r I fälle lemna mig de valörer, jag reqvirerat, besvarad -jhen nekande, men erbjöd sig lemna för 3 å 400( -I Rdr sådane kartor, som jag förut emottagit. Af dess: förklarade jag mig nu icke vara i behof, enär jag hade svärt att afblifva dem; jag redan bekommit hvaremot, vid min återkomst till Stockholm, den störrt I valören vore mig alldeles oumbärlig. Hvadan, då -l efter något uppehåll, samtalet återföl på kartorna I Husberg anförtrodde mig: att de verkligen gjorde: I härnere, men af tvenne bönder, -som bodde i gran-I skapet af Christianstad, och tillade, att om jag ville I vänta 8 dar, så skulle jag med all säkerhet kunna få laf de större valörerne, emedan han just nu uppskjuTtit en angelägen längre bortresa, för att invänta bönIderne, hvilka voro bröder och som skrifvit att åtminstone någon af dem skulle komma endera darna. De Iskulle då medhafyva erforderlige redskap; svårast vore att få passande papper, men härföre blefve nog något råd, och på ett par timmar skulle då mitt beho! kunna tillfredsställas. För att få ännu fastare tag i den ledtråd, jag nu fann mig hafva erhållit (ty det var fabriken mig ålåg att upptäcka, och det var häri jag ville lyckas), hemställde jag, enligt min instruktion, om visicke i kompani kunde köpa fabriken och konsten af bönderne, då jag ville rangera om penningar? samt om vi ej kunde i sådant ändamål göra ett besök hos dessa? Häremot invände Husberg: ,att han visserligen förr tänkt handla fabriken, som dock säkerligen ej var till salu, ätminstone icke utan till högt pris; men hvarpå man så mycket mindre nu kunde ingå, som sannolikt Riksens Ständer nästa riksdag kommeatt förändra karteverket, då det vore ovisst, om man längre kunde drifva fabriken. Efter att sålunda halfva misslyckats, erbjöd jag mig ombesörja en express till bönderne, på det att någon af dem desto säkrare skulle komma, men äfven detta afslog Husberg, förebärande, att sådant möjligen kunde väcka uppmärksamhet. Han befarade icke att de ju skulie inställa sig, men lofvade dock att, till yttermera visso, med posten skrifva, tilläggande: Jag korresponderar ofta med dem, men ickeskrifva vi om kartor, utan om plogar och redskap, då vi lätt förstå hvarandra,. Jag borde lita på honom och under tiden uträtta. mina affärer i Carlshamn. Då Husberg längre fram på dagen kom hem till mig, och jag frågade honom, om han hade i behåll den 400 Rdrs och 350 Rdrs karta, jag skickade, framtog han dem ur sin plånbok, och öfverlemnade mig dem, hvilka jag lyckligtvis kom att behålla, af orsak, att i samma ögonblick någon kom upp till mig och Husberg, som sade sig hafva brådtom hem, då genast aflägsnade sig: N Påföljde morgon, den 8 November, besökte jag Hr tillförordnade landssekreteraren Carlson, underrättade honom och rådförde honom om mitt vigtiga uppdrag, om tjenligaste sättet att det utföra, om mitt ofvanbeskrifne samtal med Husberg och den ledning, jag deraf erhållit, hvarförutan jag, om jag ej alltför mycket bedrager mig, visade Hr landssekreteraren högstdesamme, så mycket omtvistade 92:e kartorne å tvill-sammans 1350 Rdr, samt gjorde honom uppmärksam på, huruledes vapnet å den ena vore inplattadt och siffrorne afmätte. (Opåkallad inställer sig här den frågan: då Meurl ng så kunde disponera de der kartorne; voro de icke snarare hans än Husbergs?) Mine besök hes Tit. Carlson fortsattes härefter dagligen: morgnar och qvällar, under skymningen, emedan de borde hållas hemliga. Bland beslut, som dervid fattådes, var, att, hvad äfven min far tillstyrkt, jag skulle göra en resa till Hr kronofogden Löndahl, som vere känd såssm utmärkt pålitlig och driftig poliskarl, och hvilken resa derjemte vore ändamålsenlig derföre, att Tit. Löndahl bodde åt CarlshamnsHållet, men hvilken deremot möttes af det lilla hindret; att; under min bortovaro, min, så mycket på hje:tat liggande Christianstadshbondemed sin fabrik möjligen här kunde inträffa, uträtta sitt ärende och afresa, i hvilket fall jag farit med påfvens skägg. Tillfredsställande undanröjdes dock detta hinder af Husberg längre fram på förmiddagen, i ty alt jag trodde mig kunna taga för afejordt, att bonden, för penningars skull, skulle afvakta min återkomst.. Då Husberg nämligen, vid middagstiden, infann sig hos mig och begärde att, under min Carlshamnsresa, få behålla kartorne,-anförde han, 5att jag så mycket vissare kunde påräkna, att dem och så många flere jag önskade, om Måndag coller Tisdag återfå, som bönderne voro i ett ögonblickligen stort penningebehof; orsakadt deraf, att de ej mindre, än han. mankerats på en större remiss från en kommissionär i Götheborg, hvars namn jag nu ej ibågkommer, men hvilken jag vill minnas sades vara rådhuskanslist och merändels skulle förestå en, till Göthe borg gränsande domsaga. Återkommen från mitt besök hos kronofogden Löndahl, derunder jag passerade och rekognoscerade Tingsryd — detta Tingsryd, som ligger i en socken på blekingska gränsen, som har ett torp i skogen och, som jag hörde, skola hafva sin egen, fast nu söndriga kartmachin 7 — fick jag den 40, eller snarare den 11, på förmiddagen, händelsevis höra, att om morgonen uti ett sällskap, al 53:e personer yttrats, att jag låge här för att fiskalisera efter falskt stämpladt påpper, och i samma ögonblick erhöll jag sådane underrättelser, som bestämdt öfvertygade mig, att Husberg icke några bref och således ej heller det utlofvade till Christianstadmannen under veckan afskieckat, hvilka berättelser, den förra, emedan allt vore förloradt, om ESR INTE FÖRESA STORSTAN EES DT SE EI OT ESSEN