lyste, på derom skedd fråga att han till auditöremrr
Engdahl lemnat de af Peter Frostensson emottagne
kartor, oeh har sedermera, efter det denna ransak-
ning börjat, af Engdahl bekommit deras stämpelvärde.
Den rabatt af 5 procent, som Engdahl förbehållit sig,
och hvilken Peter Frostensson, på derom gjord fram-
ställning, såg sig nödsakad medgifva, ville, vid liqvi-
den, Engdahl ej tillgodonjuta.
Kronofogden Crona erkände, att han vidtalat vitt
net, att inlösa två af kartorne, dervid Crona icke
haft annat intresse, än att befria Posse från det obe-
hag, hvilket tilläfventyrs hans uraktlåtenhet eller oför-
måga, att inlösa kartorne, skulle hafva tillskyndat
honom.
35:o Ljungstedt var äfven närvarande vid spelet i
Werpeshult; men som vittnet stundom utgick ur rum-
met, för tillsyn af sin häst, så iakttog vittnet ej, hvil-
ken af de spelande, som först vedervågade de i om-
lopp varande kartorne.
6:0 Ringius hade ingen annan upplysning i saken
att meddela, än att han, för omkring 8 år sedan,
erhållit af Jonas Andersson i Sunnansjö, för Husbergs
räkning, kartor för 8 eller 9 Rdr Bko, dertill följande
anledning egt rum: För 40 är sedan blef vittnet nöd-
sakadt att inlösa en för Husbergs svärfader utgifyen
borgensförbindelse till länets hushällningssällskapskassa.
Husberg förband sig att hålla vittnet skadeslös för så
väl kapitalet som räntan, och den sednare liqviderade
han jemväl under ett par år; men då sedermera rän-
tan blifvit ogulden och vittnet bändelsevis kommit att
klaga deröfver för Jonas Andersson, så tillkännagaf
denne, att saken kunde hjelpas, .om vittnet ville för
sin räntefordran cmottaga kartor, hvilka Jonas An-
dersson skulle lemna af ett parti, som Husberg emot-
tagit af kronofogden Christiersson och anförtrodt Jonas
Andersson till försäljning. Efter dennes anvisning er-
bjöd vittnet kartorne till herr kyrkoherden, doktor
Wieslander i Wäckelsång, som cmottog för 8 eller 9
Rdr Bko, hvilka vittnet af Jonas Andersson erhöll.
Huruvida Jonas Andersson på cget bevåg verkställt
liqviden eller dertill erhållit Husbergs tillstånd, kände
vittnet ej.
7:0 Johanves Svensson förklarade, på gifven an-
ledning, att han ej, till Konga bäradsrätt, för hä-
radsskrifvaren Lundblads räkning, inlemnat det köpe-
bref, hvarom blifvit förmäldt i protokollet för den 49
nästlidne Janua:i.
Häradsskrifvaren Lundblad var äfven nu tillstädes
och yttrade, på derom skedd framställning, att han
velat erinra sig, det köpebrefvet blifvit inlemnadt af
Johannes Svensson, men då hans misstag derutinnan
nu blifvit upplyst, så höll han före, att han sjelf in-
gifvit köpebrefvet, hvilket, i hvad fall som heldst, åt-
följdes af kontante penningar till kartan.
8:0o Gedda: i enlighet med en så lydande vit-
nesberättelse: Då jag år 1844, i Juni månad, hos
Hr lagmannen A. Elfving emottog min nu innehaf-
vande plats, eller karteförsäljningen, och den dermed
förenade uppbörden, fanns kartor i behåll till ett be-
lopp af ungefär 800 Rdr Bkto. Hela detta belopp
kartor hade jag bordt emottaga, men erhöll likväl
icke alla genast; ty min företrädare, notarien Wåh-
lin. som, efter sin slutredogörelse, råkat i penninge-
förlägenhet, anhöll, att af nyssnämnde kartor få låna
för 2 eller 300 Rdr (hvilketdera af dessa belopp på-
minner jag mig ej). Denna Wåhlins begäran vägrade
jag i början, men lät mig slutligen dertill beqväma,
sedan Tit. Husberg, för Wåhlins räkning, gätt i an-
svar, att kartorne säkert skulle återbetalas innan den
4 påföljde Augusti. I slutet af Juni månad samma
år erhöll jag besök af Tit. Husberg som då yttrade,
att han af handlanden P. Ahlstrand i Wexiö egde
en fordran på 4,000 Rdr Bko, att Ahlstrand lofyat
godtgöra denna sin skuld med kartor, och att Hus-
berg således med sådan vara ville godtgöra ej alle-
nast sin, för Wåhlin ingångna förbindelse, utan äfvemr
det lån, Husberg af mig sjelf erhållit, cirka 400 Rdr
Bko. På förfallodagen, den 4 Augusti 1844, infann
sig Husberg å nyo hos mig och lemnade då kar-
tor, likväl ej flera, än för Wåhlinska skulden, under
löfte, att snart betala sin egen skuld. Detta sitt
åtagande höll dock ej Husberg; ty redan i medlet af
Oktober månad samma år begaf han sig till Stock-
holm och jag träffade honom ej förr än i Maj månad
1842. Vårt sammanträffande skedde denna gång hän-
delsevis på Ingelstad och tit. Husberg yttrade då, att
han ville om några dagar besöka mig på Kampen för
att uppgöra sin skuld. Härmed höll han ock ord och
kom straxt derefter till Kampen. Vid detta tillfälle
var han försedd med återstoden af kartor, som han
uppgaf sig hafva erhållit af Ahlstrand. Beloppet af
denna återstod utgjorde omkring 600 Rdr Bko. Hus-
berg anhöll då, att jag kunde till försäljning emotta-
ga de kartor, som, sedan hans skuld till mig blifvit
godtgjord, öfverblefvo, emedan han sjelf hade svårig-
het att dem afyttra och dessutom var i behof att
penningar. Detta uppdrag ätog jag mig, med vilkor
likväl, att, i likhet med från ränteriet reqvirerade kar-
tor, få mig tillgodoräkna fem proc. af försäljningssum-
man; — ett vilkor, som Husberg medgaf. De på
detta sätt erhållna kartor betalte jag tit. Husberg,
en del den 3 och återstoden den 7 Juni sistlidet år.
Jemförelse emellan berörde kartor och dem jag från
ränteriet reqvirerat, gjordes icke af mig, emedan jag
ej egde ringaste anledning till misstankar, att dessa
kartor möjligen voro falska; en omständighet, den jag
icke eller nu kan intyga. Wexiö den 44 Mars 1843.
C. (. Gedda.n
Husberg, häröfver hörd, erkände att han åtagit sig
betalningsskyldighet för notarien Wåiåhlins skuld till
vittnet, äfvensom att tilläfventyrs Husberg vid något
tillfälle yttrat, att han af handlanden Ahlstrand äm-
nade emottaga kartor för ett fordringsbelopp, hvilket
handlanden Modig anmodat Husberg, att för ett an-
nat handelshus inkassera; men som detta uppdrag
icke sedermera blef af Modig ifrågasatt, så har Hus-
berg ej af Ahlstrand erhållit omnämnda kartorne.
Vittnets berättelse härom är fullkomligt ogrundad, ty
Husberg har till vittnet med kontanta penningar li-
a DB 9 ckilfta skald oo — Lon AnAnef