Angående de nu ifrågavarande kartornas falska be-
skaffenhet kan Konungens Befallningshafvande icke
meddela annat utlåtande, än att de tillutseende myc-
ket likna härstädes förut upptedda såsom falska an-
sedda kartor, hvarföre de komma att tillika med ut-
drag af detta protokoll öfversändas till herr t.f. ord-
föranden i Kinnevalds häradsrätt, hvarom besked, ge-
nom protokotlsatdrag skall herr domhafvanden i Öst-
bo och Westbo härader meddelas. Ut supra. In fi-
dem C. O: Brorström.
Sessionen afbröts kl. 2 på dagen, och skall efter-
middagen kl. 3 fortsättas, derom parter och vittnen
underrättaädes. Imedlertid komma de häktade att i
slottsarresten förvaras.
S. D. Klockan 3 eftermiddagen fortsattes ransak-
ningen, dervid, i t. f. åklagarens närvaro, tillstädes-
kommo och inställdes de i förmiddagens protokoll an-
tecknade svarander.
Tillförordnade åklagaren hade till detta ting åter
inkallat f. d. kronolänsmannen P. Wiren och inspek-
toren Adolf Crona; hvilka emot hvarandra ställdes
till förhör, dervid Wiren, på sin aflagde ed, om hvars
förbindelse han erinrades, vidblef hvad han förut upp-
gifvit, men tillade, att han numera ej kunde påmin-
na sig, huruvida han af Crona fätt, jemte kartorna,
emottaga något köpebref, som vid Sunnerbo härads-
rätt borde lagfaras; han erinrade sig endast af Cro-
nas meddelade instruktion, att kartorna skulle lem-
nas till häradshöfdingen Eneqvist, hvilket Wirån så
förstått, att han borde försälja dem till bemälde hä-
radshöfding. Då detta likväl misslyckades, har Wi-
rån, med en mansperson, som var hemma i Berga
socken, i försegladt konvolut återsändt kartorna till
Crona och tagit för alldeles säkert att brefvet blifvit
till Crona aflemnadt, enär denne cj sedermera påmint
om redogörelse för uppdraget. För öfrigt kunde Wi-
rån, som tillkännagaf, att hans minne i sednare ti-
der mycket försvagats, numera ej erinra sig hvad
Crona föreburit, i afseende på åtkomsten till kartor-
na, då dessa först blefvo till Wiren lemnade.
Inspektoren Crona fortfor att försäkra, det han från
Wiren icke återbekommit kartorna; i afseende på
deras åtkomst uppgaf han nu, att då han, sistl. vår,
skulle omsätta ett diskontlån, och vände sig till sin
broder, kronofogden Crona, för att erhålla penningar,
hade denne i stället, och under tillkännagifvande att
han för tillfället. ej kunde på annat sätt afbjelpa be-
hofvet, lemnat sin bror ifrågavarande kartor, under
förutsättning att han skulle kunna, genom deras för-
yttrande, erhålla motsvarande bolopp i penningar.
Då vidare upplysning härutinnan icke kunde erhål-
las, fingo Wiren och Crona afträda, den sednare lik-
väl med förständigande att under tinget i staden qvar-
blifya, för den händelse, att något under ransaknin-
gen förekommer, som kan göra hans ytterligare hö-
rande nödvändigt.
Tillförordnade åklagaren anhöll, att vittnesförhör
måtte varda verkstäldt med inspektoren Anders Gu-
staf Vallman, tingsskrifvaren O. Ljungdahl, bonden
Frosten Bengtsson och hansson, Petter Frostensson
i Werpeshult, gästgifvaren Lars Ljungstedt i Lönshult,
klockaren E. D. Ringius iv Wäckelsång, hemmansäga-
ren Johannes Svensson i Toa, tingsskrifvaren C. G.
Gädda, handlanden Pehr: ANlstrand samt boktryckar-
ne Johan Petter Lönnegren: och Nimrod Schmidt här
i staden, hvilka lemnades ojäfvade, med undantag af
gästgifvaren Ljungstedt, mot hvilken kronofogden Cro-
na i jäfsafseende anmärkte, att Ljungstedt ej kan an-
ses äga den frejd, att honom borde tillåtas vittna, ty
han skall hafva varit vid denna häradsrätt för stöld
tilltalad.
Nämnden vitsordade Cronas uppgift, men upplyste
derjemte att Ljungstedt blifvit för åtalade brottet fri-
känd, och då således det af Crona anförda jäf ej fin-
nes grundadt i 47 Kap. 7:S RättegångsBalken, fann
urtima tingsrätten intet hinder för Ljungstedt att bära
vittne i saken.
Efter aflagd sannings-ed, blefvo således ofvyanupp-
räknade personer hörda i följande ordning:
1:0 Wallman berättade i öfverens tämmelse med
en så lydande attest: Till Kinnevalds vällofl. hä-
radsrätt! Kallad att höras uti målet, angående ut-
prångling å stämpladt papper, som förmenas vara
falskt, ber jag att skriftligen få uppgifva allt, hvad
jag har mig bekant i ämnet.
Vårtiden förlidet är, tillhandlade sig notaricn Meur-
ling af mig först en och sedermera ännu cn häst, för
hvilka han genast lemnar afbetalning med stämpladt
papper af något större valörer till belopp af något
mera än 250 rdr b:ko, med 8, 9 eller 10 procents ra-
batt (hvilketdera jag icke kan påminna mig), hvilka
chartor jag sedermera mot samma rabatt försålde till
handlanden Thamsten i Motala, som är Charteför-
säljningsman derstädes, och hvilken derföre till någon
liten del lemnar betalning, men erbjöd sig återgifva
återstoden då chartorna blifvit sålda. Vid detta till-
fälle föreföll icke samtal emellan Meurling och mig
om hans åtkomst af stämpladt papper, men i Aug.
månad förl. år vid marknaden i Skenninge förmälde sig
Meurling innehafva ett större parti stämpladt papper,
utgörande en del af hvad han årligen reqvirerade,
men som han önskade afyttra, emedan stämplarne
voro af mindre valör, än de vanligast för honom an-
vändbara af 50 till 400 rdr., hvarföre han bad mig
söka afyttra dem hos domaren itorten eller annorstä-
des, mot en rabatt, som då bestämdes både för de
förra och d? nu lefvererade chartorna till 42 procent,
hvarjemte jag skulle göra mig betäckt och anstånd
med liqviden för de öfriga erbjöds till början af på-
följande Januar, då han sjelf vore till redovisning
förbunden; detta uppdrag mottog.jag och hela det be-
lopp af chartor jag af Tit. Meurling emottagit upp-
går til 4668 rdr b:ko, hvarvid jag till Meurling ut-
ställde ett recipisse, att jag af honom till redovisning
emottagit för 1,666 rdr 32 sk, b:ko; af dessa sed-
nare chartor bar jag lemnat handlanden Ågren i
Skenninge 320 rdr b:ko, till handlanden Thamsten i
Motala, sammanräknadt med det parti, som förut är
omnämdt, 3524 rdr b:ko, tillberr bäradshöfdingen Tor-
nerhielm 327 rdr b:ko, till länsman Dvyhere för 394.!