de låg så mycken vigt. ee i
Huru jag vid mitt besök i Skenninge under första
nerresan hit verbotim yttrade mig, minnes jag nu
icke, men herr inspektor Wallman bör kunna vits-
örda, att jag med besöket ej kunnat afse annat än
att förbereda och lugna honom för dem emotsedda
offentliga underrättelsen, att kartornas falskhet af mig
upptäckts; och kan någon annan, afsigt dessutom icke
hafva funnits, enär jag före nerresan hos yederböran-
de anmält, det jag lemnat tit. Wallman af de Hus-
bergska kartorne, samt genast efter upptäckten, un-
der återresan till Stockholm åter sökte tit. Wallman,
som då från sin hemort aflyttat, och så fort jag hun-
nit förskaffa mig underrättelse om hans nya adress,
ännu en gång öfvertygade honom, att den befattning
han haft med mina kartor, lika litet af mig förneka-
des, som den för honom kunde vara menlig. För att
destomera afleda tankan på det egentliga målet för
min resa, vill jag minnas, att jag i Skenninge sade
mig skola resa åt Götheborg samt derifrån till Norge.
Häröfyer anhåller jag, det lofl. rätten behagade af-
fordra herr inspektor Wallmans yttrande.
. Till herr stadskassör Lundells vittnesmål utbeder
jag mig framdeles få återkomma. En så osannolik d
och misstänkt åtkomsts uppgift har jag omöjligen t
kunnat lemna honom — att minnet häri så missfört a
honom. bort dock ej falla besynnerligt, när han kun-ld
nat misstaga sig på en handling, som, i anseende tilll d
F
h
I
ef 5 DM EA hr AA —-— — — -—- - (MM - —-— - — MR ms!
erforderlig tid,::omtanka, korrespondens och omkost-
nader, haft betydligt större anspråk att i minnet be-
varas, den nemligen, att han skolat lagsökt mig, hvil-
ket motsäges af kammarskrifvaren - Landbergs, äfven ilr
vissa : fall af ytterligare andre afbörde vittnen, mot-
sagde berättelser. t
Min faders påstående, att han sett mig innehafvals
afslutad .karteräkning med Kongl. Statskontoret, börle
så förstås, att han sett mig hafva en sådan räkningn
med en statens försäljningsman, nemligen herr kame-lh
reraren. Björkman. a
Den !skefhet, med hvilken jag allmänneligen bedöm- !
mes, det klander mig öfverallt möter och uteblifyan-!F
det af allt bifall och stöd, må icke afkyla mitt niti!t
för målet och uppfyllandet af mitt Kongl. Statskonto-!
ret gifna löfte, att assistera med egande och förvärf- 1
vande - upplysningar. Några sådana hafva nu en tid Z
mig icke affordrats — förrådet är dessutom för till-!
fället knappt; men med hvad jag har, villjag betjena,
om det äfven ådrager mig ytterligare ledsamheter.!
Dervid är ej min afsigt att på något sättförringa den
ofelbarhet, som egnas i egen sak svärande vittnen, u-j!
tan må jag då heldre antyda, det falska kartor afytt-
ratts, om icke afyttras af statens ombud — herr borg- d
mästaren Palm vittnade här förliden, att han aldrig 5
tagit eller toge sina kartor annorstädes än från rän- f
a
(ö
I
teriet och försäljningsman Ahlstrand, och sådant har
jag ej skäl att tvifla — imedlertid befarar jag, att
inom: denna Wexjö stad fastighetshandlingar ej äro
svåra att tillrättaskaffa, som med anledning af herr
borgmästarens: handskrifna räkningar visas vara ge-
nom : herr borgmästarens föranstaltande karterade,
och hvilka kartor dock äro falska. Må sakens vigt!
ursägta ett misstag, men jag har skäl att frukta, det
de- sp. exv fri prostinnan Meurlings fastebref bilagde
kavrtör icke äro riktiga. Misstankan kan så lätt hf-
vas genom: handlingens hithämtande. I sammanhang
härmetb kan jag icke underlåta förklara min öfverty-
gelsey att dylika bevis här i stad och å land icke äro!
