BRUKSPATRONEN. (EN skizz.) För att vara brukspatron fordras hvarken börd eller rikedom, hvarken uppfostran, bildning, kunskaper, förstånd, själ eller hjerta. Man håde så när, i ifvern att få upprepa allt vad som tcke fordras, äfven sagt: kropp, men se då hade man just sagt allt hvad tokigt är, ty kropp och endast kropp vill det till, och att dennaj bar en, om än aldrig så liten del eller lott i ett bruk, samt har varit boende der en liten, om än aldrig så liten tid. Man skulle efter detta lilla hastiga och lustiga utkast möjligtvis kunna göra sig den tankan, att en brukspatron vore — en liten ting, men se då först bedrar man sig otroligt, ty en brukspatron är, tvärt om, enimäkta stor sak, hvars former och periferi stundom höra till läran om 0ändeliga serier, och hvars hufvud, om än kompakt ända igenom af idel jern, lyfter sig öfver alla andras, hvars näsa, om än full af idel stenkol, står mera perpendikulärt uppför än alla andras, hvars röst är högst och gällast, och hvars anseende — — — dock nej, vi vilja icke tala om denna piedestal af guld som heter anseende, som merändels, allt som den är hög och massiv, gifver belätet som står deruppå, mer eller mindre värde, utan vi vilja tala om brukspatronerne, ansedda som andra mennmiskor, ehuru de ofta nog tyckas tillhöra ett alldeles eget species. Och hvarföre tyckas: de detta sednare? Vi sed0sstvungna, att efter vi haft detta utlåtande, äfven försvara det och gifva förklaring derpå. : Ja väl: måste icke hvar enda annan menniska, ifrån skomakaren som syr våra skoplagg, intill konungen som styr öfver våra hufvuden; och stundom långt utöfver vårt begrepp, dock låna den tittel de bära af den funktion de åtagit sig, den sysselsättning de valt och utöfva? Måste icke hvar och en annan i sitt anletes svett arbeta och streta för att