de låg så mycken vigt. ee i Huru jag vid mitt besök i Skenninge under första nerresan hit verbotim yttrade mig, minnes jag nu icke, men herr inspektor Wallman bör kunna vitsörda, att jag med besöket ej kunnat afse annat än att förbereda och lugna honom för dem emotsedda offentliga underrättelsen, att kartornas falskhet af mig upptäckts; och kan någon annan, afsigt dessutom icke hafva funnits, enär jag före nerresan hos yederbörande anmält, det jag lemnat tit. Wallman af de Husbergska kartorne, samt genast efter upptäckten, under återresan till Stockholm åter sökte tit. Wallman, som då från sin hemort aflyttat, och så fort jag hunnit förskaffa mig underrättelse om hans nya adress, ännu en gång öfvertygade honom, att den befattning han haft med mina kartor, lika litet af mig förnekades, som den för honom kunde vara menlig. För att destomera afleda tankan på det egentliga målet för min resa, vill jag minnas, att jag i Skenninge sade mig skola resa åt Götheborg samt derifrån till Norge. Häröfyer anhåller jag, det lofl. rätten behagade affordra herr inspektor Wallmans yttrande. . Till herr stadskassör Lundells vittnesmål utbeder jag mig framdeles få återkomma. En så osannolik d och misstänkt åtkomsts uppgift har jag omöjligen t kunnat lemna honom — att minnet häri så missfört a honom. bort dock ej falla besynnerligt, när han kun-ld nat misstaga sig på en handling, som, i anseende tilll d F h I ef 5 DM EA hr AA —-— — — -—(MM —-— — MR ms! erforderlig tid,::omtanka, korrespondens och omkostnader, haft betydligt större anspråk att i minnet bevaras, den nemligen, att han skolat lagsökt mig, hvilket motsäges af kammarskrifvaren Landbergs, äfven ilr vissa : fall af ytterligare andre afbörde vittnen, motsagde berättelser. t Min faders påstående, att han sett mig innehafvals afslutad .karteräkning med Kongl. Statskontoret, börle så förstås, att han sett mig hafva en sådan räkningn med en statens försäljningsman, nemligen herr kame-lh reraren. Björkman. a Den !skefhet, med hvilken jag allmänneligen bedöm! mes, det klander mig öfverallt möter och uteblifyan-!F det af allt bifall och stöd, må icke afkyla mitt niti!t för målet och uppfyllandet af mitt Kongl. Statskonto-! ret gifna löfte, att assistera med egande och förvärf1 vande upplysningar. Några sådana hafva nu en tid Z mig icke affordrats — förrådet är dessutom för till-! fället knappt; men med hvad jag har, villjag betjena, om det äfven ådrager mig ytterligare ledsamheter.! Dervid är ej min afsigt att på något sättförringa den ofelbarhet, som egnas i egen sak svärande vittnen, u-j! tan må jag då heldre antyda, det falska kartor afyttratts, om icke afyttras af statens ombud — herr borgd mästaren Palm vittnade här förliden, att han aldrig 5 tagit eller toge sina kartor annorstädes än från ränf a (ö I teriet och försäljningsman Ahlstrand, och sådant har jag ej skäl att tvifla — imedlertid befarar jag, att inom: denna Wexjö stad fastighetshandlingar ej äro svåra att tillrättaskaffa, som med anledning af herr borgmästarens: handskrifna räkningar visas vara genom : herr borgmästarens föranstaltande karterade, och hvilka kartor dock äro falska. Må sakens vigt! ursägta ett misstag, men jag har skäl att frukta, det desp. exv fri prostinnan Meurlings fastebref bilagde kavrtör icke äro riktiga. Misstankan kan så lätt hfvas genom: handlingens hithämtande. I sammanhang härmetb kan jag icke underlåta förklara min öfvertygelsey att dylika bevis här i stad och å land icke äro! så oåtkomliga, att ju icke hvar och en som intresserar sig för det allmänna, samt framförallt ortens poi! lis dermed kunde rätten underlätta. l Härnäst tror jag, att om målet toges från den sidan, att det icke mera vore en oundviklig chikan att! upplysa i målet, — åtminstone åtskilliga skulle framstå förklarande, att de icke blott en och:annan gång fått kartor af brukspatron Husberg i liqvid, utan fler; faldiga gånger invisningar på Johannes Nilsson i Tingsryd och f. d. riksdagsmannen Nils Håkansson i Hackeqvarn samt att de nu vore öfvertygade, äfven med afseende på dessa invisningars vanliga belopp af 30 å 400 Rdr, att de säkerligen utgjort fordringar för kartor. Det är nu blott en supposition, men händelsevis slutade jag mig till ett så beskaffadt förhållande, ) då jag häromdagen bläddrade i en gammal hufvud-! bok nere till Areschougs. I ännu ett förbållande terde vara någon ledning för omdömet att hemta. Jag har nu först kommit att riktigt fundera derpå. Någon tid före eller efter julen. 4844 uppkom på mitt kontor, i sällskap med b.p:n Husberg, polisgevaldigern Crona, äskande att af mig !å låna något penningebelopp. Derpå svarade jag mig vara urståndsatt att med penningar tjena honom, enär jag hade utbetalningar för mig samt väl dessutom hade 2 å 300 Rdr bko (jag mins nu ej beloppet), som jag nyss hemtat till kartering af ett köpebref. Gevaldigern Crona tillkännagaf då, att jag i så fall destoheldre kunde bjelpa honom, som han hade! kartor hemma. För tillfället upptagen af någon sorts tjenstgöring förhindrades jag från bifall till hans önskan att genast åtfölja honom hem, men några timmar sednare gjorde jag detta, dervid tit. Husberg var oss följaktig. Hemkomne berättade Crona, att han hände!sevis från Småland hitfört en del kartor, dem: han för fordran mottagit. Deras användande hade af hans fångesman varit tilltänkt, men ej afblifvit; hvarföre på dem var skrifvet orden: fyllnadskartor. Något hinder ansåg jag ej möta för kartornes begagnande, cnär de icke varit förut gagnade, och då jag således fann mig kunna, ansåg jag mig skyldig tjena honom med att taga de af hans kartor, Som voro af valör att kunna användas. Ett hinder mötte nu nemligen, att han ej egde sådana till det belopp, som jag för köpebrefvet behöfde, dervid jag invände, att då jag makulerade de från annat håll anskaffade kartor, som tarfyades, olikheten i makuleringen måste falla besynnerlig. Tit. Husberg yttrade: vå den der stilen är lik min och jag kan ju skrifva på demn. Till följe häraf tog jag Cronas kartor, köpte från annat båll dem, som felades, och tit. Husberg makulerade dem. Om jag ej alltför mycket missminner mig, var det nerr häradshöfding Carl Telander i Stockholm, som erhöll köpebrefvet, och i-så fall torde han kunna vitsorda, att jag om morgonen dagen förr än han erhöll köpebrefvåt, hos honom hemtade förskott till kartorne; min handel. med Crona samt Husbergs anbud torde derifrån hemta trovärdighet, då detärnaturligt, att om jag sjelf kunnat disponera kartor, något förskott ej kunnat ifrågakomma. Visserligen egde jag kartor både af de från herr kamreraren Björkman och från andra händer bekomne, men dessa voro då hypotheserade och bypotheksegaren fanns för tillfäl!et icke i hufvudstaden. . Lal Illahat act maliuloer2 kartfarra