någön olägenhet, om man förstår att rätt begagn
täntefrsäkrings-anstalten.
EilsM Hör det icke nekas, att förmånerna blifve
ärå nch inskränktare för de äldre klasserna, räk-
nåde in ock med från 7:de å 6:te. Men dels ligger
dett i sakens natur, dels torde ock åtskilliga modi:
fikatioher i afseende på dessa klasser kunna åstad.
kommas. I Författaren har sjelf erinrat pag. 49, at
öm ifsatsens återbetalning i de äldre klasserna icke
medgives så blifver utdelningsräntan naturligtvis högre.
At! vid detta tillfälle framställa förslagets alla spe-
ciellare .egenskaper, torde föga intressera allmänheten.
Al den, som önskar. en sådan kännedom, bör sjelfva
afhandlingen, icke; blott läsas, utan studeras. En om-
ständighet kan rec. likyäl icke förbigå. Man har med
skäl vid de Tyska anstalterna. klandrat att utdelnings-
räntan faller så ojemt. Det inses lätt, att om till-
fälligtvis dödligheten i en klass under året varit gan
ska stor, men i annan mycket liten, så skall utdel-
ningsräntan blifva oproportionerligt hög i den ena
och Jåg i den andra. Till förekommande deraf, och
på det att räntan må utgå mera jemt och uniformt,
har författaren vidtagit den method vid klassräntor-
nas unpdelning för ärct, att de tillfälliga vinster eller
förluster, som kunnat i någon klass inträffa, icke till-
räknas denna klass ensamt, utan alla klasserna gemen-
samt, så att de tillsamman dela fördelen eller skadan
deraf. Härigenom vinnes det stora ändamålet, att
räntans kastningar förekommas och att utdelningen
kan ske med mera stadga efter antagna sannolikhets-
grunder.
Slutligen anser sig recensenten böra tillägga, att
huru än omdömet må utfalla i afseende på fördelen
att inrätta en ränteförsäkrings-anstalt, enligt Hr Fly-
gares förslag, tillkommer honom likväl den obestrid-
liga förltjonten, att han utredt sjelfva hufvudfrågan
och återfört den på riktiga mathematiska principer.
I recensentens tanka är detta rätta sättet att arbeta
för sakens framgång. I ingen fråga är det mer an-
geläget än. denna, att grunderna. blifva väl kända och
allmänt uppfattade. Rec. befarar icke, att sjelfva
idgen under tiden skall förfalla eller gå under. Grund-
tanken deri, eller den att, medelst association och
beräkning af mortalitetsförhållandet, öka den tillväxt,
som, penningen genom tid och ränta kan vinna, har
redan sgjort sig lefvande hos de fleste civiliserade
folk. Den är väckt af behofvet, understödjes af tids-
lynnet, och skall veta att ikläda sig lämrliga former
i verkligheten, i samma mån som den hinner utveck-
las. I England hafva lif-försäkringar varit kända öf-
ver 470 år. De begagnas nu allmänt Dylika in-
rättningar hafva nyligen blifvit inhemske i Frankrike.
Det förtjenar läsas hvad Juvigny säger om dem, i sin
intressanta skrift: Coup doeil sur les assurances sur
la vie des hommes,. Paris 4825. Baron De Geran-
do, författaren till det förträffliga arbetet rörande
fattigvården, uppmanar lifligt i sin Visiteur du pau-
vre till hegagnande af lif-assurancerna, såsom serdeles
Dyttiga, isynnerhet för den arbetande klassen. Bel-
gien, Italien och Amerika hafva nu tillegnat sig så-
daåne anstalter. I Tyskland ägde man för 20 är se-
dan en lNli-försäkringsanstalt. Nu finnas sådana på
många ställen. . Öfverallt äro de omfattade med myc-
ket deltagande, och flere af dem hafva blifvit förena-
de med ränteförsäkrings-anstalter. I Wien har nyli-
gen uppstått en kapitalie- och ränteförsäkrings-anstalt
istort, fördelad i 6 afdelningar, hvaribland flera för
lifräntor, en för lif-assurancer, och en för ränteför-
säkringar. Förlidet år öppnades i Köpenhamn 2:ne
serdeles väl grundade, äfven för Svenskar och Norr-
män tillgängliga, inrättningar, nemligen en lif-försäk-
rings- samt en lifränte- och försörjnings-anstalt. Utan
att hbehböfva åberopa sparbankerna, som allmänt -:be-
gagnpas, torde detta ändock visa, att nu en större
omtänksamhet för framtiden blifvit väckt hos folket,
och, med detssmma, ett större behof af utvägar al!
kunna sörja för den. Det bör således icke betviflas.
att begreppet om hvad som genom dessa utvägar kan
vinnas, så snart det väl hunnit utveckla sig, äfven
skall förverkligas hos oss, och antaga sådana gestal-
ter, som för ändamålet finnas lämpliga.
