r I fälle lemna mig de valörer, jag reqvirerat, besvarad
-jhen nekande, men erbjöd sig lemna för 3 å 400(
-I Rdr sådane kartor, som jag förut emottagit. Af dess:
förklarade jag mig nu icke vara i behof, enär jag
hade svärt att afblifva dem; jag redan bekommit
hvaremot, vid min återkomst till Stockholm, den störrt
I valören vore mig alldeles oumbärlig. Hvadan, då
-l efter något uppehåll, samtalet återföl på kartorna
I Husberg anförtrodde mig: att de verkligen gjorde:
I härnere, men af tvenne bönder, -som bodde i gran-
-I skapet af Christianstad, och tillade, att om jag ville
I vänta 8 dar, så skulle jag med all säkerhet kunna få
laf de större valörerne, emedan han just nu uppskju-
Ttit en angelägen längre bortresa, för att invänta bön-
Iderne, hvilka voro bröder och som skrifvit att åtmin-
stone någon af dem skulle komma endera darna. De
Iskulle då medhafyva erforderlige redskap; svårast vore
att få passande papper, men härföre blefve nog nå-
got råd, och på ett par timmar skulle då mitt beho!
kunna tillfredsställas.
För att få ännu fastare tag i den ledtråd, jag nu
fann mig hafva erhållit (ty det var fabriken mig ålåg
att upptäcka, och det var häri jag ville lyckas), hem-
ställde jag, enligt min instruktion, om visicke i kom-
pani kunde köpa fabriken och konsten af bönderne,
då jag ville rangera om penningar? samt om vi ej
kunde i sådant ändamål göra ett besök hos dessa?
Häremot invände Husberg: ,att han visserligen förr
tänkt handla fabriken, som dock säkerligen ej var
till salu, ätminstone icke utan till högt pris; men
hvarpå man så mycket mindre nu kunde ingå, som
sannolikt Riksens Ständer nästa riksdag kommeatt
förändra karteverket, då det vore ovisst, om man
längre kunde drifva fabriken. Efter att sålunda half-
va misslyckats, erbjöd jag mig ombesörja en express
till bönderne, på det att någon af dem desto säkrare
skulle komma, men äfven detta afslog Husberg, före-
bärande, att sådant möjligen kunde väcka uppmärk-
samhet. Han befarade icke att de ju skulie inställa
sig, men lofvade dock att, till yttermera visso, med
posten skrifva, tilläggande: Jag korresponderar ofta
med dem, men ickeskrifva vi om kartor, utan om
plogar och redskap, då vi lätt förstå hvarandra,. Jag
borde lita på honom och under tiden uträtta. mina
affärer i Carlshamn.
Då Husberg längre fram på dagen kom hem till
mig, och jag frågade honom, om han hade i behåll
den 400 Rdrs och 350 Rdrs karta, jag skickade, fram-
tog han dem ur sin plånbok, och öfverlemnade mig
dem, hvilka jag lyckligtvis kom att behålla, af orsak,
att i samma ögonblick någon kom upp till mig och
Husberg, som sade sig hafva brådtom hem, då genast
aflägsnade sig: N
Påföljde morgon, den 8 November, besökte jag Hr
tillförordnade landssekreteraren Carlson, underrättade
honom och rådförde honom om mitt vigtiga uppdrag,
om tjenligaste sättet att det utföra, om mitt ofvanbe-
skrifne samtal med Husberg och den ledning, jag
deraf erhållit, hvarförutan jag, om jag ej alltför myc-
ket bedrager mig, visade Hr landssekreteraren högst-
desamme, så mycket omtvistade 92:e kartorne å tvill--
sammans 1350 Rdr, samt gjorde honom uppmärksam
på, huruledes vapnet å den ena vore inplattadt och
siffrorne afmätte. (Opåkallad inställer sig här den frå-
gan: då Meurl ng så kunde disponera de der kartorne;
voro de icke snarare hans än Husbergs?) Mine besök
hes Tit. Carlson fortsattes härefter dagligen: morgnar
och qvällar, under skymningen, emedan de borde hål-
las hemliga. Bland beslut, som dervid fattådes, var,
att, hvad äfven min far tillstyrkt, jag skulle göra en
resa till Hr kronofogden Löndahl, som vere känd så-
ssm utmärkt pålitlig och driftig poliskarl, och hvilken
resa derjemte vore ändamålsenlig derföre, att Tit.
Löndahl bodde åt CarlshamnsHållet, men hvilken der-
emot möttes af det lilla hindret; att; under min bor-
tovaro, min, så mycket på hje:tat liggande Christian-
stadshbondemed sin fabrik möjligen här kunde inträffa,
uträtta sitt ärende och afresa, i hvilket fall jag farit
med påfvens skägg. Tillfredsställande undanröjdes dock
detta hinder af Husberg längre fram på förmiddagen,
i ty alt jag trodde mig kunna taga för afejordt, att
bonden, för penningars skull, skulle afvakta min åter-
komst.. Då Husberg nämligen, vid middagstiden, in-
fann sig hos mig och begärde att, under min Carls-
hamnsresa, få behålla kartorne,-anförde han, 5att jag
så mycket vissare kunde påräkna, att dem och så
många flere jag önskade, om Måndag coller Tisdag
återfå, som bönderne voro i ett ögonblickligen stort
penningebehof; orsakadt deraf, att de ej mindre, än
han. mankerats på en större remiss från en kommis-
sionär i Götheborg, hvars namn jag nu ej ibågkom-
mer, men hvilken jag vill minnas sades vara rådhus-
kanslist och merändels skulle förestå en, till Göthe
borg gränsande domsaga.
Återkommen från mitt besök hos kronofogden Lön-
dahl, derunder jag passerade och rekognoscerade Tings-
ryd — detta Tingsryd, som ligger i en socken på
blekingska gränsen, som har ett torp i skogen och,
som jag hörde, skola hafva sin egen, fast nu söndriga
kartmachin 7 — fick jag den 40, eller snarare den 11,
på förmiddagen, händelsevis höra, att om morgonen
uti ett sällskap, al 53:e personer yttrats, att jag låge
här för att fiskalisera efter falskt stämpladt påpper,
och i samma ögonblick erhöll jag sådane underrät-
telser, som bestämdt öfvertygade mig, att Husberg
icke några bref och således ej heller det utlofvade till
Christianstadmannen under veckan afskieckat, hvilka
berättelser, den förra, emedan allt vore förloradt, om
ESR INTE FÖRESA STORSTAN EES DT SE EI OT ESSEN
