nämnas, att nu för tredje gången af Mig måste
uppgöras kostnadsförslag till byggnaden af Svartlå
bruk. Första gången hade man bestämt sig att
blott anlägga två stångjernshärdar; andra gån-
gen skulle det blifva fyra härdar, qvarn och
finbladigt sågverk; och nu, tredje gången, borde
förslaget uppgöras för ett bruk af 6 härdar, med
alla dertill erforderlige byggnader: ett förslag, som
kustade mig otrolig möda och arbete.
Jag innehade denna tiden, som förut är nämndt,
Svarlå egendom på ärrende, och bade icke åt-
njutit hvarken någon lön eller ens något arfvode
för alla de bestyr, jag haft, med så väl byggnader
som annat; men på det att jag dels icke skulle
undandraga mig:att hädanefter äfven taga befatt-
ning med den då föreslagna byggnaden, äfvensom
för det att jag (såsom det sades) skulle erhålla
någon ersättning för de besvär, jag dittills hade
haft dermed, så proponerade mig både general-
konsuln Dehn och Hr landshöfdingen af Schmidt
att få ett kontrakt å 3500 Rdr, intill dess bruket
blefve färdigt, och att utom dess, mot serskildt
arfvode, taga öfverinseendet af Edefors masugns
anläggning.
Härigenom ville de söka reparera då förluster,
som de fuäno mig hafva oskyldigt lidit de före-
gående åren, och då de begge bruken vore fär-
dige, skulle jag, enligt deras yttrande, åtnjuta den
förut omnämnda lönen af 4,000 Rdr, som i kost-
nadsförslaget för år 41828 blef upptagen.
Den 43 Augusti måste jag infinna mig vid Mel-
derstein, för att uppgöra förslag öfver återstående
kastnaden för Edefors masugn och åtaga mig att
till Midsommaren, året derpå, hafva den kom-
plett färdig, i fall Hans Maj:t skulle besluta att
skilja Hr öfversten. Klingstedt från denna be-
fattning. :
Sedan kostnadsförslaget var färdigt, fördelades
summan af mig i vissa terminer, som jag förbe-
höll mig med säkerhet få påräkna, om Jag skulle
ansvara för byggnadens fullbordande på den ut-
satte tiden. Och som generalkonsuln förklarade
sig nöjd dermed och ville garantera för medlens
precisa utbetalning, så underskrefs förslaget, så
väl af honom, som af mig och en byggmästare
från Piteå.
Samma dag visade mig generalkonsuln ett till
honom från generalen Camps nyligen ankommet
bref; deruti generalen afrådde honom från att en-
gagera mig eller uti något fall inhemta mina råd,
emedan, efter de underrättelser, han hade fått
om mig, af så väl krigsrådet Röslein som öfver-
sten Klingstedt, skulle jag vara en den störste
bof l(och äfven derför af H. K. H. Kronprinsen
vara känd och såsom sådan högst illa anskrifven
hos H. K. Höghbet, det äfven generalen bade hört
Honom sjelf säga. Generalkonsuln tycktes häröf-
ver högst förargad och yttrade flere gånger sin
förundran och harm deröfver, att vhans vän Campsn
kunnat inblanda sig med Tit. Röslein och Kling-
stedt, och lofvade att, vid återkomsten till Stoek-
holm, visa samma bref för H. K. H. Kronprinsen.
Framdeles förekommer härom ytterligare.
Nu led det till den tid, då generalkonsuln skulle
återvända till Stockholm; och jag hade ännu icke
erhållit det lofvade kontraktet eller något för alla
mina arbeteh annat än löften. Både jag och de
andra inspektorerne gjorde nu en ödmjuk fram-
ställning om nödvändigheten af något penninge-
förskott till egna behof, emedan vi på kredit icke
kunde erhålla våra förnödenheter till det pris,
som om de kontant betalades. Generalkonsuln
erbjöd sig då, att från Stockholm skaffa allt hvad
vi behöfde-och tillade, att om han finge reqvi-
ham 1 så skulle den genast bli expedierad och
allt bli oss tillsändt med först afgående skepparep.
Men då vi ansågo alltför opassande att vilja göra
lvår chef till kommissionär för diverse krydd-
lkrams anskaffande, så föreslogo vi att bos en be-
kant i Stockholm få göra reqvisition, om general-
konsuln blott ville godkänna den och uppgöra li-
qviden derför. Detta lofvade han då med .sådan
att ingen kunde möjligen misstänka ho-
l
I
nom att dermed hafva sådant uppsåt, som fram-
deles kommer att visa sig.
Straxt derpå öfversände jag till Hr J. S. Alm-
gren i Stockholm förenämnde reqvisition, med
underrättelse, att han afgeneralkonsuln Dehn egde
att uppbära betalningen. Almgren presenterade
!också denna reqvisition först för generalkonsuln
och blef då af honom icke allenast anmodad att
genast expediera den, utan äfven lofvad att er-
;hålla betalningen i påföljande Januari månad, så-
som synes af bilagan J4 8.
Utom de förut här omnämnde uppdrag, som
ständigt såfvos mig, hade iag nåcson tid äfven haft