af folkfriheten ur synpunkten af rätt, och
vi förespå alltså, att den blir folkfrihetens magna
charta, hvilken inga sofismer eller mystitska stats-
läror hädanefter skola kunna kullkasta. Vi ha
fått i och med denna deduktion ett nytt ord till
ett alldeles nytt, men ganska lättfattligt begrepp,
nemlizen känslodom, såsom utmärkande den hos
en hel allmänhet rådande och afgjorda stämning
att känna inverkan af politiska handlingar på ett
gemensamt sätt, i enlighet med hvilken domen
öfver dem afkunnas. Sådana domar skilja sig
deruti från den så kallade allmänna opinionens, att
de icke äro ögonblickets foster, och icke bea betas
af något parti, utan kunna anses som: en sådan
uppenbarelse af rättskänslan i dess renaste form,
att derom gäller satsen: Vox populi, vox Dei.
Härefter fullföjes idfen om nödvändigheten att
skarpt framställa orättvisans yttringar för att så-
som kontrast klarare kunna framställa, hvad som
är rätt, och vi hafva derföre erhållit en lika
snillrikt som originelt teknad tafla, framställande
det närvarande europeiska statsystemets orättvisor,
hvarmed menas bestående orättvisa institutioner
och lagar, såsom varande ett annat begrepp än
de orättvisa handlingar, genom hvilka dessa lagar
och inrättningar vidmakthållas eller utvidgas, och
hvilka sägas höra till orättrådighetens taktik. Un-
der den första kategorien placeras den heliga alli-
ansen, hvilken karaktiseras såsom ett despotismens
försök att åt sig stadga en grundlag. Hela ut-
vecklingen af anledningarne till, och syftemålet
med denna statshandling, är så märkvärdig, att vi
rekommendera den specielt såsom ett prof på fört.
genomträngande blick och djupa känaedom af den
europeiska politikens hemligheter; hvarföre vi ock
icke vilja förminska intrycket af denna utveckling
genom några citater denna gången.
Sedermera leder förf. oss nedför alla trappstegen
af de objektiva orättvisorna och målar med träf-
fande färger den subjektiva orättrådighetens taktikp,
framhållande sålunda en spegel, inför hvilken mån-
gen af de styrande torde komma att slå ned ögo-
nen, om den skulle blifva en möbel i deras säng-
kammare.
I alla dessa fenomener, uppenbarande despotis-
mens och aristokratiens sträfvande att bibehålla
gamla orättvisor och etablera nya, att hindra, bort-
gyckla ellvr med våld qväfva folkfriheten och den
hos folken vaknade rättskänslan, finner författaren
de egentliga föremålen för politiska reformer; men
det tycks, som förf. slutligen ångrat, att han i en
alltför sträng ton, och endast utgående från rätts-
begreppets ståndpunkt, fördömt orättvisorne; ty
han har egnat en serskild sektion (den XT), åt hvad
ban kallar politiska idder, problemer, sympathier
och formationer, uti hvilken åtskilliga af de politi-
ska begrepp, som nuförtiden hyllas, blifva bedöm-
da på ett mildare sätt och i enlighet med en för-
ut framlagd åsigt af det onda. Här beriktigar
förf. på sätt och vis sitt eget system, emedan den
menskliga känslan af sympathi och antipathi, hvil-
ken i den psychologiska sektionen intager rummet
näst efter de kontemplativa, icke förut fått sig
tillbörlig verkningskrets anvisad. Monarkismen och
aristokratien få här uppgifna de vilkor, under hvil-
ka de möjligen kunna slå fasta rötter i de framtida
politiska formationerna. Finna monarkiens och
aristokratiens vänner sig icke nöjda härmed, så
få de skylla sig sjelfva för följderna, ty det med-
lande förslaget är en åt dessa institutioner gifven
verklig nådestöt.
I denna sektion får läsaren äfven en ny term
och en ny antithes, som icke kan undgå att frap-
pera. Fursteverlden (hvarmed menas de styran-
de) är, säger förf., alldeles motsatt folk verlden,
både i aktivitet och passivitet. Den förra tillfo-
gar orättvisor, eller tillåter dem ske. Den sedna-
re har att lida dem eller skaka dem at sig) I
följd af rättskänslans återvaknande är sympatbi
mellan dessa verldar möjlig och redan börjad.
(L (Forts. följer.)
UNDERSÖKNINGEN ANGÄENDE TILLVERK-
NING AF FALSKT STÄMPELPAPPER.
(Forts. från gårdagsbl.)
Söndagsmorgoren den 43 besökte jag å nyo Tit.
Carslean cam fatt rannort från Ländahl att han af