pA MR MSM) AR TERES SA MESA SARAS ARIIRM, MRMSASE Mendelssohn-Bartholdys ouvertyr till SommarTnattsdrömmen öppnade konsertens första afdelning. IDenna märkvärdiga komposition bildar kanske en Tlångt mera träffande exposition af Shakespears unIderbara dikt, än hans samtliga kommentatorer förI mått gifva. Dessa skenbart osammanhängande scener, dessa fantastiska bilder, hvilka vexla lika hastigt och efter utseendet oregelbundet, som de, hvilka drömmarnes gud framtrollar för vår inbillning, huru herrligt återgifvas de icke här! under den genomskinliga slöjan skymta de luftiga gestalterna förbi i oupphörlig vexling — uti de fyrstämmiga violinfigurerna pianissimo se vi elfvornas dans i midsommarsnattens halfdager — uti de humoristiska partierna, de burleska strollers och den sjelfsvåldige Puck, som roar sig med att skrämma dem — uti de grandiösa satserna, hjelten Theseus och hans omgifning — och huru hemlighetsfullt öppnar sig för oss den romantiska underverlden, och försvinner åter vid blåsinstrumenternas mystiska ackorder pianissimo, hvilka börja och sluta verket! — Mest beundransvärd anse vi den djupt dolda konst, hvarmed Mendelsohn förstått att gifva dessa skenbart fragmentariska skildringar enhet och harmoni — man skulle tro, att Shakespears ande hvilat öfver honom, då han skapade detta herrliga verk. Utförandet var förtjenstfullt, blott hade man kanhända kunnat önska något mera ensemble uti violinfigurerna, i synnerhet den första gången de förekom ma. Hr: Belletti föredrog härefter en konsertaria af Mozart: en äkta Mozartisk komposition, hvilken redan i den korta ritornellen röjer den. oupphinnelige mästaren. — Konsertsångare och. sångerskor hafva verkligen en skatt att lyfta ide för många, kanhända ännu okända Mozartska konsertarierna — det är bekant, att han skrifvit temligen många sådane, såväl för sopran, som för tenor och bas; de flesta, om ej alla, äro: verk af klassiskt värde. Hr Bellettis föredrag saknade ingalunda musikalisk förtjenst, om det än ej var hållet i en Mozartisk anda; detta bör man dock ej göra Hr B. till en förebråelse, då: endast få förmå prestera ett så beskaifadt föredrag — resultat af ett långvarigt och sorgfälligt studium af Mozart. Man står dessutom i förbindelse hos Hr Belletti, för det han gifvit oss tillfälle att göra bekantskap med denna förträffliga komposition. För musikvännen var det en verklig fest, att efter många år åter en gång få höra den storartade Beethovenska klaverkonserten i Esdur, ehuru tyvärr endast första Allegron deraf. Detta stympande af en Beethovensk konsert kunde vi ingalunda gilla; ej heller var det i sin ordning, att de båda i andra afdelningen förekommande konserterna måste undergå samma operation. — Denna klassiska komposition är författad i en heroisk stil — Beethovens käraste e!tement — ömsom allvarlig, ömsom humoristisk, full af lif och poesi. Pianopartiet är här icke ämnadt till att, såsom vanligt ställa virtuosens färdighet i den möjligaste fördelaktigaste daf ger : det spelar blott en roll med i det gigantiska dra: ma, hvilket här utvecklar sig. Hoffmann karakteriserar Beethovens konserter ganska träffande, då han kallar dem simfonier med obligat flygel — hvilket de ock verkligen äro, Otacksamt för solisten är principalpartiet imedlertid ingalunda: har ban färdighet, så fattas här -ej tillfälle att göra den gällande; dessutom är det en säker probersten på hans musikaliska uppfattningsförmåga. M:1l Wiilman, som utförde principalstämman, genomgick profvet med heder: bennes spel röjer ett sannt musikaliskt sinne och utmärker sig genom aplomb; säkerhet och färdighet; den gratie, den finess, som innu saknas, torde väl komma med tiden. För sfrigt kunne vi ej med säkerhet och fullständig-: ret bedöma hennes talang, då hon denna afton första gången ref. hörde henne) ej spelte någon idagio; ty äfven i den Weberska konserten, hvilen förekom i andra afdelningen, uteslöts denna sats. Hr Gäntber utförde den förträffliga arian ur rstiderna med det rena, djupt i kompositionens inda trängande föredrag, hvarigenom han så ofta ört alla åhörares bjertan, och vi tillstå gerna, alt vi icke förmå inse, huru den ädla enfald, som åder uti denna musik, möjligen kunde återgilvas vå ett värdigare sätt. Cherubinis ypperliga ouvertyr till Faniska börade konsertens andra afdelning och utfördes ganka väl. Hr dAubert föredrog härefter 4:sta allegron af Viottis herrliga violinkonsert (A moll) i en mu-ls ikalisk anda, och i öfrigt med: mycken konstfär-h lighet, och man bör så mycket mera hålla ho-n iom räkning derför, som en konsert af Viotti erordrar ett helt annat föredrag, än de violinpjeer, hvarmed han eljest är van att låta höra sig.F jerskildt böra vi omnämna den lyckade och utilb Viottis anda hållna kadens, hvilken hr Randell irer författat till denna konsert. Så vidt oss är bekant, har Beethovens förträffiga sångscen: Ah perfido, icke förut varit offent-n igen gifven hos oss; och svårligen hade någon afli våra sångerskor bättre än m:ll Lind egnat sig tillja tt göra vår allmänhet bekant med denna herrli-!i a komposition: den pathos, den energi, förenadr ned sångbarhet, som råder deri, lämpar sig fullomligt för m:ll Linds föredrag, hvilket äfven hos llmänheten väckte ett lika entusiästiskt som rättist bifall. — Något mera discretion i ackompaga (ementet hade måhända varit att önska. Fr Sista Allegron ur Webers geniala, men något li ragmentariska pianokonsert föredrogs nu af millli Villman med mycken konstfärdighet: hennes spålvi ar här ganska briljant och utmärkt genom jemnsl et och precision. d Einalet nr Vattendrasarens första akt af Cha !J2 a IE el