— Det lagerfrö, Svenska Minerva företog
sig att nedlägga på aflidne generalmajoren Sixten
Sparres graf, i det bon om honom yppade den
bedriften, alt han skulle försökt på riddersman-
navis införa disciplin inom Allehandas redaktion,
synes verkligen komma att gro. Fråga är blott,
om ieke det välmenta utsädet kommer att un-
dergå någon sådan ledsam förvandling, som Mi-
nervas beryktade rågsådd, hvaraf, miserabile dictu,
bara hafra uppväxte. Dagligt Allebantda för i dag
tillkännagifver nämligen sin afsigt att publicera
den, i vårt måndagsblad omnämnda, öfver försöket
uppsatta skriftliga berättelsen, så vida icke den
person, som bevittnat berättelsen, kan mot denna
atgärd anföra något giltigt skäl. Anledning till
detta steg har Allehanda tagit sig af en, till dess
hufvudredaktör adresserad skrifvelse, hvilken i
dag blifvit meddelad och eger följande lydelse:
Det af D. A. åberopade vittnet till ett möte, 18538,
emellan Tit. och framlidne generalen friherre Sixten
Sparre, tror sig med fog kunna begära, att Tit., san-
ningen likmätitgt, i sin tidning intygar, att friherre
Sparre, vid ifrågavarande tillfälle, icke (som Afton-
bladet insinuerar) betedde sig med hetta och öfver-
lning, utan tvertom med lugn och värdighet, och
att han fcke utgaf någon utmaning. Stockbolm den
) Maj 1843.n
Vi böra vid brefskrifvarens citat anmärka, att
Aftonbladet alls icke insinuerat, att friherre Sparre
vid det ifrågavarande tillfället betedde sig med
hetta och öfverilning; vi antogo blott, att det
örsök, för hvilket Minerva debiterat friherre
Sparre, tillkommit af ,häftighet och öfverilning,
och det torde väl, när dokumentet kommer fram,
visa sig, hur väl betänkt den var.