så oåtkomliga, att ju icke hvar och en som intresse-
rar sig för det allmänna, samt framförallt ortens po- i!
lis dermed kunde rätten underlätta. l
Härnäst tror jag, att om målet toges från den si-
dan, att det icke mera vore en oundviklig chikan att!
upplysa i målet, — åtminstone åtskilliga skulle fram-
stå förklarande, att de icke blott en och:annan gång
fått kartor af brukspatron Husberg i liqvid, utan fler- ;
faldiga gånger invisningar på Johannes Nilsson i Tings-
ryd och f. d. riksdagsmannen Nils Håkansson i Hac-
keqvarn samt att de nu vore öfvertygade, äfven med
afseende på dessa invisningars vanliga belopp af 30
å 400 Rdr, att de säkerligen utgjort fordringar för
kartor. Det är nu blott en supposition, men händel-
sevis slutade jag mig till ett så beskaffadt förhållande, )
då jag häromdagen bläddrade i en gammal hufvud-!
bok nere till Areschougs.
I ännu ett förbållande terde vara någon ledning
för omdömet att hemta. Jag har nu först kommit
att riktigt fundera derpå. Någon tid före eller efter
julen. 4844 uppkom på mitt kontor, i sällskap med
b.p:n Husberg, polisgevaldigern Crona, äskande att af
mig !å låna något penningebelopp. Derpå svarade
jag mig vara urståndsatt att med penningar tjena ho-
nom, enär jag hade utbetalningar för mig samt väl
dessutom hade 2 å 300 Rdr bko (jag mins nu ej be-
loppet), som jag nyss hemtat till kartering af ett kö-
pebref. Gevaldigern Crona tillkännagaf då, att jag i
så fall destoheldre kunde bjelpa honom, som han hade!
kartor hemma. För tillfället upptagen af någon sorts
tjenstgöring förhindrades jag från bifall till hans ön-
skan att genast åtfölja honom hem, men några tim-
mar sednare gjorde jag detta, dervid tit. Husberg var
oss följaktig. Hemkomne berättade Crona, att han
hände!sevis från Småland hitfört en del kartor, dem:
han för fordran mottagit. Deras användande hade af
hans fångesman varit tilltänkt, men ej afblifvit; hvar-
före på dem var skrifvet orden: fyllnadskartor.
Något hinder ansåg jag ej möta för kartornes begag-
nande, cnär de icke varit förut gagnade, och då jag
således fann mig kunna, ansåg jag mig skyldig tjena
honom med att taga de af hans kartor, Som voro af
valör att kunna användas. Ett hinder mötte nu nem-
ligen, att han ej egde sådana till det belopp, som jag
för köpebrefvet behöfde, dervid jag invände, att då
jag makulerade de från annat håll anskaffade kartor,
som tarfyades, olikheten i makuleringen måste falla
besynnerlig. Tit. Husberg yttrade: vå den der sti-
len är lik min och jag kan ju skrifva på demn. Till
följe häraf tog jag Cronas kartor, köpte från annat
båll dem, som felades, och tit. Husberg makulerade
dem.
Om jag ej alltför mycket missminner mig, var det
nerr häradshöfding Carl Telander i Stockholm, som
erhöll köpebrefvet, och i-så fall torde han kunna vits-
orda, att jag om morgonen dagen förr än han erhöll
köpebrefvåt, hos honom hemtade förskott till kartor-
ne; min handel. med Crona samt Husbergs anbud
torde derifrån hemta trovärdighet, då detärnaturligt,
att om jag sjelf kunnat disponera kartor, något för-
skott ej kunnat ifrågakomma. Visserligen egde jag
kartor både af de från herr kamreraren Björkman
och från andra händer bekomne, men dessa voro då
hypotheserade och bypotheksegaren fanns för tillfäl!et
icke i hufvudstaden.
. Lal
Illahat act maliuloer2 kartfarra