KONSERTEN TILL: FÖRMÅN FÖR AR. O. WILLMAN. De svårigheter, hvilka åtfölja arrangerandet a en konsertrepertoir, hafva ofta, och ej utan skäl blifvit omtalade. Då de hafva sin grund uti fö retagets vigtighet för konsertgifvaren, torde de sätt, hvarpå han löser dem, gifva den säkraste måttstock vid handen att bedöma, huruvida hans nit för konsten är allvarligt och beredt att vis: sig i handling, eller om det består uti blotta talesätt, hvilka han vid detta tillfälle lemmar å sido Det kan ej nekas, att saken på visst sätt är för honom en affär, hvilken ofta har väsendtligt inflytande på hans ekonomiska ställning, och likväl får han icke förneka konstnären, icke vara dö! för de fordringar, hvilka beträffa Konstens högrc intresse. Konstens praktiska ändamål är, att genom det välde, som det sköna utöfvar, bilda och förädla menniskosinnet; men genom blotta sammäanställningen af harmonierande intervaller, hvilken smickrar örat, genom den brokiga och hastiga följden af toner, hvilken öfverraskar det, vinnes detta mål ej, och ännu mindre genom uttrycket af låg sinnlighet, hvilket till och med är oförenligt med begreppet om det sanna sköna, ty detta låter i konsten icke tänka sig utan idealisering: det är genom sin förbindelse med det sanna, det goda, det sedliga, genom sin öfverensstämmelse med idealet, som det sköna eger en förädlande kraft, och endast den produkt, som hos sig före nar dessa egenskaper, kan i högre mening kallas ett konstverk. Afvenså kan blott den konstnär verkligen kallas en sådan, som gjort till sitt mål, att efter . möjligaste förmåga verka i denna riktning; frångår han den, så blir han en blott titulär-konstnär, och står långt under handtverkaren, ty denne uppfyller sin bestämmelse i den sfer han valt. Då vi tillämpa dessa reflexioner på den utöfvande konstnären, på konsertisten, så låter det ej neka sig, att han har rikt tillfälle, att verka på den allmänhet han tillhör; visserligen kan han icke, såsom tonsättaren, appellera till efterverlden, i fall hans samtid ej erkänner honom; men förstår han att rätt begagna det ögonblick, hvilket är hans, vet han att på ett värdigt sätt använda konstens maziska kraft, så skola hans toner ej förflyga i Paften, de skola ännu länge efterklinga i hvarje för det sanna sköna ej alldeles förslöadt Sinne, ty — för att sala med Schiller: — wer den Besten seiner Zeit genug Gethan, der hat gelebt fur alle Zeiten. Icke dessmindre har saken äfven sin materiella sida, och en konsertist måste så väl som andra menniskor vara betänkt på sin utkomst. Härvid begår ban dock ofta det misstaget, att tro sig endast genom underhaltig musik kunna vinna allmänhetens bifall. Visserligen händer ofta, att sådana produkter väcka lifligt intresse, men merändels endast, då de i någon mån höjas genom en ovanligt öfverlägsen exekution, och erfarenheten har visat, att utmärkta talanger ej gjort mindre lycka med musik af värde. Med hvilket if: ligt bifall emottages icke cavatinan ur Årstiderna, sjungen af Herr Giänther? hvem minnes ej den entusiasm, som M:ll H. Widerbergs föredrag af sista arian i Figaro, af F-dur-arian ur Titus all