Genom det nu anförda har jag i största korthet
sökt visa, att bränvinet, måttligt njutet, ej är för men-
niskan behöfligt, utan ofta menligt och skadligt, samt
att det bruk, som sker öfver den så kallade måttan,
städse förr eller sednare inverkar förstörande-på hela
menniskans väsende, så att deraf mer eller mindre
obotliga och dödande sjukdomar alstras. -Menhyar
ligger den bestämda gränsen mellan måttlighet och
omåttlighet i detta hänseende? Den myckenhet brän-
vin, som för en person är nog att framkalla sjukdom;
kan af en annan åtminstone till en tid ostraffadt för-
dragas: hos den ene kan följden inställa sig efter nå-
gra månaders bruk, hos en annan först efter några
års, ja tiotal-af år: den ene kan erhålla en lindrig
åkomma; som -ej egentligen kan sägas bestämdt för-
korta lifvet, då den andra ådrager sig en sjukdom,
som med raska steg förer honom mot grafven. Dessa
alla och flera mera skenbara olikheter kunna endast
förklaras genom betraktande af olika ålder, olika
kroppsbyggnad, olika sysselsättning, olika lefnadssätt,
0. 5. V., men att ingå i eR noggrannare redogörelse
härför, skulle leda till en vidlyftighet, som - ej med
meningenaf denna uppsats vore förenlig. Må slut-
ligen hvar och en noga besinna huru lätt öfvergången
är från det måttliga till det omåttliga, samt. att den
kloke- hellre borde afsäga sig det förra, än utsätta sig
för faran att förfalla till det sednare!
: Mb