— Det är nu bra länge allmänheten inom den
offentliga diskussionen tyckt sig sakna en notabi-
litet, hvars uppträdande alltid åstadkommer en
viss rörelse i lägret, nemligen Hr Johansson, och
det har derföre hos oss väckt ett visst återseen-
dets välbehag, då vi icke allenast trott oss igen-
känna hans figur i en påbörjad artikel i de två
sista numrorna af Minerva, utan äfven funnit och
kunne hafva nöjet underrätta läsaren, att han är
sig alldeles lik, eller också om det skulle vara
någon annan, alt denne är oförlikneligt lik ho-
nom. Ifrågavarande artikel, om hvilken man vis-
-serligen ännu icke kan veta huru snart den kom-
mer alt sluta, eller hvilken af den politiska och
sociala verldens angelägenheter, den under fort-
sättningen kan komma att omfatta, härleder sig
ifrån den i Aftonbladet för några dagar sedan ryk-
tesvis meddelade berättelsen, att det på högre ort
åter skall varit tal om en riksdags sammankal-
lande för ett möjligt fall i afseende på bankens
ställning och fullmäktiges åtgärder med anledning
deraf. Artikelförfattaren uppgör nu häraf en stor
och vidlyftig förutfattad plan hos Aftonbladet.
Det är, menar han, de öfverskuldsatte, de kredit-
hupgrige affirsmännen, som med all gevalt vilja
hafva riksdag, det är för att-känna sig före i detta
afseende, som Aftonbladet ett par gånger kommit
fram med riksdagsryktena, hvarvid tillika fogas
den anmärkningen, att Aftonbladet äfven för ezen
de! önskar en riksdag, emedan det då, så att säga,
redigerar sig sjelf. För att befrämja detta mål,
har Allehanda blifvit likasom framskickadt, till
att bearbeta frågorna om silfverköpen, utan. alt så
noga veta, hvilkens ärender det går, o. s. v.
Denna vackra kombination är, såsom läsaren
torde finna, så hvalfiskmässig till sin natur, att
vi ej kunna uppehålla oss med något argumente-
rande emot densamma. Det är blott två upp-
gifter deri, på hvilka vi anse oss böra fästa upp-
märksamheten. Minerva-artikeln insinuerar, att
Aftonbladet skulle vilja arbeta i de öfverskuld-
sattes och kredithungriges intresse. Huru pass
noga förf. tagit reda på sakerna i detta afseende,
kan bäst skönjas om man behagar erinra sig, att
Aftonbladet yrkat på nödvändigheten af kraftful-
lare exekutions-lagar, att det föreslagit en inskränk-
ning i diskonternas långa betalningsterminer, från
21, till ett eller högst 4 !, år, och att Afton-
bladets förläggare vid sista riksdagen väckt mo-
tion -om - förändring i preskriptionstiden, från 40
till 4 år, för alla sådana fordringar; som grunda
sig icke på förskrifning, utan på bok och räk-
ning, såvida de ej blifvit accepterade af gäldenä-
ren och derigenom iklädt sig naturen af förskrif-
na fordringar; med ett ord, att Aftonbladet alltid
ifrat för ett sådant kreditskick, som skulle bidra-
ga att minska de nuvarande långa utborgningsti-
derna, samt vanan att lefva-på den ovissa framti-
dens bekostnad. Hvad åter angår den förmodan,
att Aftonbladet för egen del och i ekonomiskt af-
seende skulle hafva fördel af en riksdag, så för-
håller det sig härmed så; att först och främst er-
fordrar en riksdag alltid ökade redaktionsutgifter
i och för riksdagsunderrättelsers insamlande, eme-
dan de öfriga ämnena ändock icke få lemnas ur
sigte, samt en ökad materiel kostnad för flera
supplementer; och för det andra har erfarenheten
af de två riksdagar, som ägt rum sedan Afton-
bladet uppstod, bestämdt hvardera gången visat