nämnas, att nu för tredje gången af Mig måste uppgöras kostnadsförslag till byggnaden af Svartlå bruk. Första gången hade man bestämt sig att blott anlägga två stångjernshärdar; andra gången skulle det blifva fyra härdar, qvarn och finbladigt sågverk; och nu, tredje gången, borde förslaget uppgöras för ett bruk af 6 härdar, med alla dertill erforderlige byggnader: ett förslag, som kustade mig otrolig möda och arbete. Jag innehade denna tiden, som förut är nämndt, Svarlå egendom på ärrende, och bade icke åtnjutit hvarken någon lön eller ens något arfvode för alla de bestyr, jag haft, med så väl byggnader som annat; men på det att jag dels icke skulle undandraga mig:att hädanefter äfven taga befattning med den då föreslagna byggnaden, äfvensom för det att jag (såsom det sades) skulle erhålla någon ersättning för de besvär, jag dittills hade haft dermed, så proponerade mig både generalkonsuln Dehn och Hr landshöfdingen af Schmidt att få ett kontrakt å 3500 Rdr, intill dess bruket blefve färdigt, och att utom dess, mot serskildt arfvode, taga öfverinseendet af Edefors masugns anläggning. Härigenom ville de söka reparera då förluster, som de fuäno mig hafva oskyldigt lidit de föregående åren, och då de begge bruken vore färdige, skulle jag, enligt deras yttrande, åtnjuta den förut omnämnda lönen af 4,000 Rdr, som i kostnadsförslaget för år 41828 blef upptagen. Den 43 Augusti måste jag infinna mig vid Melderstein, för att uppgöra förslag öfver återstående kastnaden för Edefors masugn och åtaga mig att till Midsommaren, året derpå, hafva den komplett färdig, i fall Hans Maj:t skulle besluta att skilja Hr öfversten. Klingstedt från denna befattning. : Sedan kostnadsförslaget var färdigt, fördelades summan af mig i vissa terminer, som jag förbehöll mig med säkerhet få påräkna, om Jag skulle ansvara för byggnadens fullbordande på den utsatte tiden. Och som generalkonsuln förklarade sig nöjd dermed och ville garantera för medlens precisa utbetalning, så underskrefs förslaget, så väl af honom, som af mig och en byggmästare från Piteå. Samma dag visade mig generalkonsuln ett till honom från generalen Camps nyligen ankommet bref; deruti generalen afrådde honom från att engagera mig eller uti något fall inhemta mina råd, emedan, efter de underrättelser, han hade fått om mig, af så väl krigsrådet Röslein som öfversten Klingstedt, skulle jag vara en den störste bof l(och äfven derför af H. K. H. Kronprinsen vara känd och såsom sådan högst illa anskrifven hos H. K. Höghbet, det äfven generalen bade hört Honom sjelf säga. Generalkonsuln tycktes häröfver högst förargad och yttrade flere gånger sin förundran och harm deröfver, att vhans vän Campsn kunnat inblanda sig med Tit. Röslein och Klingstedt, och lofvade att, vid återkomsten till Stoekholm, visa samma bref för H. K. H. Kronprinsen. Framdeles förekommer härom ytterligare. Nu led det till den tid, då generalkonsuln skulle återvända till Stockholm; och jag hade ännu icke erhållit det lofvade kontraktet eller något för alla mina arbeteh annat än löften. Både jag och de andra inspektorerne gjorde nu en ödmjuk framställning om nödvändigheten af något penningeförskott till egna behof, emedan vi på kredit icke kunde erhålla våra förnödenheter till det pris, som om de kontant betalades. Generalkonsuln erbjöd sig då, att från Stockholm skaffa allt hvad vi behöfde-och tillade, att om han finge reqviham 1 så skulle den genast bli expedierad och allt bli oss tillsändt med först afgående skepparep. Men då vi ansågo alltför opassande att vilja göra lvår chef till kommissionär för diverse kryddlkrams anskaffande, så föreslogo vi att bos en bekant i Stockholm få göra reqvisition, om generalkonsuln blott ville godkänna den och uppgöra liqviden derför. Detta lofvade han då med .sådan att ingen kunde möjligen misstänka hol I nom att dermed hafva sådant uppsåt, som framdeles kommer att visa sig. Straxt derpå öfversände jag till Hr J. S. Almgren i Stockholm förenämnde reqvisition, med underrättelse, att han afgeneralkonsuln Dehn egde att uppbära betalningen. Almgren presenterade !också denna reqvisition först för generalkonsuln och blef då af honom icke allenast anmodad att genast expediera den, utan äfven lofvad att er;hålla betalningen i påföljande Januari månad, såsom synes af bilagan J4 8. Utom de förut här omnämnde uppdrag, som ständigt såfvos mig, hade iag nåcson tid äfven haft