ETT BESÖK HOS OEHLENSCHLÄGER.
(Meddeladt ur; ett ännu jotryckt arbete: Reseminnen af
Albano.) i
Den, som vill uppsöka goda memiskor och
finna dem församlade i massa, han må begifva
sig, genaste vägen, till Danmark. . Ett mera vVäl-
menande, öppet och ädelt folk, än hån der finner,
träffas troligen ej på någon fläck af den civilise-
rade verlden.
Om jag skulle afgifva en karakteristik öfver
danska folket, skulle jag, bland mycket annat,
vilja drifva det påstående: att detta folk saknar
det egenteliga, som gör söderns så intressant;
men att det besitter det egenteliga, som söderlän-
ningen saknar, och genom hvilken brist han ofta
blir oss ointressant. Det ligger ingen motsägelse
i detta yttrande, ehuru mången recensent säker-
ligen skall förklara det så. Betrakta blott syd-
länningens älskvärda liflighet, hans blixtrande hu-
mor, hans lätthet att taga verlden — och tagas
af densamma; betrakta sedan. danskens naturliga
tröghet och tålmodighet, men derjemte hans med-
födda rättskänsla och kärlek till det förnuftiga —
och mitt ofvan. gifna omdöme torde ej behöfva
frukta någon misstydning.
Dansken synes af ödet bestämd att tillhöra det
praktiska lifvet. Han beräknar: alltid sina steg,
men går långsamt frarh, och ser sig, under van-
dringen, både om och på sidörna, utan att för-
skräckas öfver de hinder, som möjligtvis ligga i
bans väg. På danskens ansigte hvilar gerna detta
solskensfulla; vänliga leende, som drager hjerta
till bjerta och framkallar ett.slags behof att offra
på förtrolighetens- altare.
Om dansken saknar svenskens yftre hållning,
så eger han dock en afundsvärd inre. Denna
hans brist på maner, Om jag så må uttrycka mig,
gör . honom visserligen icke så sällan något för-
mycket ,rättfram,, men hvilken oförsigtighet, vid
närmare bekantskap, så angenämt förvandlar sig
till den mest pålitliga uppriktighet. Man värde-