ning; hvilket allt vore ådagalagdt ett eller annat hun-
dra gånger genom faktiska jemförelser.. Kom så
Biet i förrgår och upprepade alldeles detsamma,
eller att man några hundra gånger ådagalagt, att
inom Svenska Konseljen icke finnas några Mini-
strar; men det uttryckte synbart sina patroners
misshag öfver A. B:s förmenta glömska häraf.
Efter vårt begrepp röjer sig häri ej någon annan
glömska än Biets egen, att icke komma ihåg på
morgonen, hvad det läst aftonen förut. . Vi böre
derföre fästa Bi-redaktionens uppmärksamhet här-
på, så mycket hellre, som förnyandet af det gamla
påståendet, att rådgifvarne här, enligt grundla-
gen, äro något-helt annat i sitt förhållande till
konungamakt och representation, än ministrar i
andra länder, numera är alltför gammalmodigt
och för många gånger vederlagdt, för att vinna
någon trovärdighet. Detta hindrar väl ej Biet,
att gå på med samma påstående i evighet, men
för att icke lemna minsta anledning öfrig hos
Biet till tvekan öfver Aftonbladets tanka härutin-
nan, förklara vi nu på nytt, att Aftonbladet myc-
ket väl vet det vara icke ett hundra utan flera
hundra gånger ådagalagdt, att inom Svenska Kon-
seljen i sjelfva verket icke finnes. minsta skymt
till några Ministrar, jemförliga med Englands eller
Frankrikes, och att Aftonbladet ej heller kan erinra
sig att förhållandet hittills varit annorlunda. Af-
tonbladet hoppas, att denna förklaring är full-
komligen tydlig. Den utesluter likväl icke vårt,
parallellt med :densamma, vidhållna nyssnämnda
påstående, att sådana borde finnas, enligt konsti-
tutionen.
Biet tycker kanhända att denna förklaring har nå-
got tycke af ett skämt; nå väl, vi skola då tillägga
några allvarsamma ord. Hvad kan meningen va-
ra med dessa från samhällets höjder oupphörligt
upprepade protester mot Departementschefernas
ministeriella ansvarighet för Konseljens beslut och
åtgärder, i likhet med ministrarnes i andra kon-
stitutionella länder fört deras regeringars åtgärder
och beslut?... Kan den vara att förflytta an-
svarigheten på Monarken sjelf, hvilken åter, en-
ligt Konstitutionens tydliga ord, är utan allt an-
svar? Om meningen är denna: hvarföre ej säga
rent ut, att Sverge för närvarande har en absolut
och icke en konstitutionell styrelse, men att det
konstitutionella systemet här i landet är en an-
nan tom titel; som man blott vill bibehålla åt sy-
stemet för att låta det synas på samma linea
med Europas mest civiliserade och progressiva
Stater, medan man i verkligheten sträfvar att göra
det konstitutionella förhållandet till ett gyckel?
Hvarföre ej vara uppriktig och benämna allt med
sitt rätta namn; i synnerhet när det oriktiga
namnet. icke mera bedrager någon?... Det ges
i hela verlden ingen, som nu mera häröfver låter
föra sig bakom ljuset. Icke Kabinetterne: de ha
ej ett ögonblick varit dupe af tomma ord i po-
litiska förklaringar: det är tvärtom deras sak fö-
reträdesvis att genast skilja fraser från verklig-
heter. Icke Representationen längre: menlöshe-
tens dagar äro för den genomgångna; den ser nu
med öppna ögon huru saken förhåller sig. Icke
pressen, ut- eller inrikes: den har så ofta, efter
let stora befrielseverket 1846 och de dermed för-
snippade löften jemte sättet för deras uppfyllelse,
ärt sig skilja mellan ljud och sak, att de förra
ralka den overksamt förbi. Låtom oss då kom-
na öfverens om ett af två: antingen att räkna
Sverges styrelsesystem öppet bland de absoläta;
ler om den skall kallas konstitutionell, att icke
eller frånkänna den dess rätt att äga ministrar,
nsamt och verkligt ansvariga för konseljens åt-
ärder,
———!2 22 2 oe