des den länge omtvistade frågan sålunda, att H Kommerterådet Lundgren åtdg sig att, inom eller 6 år, fullgöra hamnbyggnaden efter den pi började planen, utan att taga något Statslån, er dast med hamnens egna inkomster. Då detta bc slut var stridande emot bamndirektionens åsigte afsade sig, om vi icke irra oss, samtlige ledamt ter deras befattning, och bemyndigade Hr Kon merserådet Lundgren att utse en ny direktion. Uppbyggandet af en ny prydlig tullkammare me packhus m. m. beslöts; flera ritningar förevisade och å den som synes för ändamålet mest passar de, uppgick kostnadsförslaget till 7 å 8000 R:d banko. EE — I Berlin har nyligen en författare, doktc Laurian Moris, blifvit arresterad. En polistjenstema infann sig hos honom, seqvestrerade hans papper oc manuskripter samt tillsade honom att åtfölja sig ti poliskammaren. Moris är ifrån Rhenprovinserna; ha var förr redaktör af ,Deutschen Chronik, en tidskri som han sjelf börjat. Nu lefde han helt och hållet skaldekonsten, och hans poemer hade till ämnen då gens frågor. Uppmärksamheten är mycket spänd p utgången af denna sak. : ER — I Leipziger Allgemeine Zeitung för d. 2 April läses en notis, daterad Upsala d. 9 i sam ma månad, hvilken vi icke kunna påminna os att hafva sett i någon svensk tidning. Det vor intressant om Upsala Correspondenten, som lät bör kunna taga reda på förhållandet, ville upply sa huruvida verkligen någon sådan ytterligare ma nuskriptsamling ankommit till bibliotheket i Up sala, som den tyska tidningsnotisen omförmälel Denna är af följande lydelse: Hvad som förefallit vid öppningen af de kistor innehållande manuskripter, hvilka Gustaf TIT de ponerat på bibliotheket i Upsala, är bekant, äfven som att dessa papper gingo till år 4786. Nu ha helt oförmodadt ett nytt fynd blifvit gjordt, son kompletterar den förra samlingen ända till konun gens sista dagar. Historien härom är märkvärdi; nog. Då Gustaf III var död, blefvo, enligt er äldre befallning af honom, alla hans papper skynd samt sammanpackade, för att, liksom den förr: samlingen, skickas till Upsala. Landshöfding vor Rosenstein, som fick detta uppdrag, lät insälta ki storne i bankens hvalf, till dess de skulle afföra till Upsala. Men der blefvo de stående i 50 40 år, till dess banken förklarade, att den ickt mera ville förvara detta depositum, och nu blefvc de, emedan landshöfding Rosenstein under tider aflidit, afförda till hans arfvinges, friherre (?) Ter smedens, landtgods. Friherren visste dock, att d ifrågavarande kistorne tillhörde Upsala, och upp manade prokanslern, erkebiskop von Rosenstein att låta afhemta dem. Men denne gjorde inger anstalt derom, kanhända emedan han tyckte, at let icke brådskade, då de först 50 år efter Ko nungens död skulle öppnas. Då äfven erkebiskopen afled, funnos blott få som kände till saken itminstone, så vidt vi veta, ingen i Upsala; alltsi var ankomsten af dessa kistor här alldeles oförmodad. Deras innehåll är lika märkvärdigt som de förra kistornas, ja nästan intressantare, eme dan dessa handlingar röra denne olycklige monark: sista skiftesrika, ännu i mycket mörker insvept: regeringsår. Annu en annan kista, innehållande manuskripter, har tillkommit, nemligen en som aflidne professor Fant skänkt vårt universitet, äl venledes förseglad, för att öppnas 4842, då Gustaf III:s kistor öppnades. Detta har nu skett och äfven denna samling innehåller mycket a märkvärdighet. Professor Geijer låter nu trycka ett urval af dokumenter ur alla dessa samlingar. NYA UPPLYSNINGAR OM PROHIBITIFSY