pA MR MSM) AR TERES SA MESA SARAS ARIIRM, MRMSASE
Mendelssohn-Bartholdys ouvertyr till Sommar-
Tnattsdrömmen öppnade konsertens första afdelning.
IDenna märkvärdiga komposition bildar kanske en
Tlångt mera träffande exposition af Shakespears un-
Iderbara dikt, än hans samtliga kommentatorer för-
I mått gifva. Dessa skenbart osammanhängande sce-
ner, dessa fantastiska bilder, hvilka vexla lika ha-
stigt och efter utseendet oregelbundet, som de,
hvilka drömmarnes gud framtrollar för vår in-
billning, huru herrligt återgifvas de icke här! un-
der den genomskinliga slöjan skymta de luftiga
gestalterna förbi i oupphörlig vexling — uti de
fyrstämmiga violinfigurerna pianissimo se vi elf-
vornas dans i midsommarsnattens halfdager —
uti de humoristiska partierna, de burleska strol-
lers och den sjelfsvåldige Puck, som roar sig med
att skrämma dem — uti de grandiösa satserna,
hjelten Theseus och hans omgifning — och huru
hemlighetsfullt öppnar sig för oss den romantiska
underverlden, och försvinner åter vid blåsinstru-
menternas mystiska ackorder pianissimo, hvilka
börja och sluta verket! — Mest beundransvärd
anse vi den djupt dolda konst, hvarmed Mendel-
sohn förstått att gifva dessa skenbart fragmenta-
riska skildringar enhet och harmoni — man skulle
tro, att Shakespears ande hvilat öfver honom, då
han skapade detta herrliga verk.
Utförandet var förtjenstfullt, blott hade man
kanhända kunnat önska något mera ensemble uti
violinfigurerna, i synnerhet den första gången de
förekom ma.
Hr: Belletti föredrog härefter en konsertaria af
Mozart: en äkta Mozartisk komposition, hvilken
redan i den korta ritornellen röjer den. oupphin-
nelige mästaren. — Konsertsångare och. sånger-
skor hafva verkligen en skatt att lyfta ide för
många, kanhända ännu okända Mozartska konsert-
arierna — det är bekant, att han skrifvit temli-
gen många sådane, såväl för sopran, som för te-
nor och bas; de flesta, om ej alla, äro: verk af
klassiskt värde. Hr Bellettis föredrag saknade in-
galunda - musikalisk förtjenst, om det än ej var
hållet i en Mozartisk anda; detta bör man dock
ej göra Hr B. till en förebråelse, då: endast få
förmå prestera ett så beskaifadt föredrag — re-
sultat af ett långvarigt och sorgfälligt studium af
Mozart. Man står dessutom i förbindelse hos Hr
Belletti, för det han gifvit oss tillfälle att göra
bekantskap med denna förträffliga komposition.
För musikvännen var det en verklig fest, att
efter många år åter en gång få höra den storar-
tade Beethovenska klaverkonserten i Esdur, ehuru
tyvärr endast första Allegron deraf. Detta stym-
pande af en Beethovensk konsert kunde vi inga-
lunda gilla; ej heller var det i sin ordning, att de
båda i andra afdelningen förekommande konserter-
na måste undergå samma operation. — Denna klas-
siska komposition är författad i en heroisk stil —
Beethovens käraste e!tement — ömsom allvarlig,
ömsom humoristisk, full af lif och poesi. Pianoparti-
et är här icke ämnadt till att, såsom vanligt ställa vir-
tuosens färdighet i den möjligaste fördelaktigaste da-
f
ger : det spelar blott en roll med i det gigantiska dra- :
ma, hvilket här utvecklar sig. Hoffmann karakteri-
serar Beethovens konserter ganska träffande, då han
kallar dem simfonier med obligat flygel — hvilket
de ock verkligen äro, Otacksamt för solisten är
principalpartiet imedlertid ingalunda: har ban fär-
dighet, så fattas här -ej tillfälle att göra den gäl-
lande; dessutom är det en säker probersten på
hans musikaliska uppfattningsförmåga. M:1l Wiil-
man, som utförde principalstämman, genomgick
profvet med heder: bennes spel röjer ett sannt
musikaliskt sinne och utmärker sig genom aplomb;
säkerhet och färdighet; den gratie, den finess, som
innu saknas, torde väl komma med tiden. För
sfrigt kunne vi ej med säkerhet och fullständig-:
ret bedöma hennes talang, då hon denna afton
första gången ref. hörde henne) ej spelte någon
idagio; ty äfven i den Weberska konserten, hvil-
en förekom i andra afdelningen, uteslöts denna sats.
Hr Gäntber utförde den förträffliga arian ur
rstiderna med det rena, djupt i kompositionens
inda trängande föredrag, hvarigenom han så ofta
ört alla åhörares bjertan, och vi tillstå gerna, alt
vi icke förmå inse, huru den ädla enfald, som
åder uti denna musik, möjligen kunde återgilvas
vå ett värdigare sätt.
Cherubinis ypperliga ouvertyr till Faniska bör-
ade konsertens andra afdelning och utfördes gan-
ka väl.
Hr dAubert föredrog härefter 4:sta allegron af
Viottis herrliga violinkonsert (A moll) i en mu-ls
ikalisk anda, och i öfrigt med: mycken konstfär-h
lighet, och man bör så mycket mera hålla ho-n
iom räkning derför, som en konsert af Viotti er-
ordrar ett helt annat föredrag, än de violinpje-
er, hvarmed han eljest är van att låta höra sig.F
jerskildt böra vi omnämna den lyckade och utilb
Viottis anda hållna kadens, hvilken hr Randell
irer författat till denna konsert.
Så vidt oss är bekant, har Beethovens förträff-
iga sångscen: Ah perfido, icke förut varit offent-n
igen gifven hos oss; och svårligen hade någon afli
våra sångerskor bättre än m:ll Lind egnat sig tillja
tt göra vår allmänhet bekant med denna herrli-!i
a komposition: den pathos, den energi, förenadr
ned sångbarhet, som råder deri, lämpar sig full-
omligt för m:ll Linds föredrag, hvilket äfven hos
llmänheten väckte ett lika entusiästiskt som rätt-
ist bifall. — Något mera discretion i ackompag- a
(ementet hade måhända varit att önska. Fr
Sista Allegron ur Webers geniala, men något li
ragmentariska pianokonsert föredrogs nu af millli
Villman med mycken konstfärdighet: hennes spålvi
ar här ganska briljant och utmärkt genom jemn- sl
et och precision. d
Einalet nr Vattendrasarens första akt af Cha !J2
- a
IE el