massi är! bela året förpestadt genom. deras förs
ruttnelse. Den mycket ringa grad af hyfsning,
som nationen uppnått, förbinder några drag, hvil-
ka äro lånade af Muhamedanerne, med de bruk,
som äro negrerna egna. Jag bifogar här beskrit-
ningen på en hoffest, som konungen gaf missior
nären Freeman den 3 Januari, 4844, och som
utan tvifvel är det präktigaste prof af Ashantis
ceremonier, man kan anföra: Klockan 4 kommo
bud till vårt hus, för att kalla oss till konungen;
vi infördes på en stor, instängd gård och furmo
konungen i ett högre liggande rum, hvilket var
öppet utåt gården, sittande under en praktfull sol-
skärm af siden, omgifven af några af sina hustrur, si-
na systrar och sina tvenne företrädares döttrar. Zn
sida a! gården var besatt af hans öfriga, hustrur
och deras tjenarinnor. Midt emot honom. sutto
musikanter, äfven i ett öppet rum, och framför
dem, på gården, konungens förste eunuck och ett
antal små gossar af hans följe. De begge prin-
sarne, min följeslagare, Brooking, och jag satte oss
på gården, till höger om Oss stodo 20 gossar med
svärd, med gyldene handtag och betäckta med
guldprydnader. Många medlemmar. af den kungliga
familjen buro rika sidenkläder och voro betäckta
med gyldene prydnader, konungen bar ett vackert
tyg af inhemskt arbete, en mössa afleopardskinn
prydd med guld, gyldene bals- och fotband sam
sandaler, hvilka voro tungt belastade med gulc
och silfver. De fullvuxna prinsarne, utom Ansat
och Quantamissu, voro uteslutna, äfvensom, Me
undantag af oss, öfverhufvud alla män, emedar
de ej få se konungens hustrur; om dessa gå pi
gatan, så måste alla män fly in i husen elle!
vända sina ansigten mot en vägg, tills de gåt!