som klädde henne ogement väl — det är väl
inte så farligt heller!
Löjtnanten bet sig i läppen och vände sig till
truppen: Gossar! ni ha varit ena satans bulva-
ner i dag, riktiga korfvar, det skall jag säja er,
och fan ska ta er en annan gång. Men Gud vare
hos er Dul Gå in till Lars Perssons, så skå ni
få en sup, alt värma er med. Höger och ven:
ster om! Marschl
Soldaterne hurrade af andans krafter, ty löftet
om -den gamla supen verkar alltid underbart på
deras enthusiasm. :
Vår lyttnant ä en satans rar pojke, — sade
gamle Kämpe till sin vän Lejon — jag hör ho-
nom mycket heldre än presten, för han slutar
alltid med reson,. Skjuter jag -den der vargen
i vinter, som håller sig i vår skog, ska han ha
skinnet, det ä säkert.p i
Och fångar jag en mård, ska han ha den till
kappkragev — sade Lejon.
Du hade grufveligt mycke att tala vid lytt-
nanten — sade Cesar till sin vackra hustru, som
det tycktes litet vresigt. j ;
Tycker du?, — skrattade hon.
Jaha, det tycker jag — nog är lyttnanten en
bra karl, Men .. men .. s
Men du är en dum karl — sade hustrun —
Begriper du inte att jag bad, att ni skulle slippa
hela paraten,. Men var nu inte förarglig, utan
följ mig till Anna mor, här i byn, så ska du få
lite matsäck, som jag har med mej.
Du är ändå knäfveln till rar gummal, — ro-
pade den store Cesar.
Kan fånkalp — skämtade den unga hustrun,
fattade Cesars hand och hoppade bort.
SLUT.
—— RR
— ÖLYCKLIGA FÖLJDER AF OFÖRSIGTIGHET. Två
inbyggare i: Crottendorf sammanträffade nyligen på
vägen från Scheibenberg till hemmet. Den ene bar
några tunga påsar, af hvilka den andre erbjöd sig att
bära den andra, utan att veta hvad som fanns deri.
Ankomna till byn, inträdde de först i on smedja, der
smeden just började att smida ett jern. En gnista
flög till den påse, som den ene hade under armen,
och åtta skålpund krut antändes. Fönster och dörrar
sönderslegos, sju menniskor blefvo illa skadade, och
de begge, som buro krutet, dogo ej långt dörefter,