ning; hvilket allt vore ådagalagdt ett eller annat hundra gånger genom faktiska jemförelser.. Kom så Biet i förrgår och upprepade alldeles detsamma, eller att man några hundra gånger ådagalagt, att inom Svenska Konseljen icke finnas några Ministrar; men det uttryckte synbart sina patroners misshag öfver A. B:s förmenta glömska häraf. Efter vårt begrepp röjer sig häri ej någon annan glömska än Biets egen, att icke komma ihåg på morgonen, hvad det läst aftonen förut. . Vi böre derföre fästa Bi-redaktionens uppmärksamhet härpå, så mycket hellre, som förnyandet af det gamla påståendet, att rådgifvarne här, enligt grundlagen, äro något-helt annat i sitt förhållande till konungamakt och representation, än ministrar i andra länder, numera är alltför gammalmodigt och för många gånger vederlagdt, för att vinna någon trovärdighet. Detta hindrar väl ej Biet, att gå på med samma påstående i evighet, men för att icke lemna minsta anledning öfrig hos Biet till tvekan öfver Aftonbladets tanka härutinnan, förklara vi nu på nytt, att Aftonbladet mycket väl vet det vara icke ett hundra utan flera hundra gånger ådagalagdt, att inom Svenska Konseljen i sjelfva verket icke finnes. minsta skymt till några Ministrar, jemförliga med Englands eller Frankrikes, och att Aftonbladet ej heller kan erinra sig att förhållandet hittills varit annorlunda. Aftonbladet hoppas, att denna förklaring är fullkomligen tydlig. Den utesluter likväl icke vårt, parallellt med :densamma, vidhållna nyssnämnda påstående, att sådana borde finnas, enligt konstitutionen. Biet tycker kanhända att denna förklaring har något tycke af ett skämt; nå väl, vi skola då tillägga några allvarsamma ord. Hvad kan meningen vara med dessa från samhällets höjder oupphörligt upprepade protester mot Departementschefernas ministeriella ansvarighet för Konseljens beslut och åtgärder, i likhet med ministrarnes i andra konstitutionella länder fört deras regeringars åtgärder och beslut?... Kan den vara att förflytta ansvarigheten på Monarken sjelf, hvilken åter, enligt Konstitutionens tydliga ord, är utan allt ansvar? Om meningen är denna: hvarföre ej säga rent ut, att Sverge för närvarande har en absolut och icke en konstitutionell styrelse, men att det konstitutionella systemet här i landet är en annan tom titel; som man blott vill bibehålla åt systemet för att låta det synas på samma linea med Europas mest civiliserade och progressiva Stater, medan man i verkligheten sträfvar att göra det konstitutionella förhållandet till ett gyckel? Hvarföre ej vara uppriktig och benämna allt med sitt rätta namn; i synnerhet när det oriktiga namnet. icke mera bedrager någon?... Det ges i hela verlden ingen, som nu mera häröfver låter föra sig bakom ljuset. Icke Kabinetterne: de ha ej ett ögonblick varit dupe af tomma ord i politiska förklaringar: det är tvärtom deras sak företrädesvis att genast skilja fraser från verkligheter. Icke Representationen längre: menlöshetens dagar äro för den genomgångna; den ser nu med öppna ögon huru saken förhåller sig. Icke pressen, uteller inrikes: den har så ofta, efter let stora befrielseverket 1846 och de dermed försnippade löften jemte sättet för deras uppfyllelse, ärt sig skilja mellan ljud och sak, att de förra ralka den overksamt förbi. Låtom oss då komna öfverens om ett af två: antingen att räkna Sverges styrelsesystem öppet bland de absoläta; ler om den skall kallas konstitutionell, att icke eller frånkänna den dess rätt att äga ministrar, nsamt och verkligt ansvariga för konseljens åtärder, ———!2 22 2 oe