han likväl i Oktober månad, förlidet år, återsinde
stämpladt papper för 327 rdr b:ko, hvilka sedermeraj
på sätt här ofvan är omnämdt, blifvit till herr härads-
höfdingen Tornerhjelm aflemnade.
Nu i dessa dagar har jag uti tidningar funnit in-
förd den berättelse i ämnet, Landberg inför Stock-
holms kämnersrätts första afdelning afgifvit, och till
min förundran erfarit, att Landberg förnekat sig hafva
användt mera än några få af de till honom aflem-
nade chartor, och dermed velat göra till osanning min
uppgift inför konungens befallningshafvande i Linkö-
ping, men jag är i tillfälle, att medelst Landbergs e-
genhändiga bref och redovisning af den 28 Oktober
förlidet år bevisa, att han i sjelfva verket användt
98 rdr b:ko, så att min uppgift i detta afseende äger
fullt vitsord.
Jag ägde vid uppgörandet af dessa aftal och emot-
tagandet af förutnämnde uppdrag, icke ringaste miss-
tanka, att ifrågavarande stämplade papper möjligen kun-
de vara falskt, och än i denna stund saknar jag allan-
ledning att ens misstänka sådant, än mindre att der-
om vara förvissad, men jag rådförde mig likväl med
flera af mina härvarande slägtingar och andra bekan-
ta, huruvida något äfventyr kunde för mig vara att
befara genom utförandet af det lemnade uppdraget,
men alla dem jag rådfrågade, hyilka lika litet som
jag hört omtalas eller anade någon fabrikation å falskt
stämpladt papper, förklarade enstämmigt en sådan be-
fattning hvarken vara äfventyrlig eller förknippad med
möjlig förlust, då stämpladt papper i allmärhet vore
att anse såsom lika med-papperssedlar. Först då cen
obestämd artikel fanns att läsa i tidningarne om ut-
prångling å falskt stämpladt papper, derom angifvelse
skulle hafva skedt af notarien Mcurling, väcktes min
uppmärksamhet å möjligheten att detta kunde gälla
äfven det papper jag af Meurling emottagit, och jag
skyndade från Wermland till Östergöthland för att
genast genom en öppen berättelse inför landshöfdin-
gen herr baron Palmstjerna söka från mig afleda all
misstanka om kunskap och delaktighet i det bedrägeri,
som då redan utgjort föremål för domstols pröfning.
Jag återtog genast af handlanderna Thamsten och Å-
gren så mycket af det till dem lemnade stämplade
papper, som de hade i behåll och herr häradshöfdin-
gen Tornerhjelm, hvilken jag gjorde enahanda anbud,
behöll hvad han hade qvar och afsände detta qvar-
varande belopp till konungens befallningshafvande i
Linköpiug, som jemväl emottog de öfriga af mig af-
lemnade chartorne, hvilka allesammans lära till välofl.
häradsrätten blifvit öfversända.
Förre brukspatron Husberg är en för mig alldeles
okänd persony hvilken jag lika litet sett som f. d.
nämndemannen Johannes Nilsson i Telestad eiler po-
lisuppsyningsmannen Crona; med ingendera af dem
har jag brefvexlat och någon annan befattning med
stämpladt papper, än den jag nu uppgifvit, har jag
aldrig haft. Då denna befattning i sin natur varit
alldeles oskyldig och föranledd endast af min bekant-
skap med Meurling, kan jag icke föreställa mig att
jag, som sjelfmant uppgifvit och anmält förhållandet,
skall i annan egenskap än som vittne kunna blifva i
saken inblandad, och jag anhåller att, derest mitt
hörande i denna egenskap äskas, mig må tillåtas ge-
nast få aflägga min ed och såmedelst bekräfta hvad
jag både inför konungens befailningshafvande i Lin-
köping och nu anfört, anhållandes jag att få crsätt-
ning för mina resekostnader, enligt bifogad räkning.
Wexiö den 41 Mars 1843 Ödmjukast
ÅA. G. Walman.
Från Snyttringe i Östergöthland.
Tilläggande vittnet på särskildt framställda frågor:
att han icke kunde erinra sig, huru mycket chartor,
jutöfrer 250 rdr, han i afbetalning för hästarne-af
Meurling emottagit; att köpeskillingen för hästarne
var bestämd till 300 rdr b:ko; att för bristen häri,
jäfvensom för en derjemte egd fordran af 400 rdr,
samma sedelslag, vittnet, vid Skenninge marknad i
Augusti månad sistlidet år, emottagit al Meurling ctt
ytterligare charteparti, som, tillsammans med hvad
han förut erhållit, utgjorde 1,668 rdr, ehuru han en-
dast lemnade recipisse på 1,666 rdr 32 sk.; att re-
dovisning för ecmottagne chartorne skulle af Wallman
lemnas i Januari månad detta år, då Wallman ägde
afdraga sina fordringar hos Meurling; att då sista
chartxposten Iefvererades, Meurling tillstyrkt vittnet
att erbjuda chartorne till vice häradshöfdingen La-
gergren, som biträdde herr häradshöfdingen Torner-
hjelm med tingsgöromålen i Lysings och Dahls hira-
ders domsaga; att då vittnet, till följd af denna anvisning,
tillbjöd Lagergren att köpa chartorne, Lagergren, utan
att yttra sig öfver anledningarne dertill, förklarade
att han misstänkte det kartorne voro falska och af
Engelsk tillverkning samt varnade vittnet för följderna
af det uppdrag han åtagit sig; att vittnet, oroad här-
af, genast skrifvit till Meurling och lemnat honom
del af berörde misstanka, men för att gifva mera vigt
deråt, tillade han den, icke Lagergren, utan härads-
höfdingen FTorntrbjelm, åt hvilken han sade sig hafva
erbjudit kartorne; att Meurling härå svarat, det hä-
radshöfdingen Tornerhjelms suppositioner voro orik-
tiga och att vittnet kunde vara trygg, i afseende på
kartornes beskaffenhet, samt att vittnet, förlitande sig
till denna försäkran, afyttrade kartorne, på sätt han
skriftligen uppgifvit.
. Meurling erkände riktigheten af vittnets berättelse,
men trodde att vittnet, i afseende på den af Meur-
ling uppgifna åtkomst till kartorne, i så måtto miss-
tagit sig, som Meurling icke skall hafva sagt, att par-
tiet öfverblifvit af de kartor han reqvirerat, hyaraf
den slutsats kunde dragas, som skulle Meurling hafva
velat ingifva Wallman öfvertygelse, att reqvisitionen
skett från karte-sigillate-kontoret, hvilket icke varit
förhållandet, eller af Meurling, antydt. -
Vittnet Wallman var ej fullkomligt förvissad att
Meurling vid tillfället yttrat, det kartorne blifvit af
honom reqvirerade, men, hvilka uttryck Meurling än
begagnat, så voro de dock af beskaffenhet, att in-
gifva vittnet öfvertygelse, det kartorne å vederbörligt
ställe erhållits, hvarförutan vittnet upplyste, att då
Meurling, under resan hit till staden, i slutet ar Ok-
a ar me AFP