hafva blifvit gjord af ätbart papper, och gjorde dervid på skämt den reflexionen, att om denna uppfinning här infördes, så kunde, Svenska Biet blifva af någon nytta för allmänheten och få en ökad prenumeration. Detta skämt, som ingalunda är värre än många andra, hvilka vexlas inom tidnirigspolemiken, kunde dock Biet icke smälta, utan har i dag ljungat en förfärlig bannstråle mot Allehanda i en lång artikel kallad: Dagligt Allehandas värde) och Dagligt Allehandas gagn. Den uppretade kupans invånare söker häri visa, att intet ändamål finnes, hvarför, Allehanda existerar, att det icke fyller någon lucka i diskussionen, icke Tepresenterar några grundsatser som dessförutan voro orepresenterade, att Dagligt Allehanda aldrig sedan 1837 innehållit någon tanke, som icke bättTe och fullständ.gare biifvit framställd i Aftonbladet, 0. s. V. : Allt detta hade visserligen icke behöft att af oss vidröras, för att göra den saken klar, att Biet och det kotteri, som af detsamma representeras, skulle oändligen gerna se sig befriadt ifrån Dagligt Allehanda, och serskildt är det begripligt, att Biet såsom en rivaliserande morgontidning dera! kunde tro sig ega en vinst af rivalens undanrödjande. Men det egentligen anmärkningsvärda och som belyser en del af Biets moraliska karakter, är att dessa hätska anfall nu sedan en tid riktats emot Dagligt Allehanda, sedan Biet omsider funnit att det icke kunnat uträtta något emot Aftonbladet, som förut fick uppbära dess vrede i ännu högre grad, medan Biet då försökte att draga till. sig Allehanda genom artigheter. Man kan med skäl fråga: är detta att diskutera i sak? Hvad serskildt beträffar den fråga öfver hvilken Biet nu med så mycken myndighet satt sig till doms, så beböfver Allehanda visserligen icke vårt vitsord eller biträde emot Biets oskadliga gaddstyng. Men det vore likväl en otacksamhet af Aftonbladet att icke vid detta tillfälle lemna ett offentligt erkännande af den vigt och förljenst Alleh. eger och det inflytande det utöfvar, just g genom den sjelfständiga ställning, det intager i diskussionen öfver de allmänna angelägenheterna. Det kan väl icke undfalla någon, att denna ställning i flera frågor skiljer sig något från Aftonbladets, och detta har äfven gifvit oss anledning att från vår utgångspunkt någongång påstå, att Allehandas redaktion icke -.varit fullt konseqvent; men just denna omständighet bar också gjort, att vid andra tillfällen, hvilka varit utan jemförelse de flesta, då Allehandas och Aftonbladets meningar öfverensstämt, har det förras mening kanhända lagt en ännu starkare vist i vågskålen än Aftonbladets till förmån för nationens intressen. Det vore ett skrymteri af oss, om vi förnekade den tankan, att Aftonbladet med sitt större utrymme kan i nyhetsväg meddela dagens krönika mera utförligt och fullständigt än Allehanda, och att det måhända uti det lilla kriget, om vi så få säga, följt motståndarne mera på spåren; men lika öppet erkänne vi, å andra sidan, att Dag! Allehanda behandlat en och annan af dagens frågor med en genomfördbet och grundlighet, som vi skulle hafva skäl att afundas, om denna känsla öfverbufvud egde rum hos oss. Såsom bevis härpå, anföre vi blott ifrån närvarande årgång till exempel den intressanta och genomförda recensionen öfver Herr Friedrich Schmidts famösa arbete: Sverges bistoria under Carl XTV Johan, äfvensom den serie af artiklar, hvari Allahanda undersökt frågan om silfverköpen i banken: dess kritik af det bekanta Cronstrandska målet, m. fl. Om man nu vill företaga en sådan mönstring med Sv. Biet, huru mycken honung kan väl läsaren suga deraf till föda för sin kunskap om det allmänna tillståndet eller af dess stereotypa försvar för det rutna eller reaktionära? Har väl Biet sjelf kunnat gifva ex enda vink om de der svenska reformerna, som det säger sig älska, i motsats mot dem, som Sveriges folk och Ständer yrkat, och hvilka det låtsar sig anse hemtade från utländska mönster? Har det ännu i det atseendet hunnit utom linien af den vanliga cirkelrund, inom hvilken kamarillan och en bop hungriga aspiranter till de högre eller fetare platserna söka befästa sig emot reformernas intrång, nemligen att Sverice väl må kallas ett konstitutionelt samhälle, men att detta också är allt hvarmed folket bör nöja sig utan att kunna fordra vilkoren för ett sådant samhällsskick, d. v. s. rådgifvarnes inflytande på regenten och Styrelsens skyldighet att lyssna till representationens och folkets röst? Biet vill påstå sig representera de konservativa grundsatserna, har det ännu en enda gång rättärdigat denna kallelse och åtagna roll genom en mbalhatas hama Ane Jada nr ers or