åberopade personers vittnesmål. Men utan att synas
vilja gå någons omdöme i förväg, är det min öfver-
tygelse, att den oemotsägligen bevisar:
4:0 Att jag, oaktadt i nog tryckande vilkor, åsido-
-:satt egna fördelar, för att, enligt min pligt, göra
Kongl. Maj:t uppmärksam på, i hvad ringa mån han
vunnit sina ändamål med sina vidsträckta och vigtiga
Norrbottniska possessioner.
2:0 Att orsaken, hvarföre dessa höga ändamål hit-
tills icke vunnits, är vissa disponenters inskränkta kun-
skap i det egentliga af brukshandteringen, hvilket sy-
nes mig tydligen vitsordadt af bilagorna litt. D et
E, hvartill må läggas det af dessa herrar succesive så
illa motsvarade förtroende.
5:0 Att jag försökt och begagnat, ehuru ty värr
utan hufvudsaklig påföljd, alla de utvägar, som i min
förmåga stått, för att få denna maktpåliggande sak
inför Majestätet framlagd, och detta ej allenast under
den tid, relationen omfattar, utan ock efteråt. Och
att 4:o just denna min ihärdiga föresats att uppfylla
pligtens fordringar legat till grund för det — jag vå-
Far säga — obilliga behandlingssätt, som jag i en
välvillig Konungs namn så högst oskyldigt måst vid-
kännas.
Dock, för all den nesa, mig är vederfaren, och för
allt det lidande, mig i Hans Moj:ts tjenst öfvergått,
skulle jag anse mig fallkomligt, ja mångfaldigt belönt,
om blott Hans Maj:t af någon rättskaffens man blefye
övertygad derom, att jag menat honom väl.
Stockholm, Januari 1826. , Joh. Seb. GRAVE. -
SIG, (Forts. följer.)