annat, då personernas antal var mindre än insatser
nas, hvarvid man lat ett färre antal personer harfv
ett stort antal insatser. Derefter beräknades räntar
tillvext i båda fallen. Man fann då, i det sednar
fallet, när personerna med många insatser dö på be
Thagliga tider, att räntan steg hastigare. Men i verk
ligheten kan man icke påräkna, att personerna me
de många insatserna skola dö efter önskan. Händel
sen kan göra, att de lefva aldralängst, då räntans sti
I gande, för deras skull, ganska mycket fördröjes.
I Imedlertid skulle i förenämnde fall, såvida det in
Iträffade, samma fördel tillskyndas sällskapet, som ge
nom ökad mortalitet; och detta var anledningen, hvar
före man trodde sig kunna påräknaen så stor afgån
af insatser, som man kallade det, mortalitet, att denn
förhöll sig till den af Sässmilch uppgifna, såsom 2 !
till 4.
I Det bör således icke mycket förundra, om man
Wien, der den första ränteanstalten inrättades och de
en förmånlig ränta å kapitalerna kunde påräknas, fö
respeglade sig öfverdrifna förhoppningar. Också lem
nade man sig deråt utan tvekan. Hr Sonnleithner
professor i mathematiken vid teknologiska institutet
Wien, erhöll kejsarens privilegium för en sådan in
rättning enligt den af honom uppgifna plan, men öf
verlät detta privilegium på den s. k. förste sparban
ken i Wien, mot försäkran åt sig och sina arfvingar
att årligen uppbära 20 proc. af den behållna inkomst
som genom anstalten kunde banken tillfalla. Banker
deremot förbehöll sig ett afdrag af 40 penningen i
alla arffallna medel. De stora löftena åt delägarnc
äro bekanta. Man tyckte sig få outtömliga tillgångai
att disponera. Sonnleithner adlades. Hans arfvingai
lära ännu uppbära ränta från sparbanken.
Men det beräknade mortalitets-förhållandet var längt
ifrån att hålla profvet. Enligt de räntestegrings-ta-
beller, som finnas bifogade en bekant skrift (Die all-
gemeine Versorgungs-anstalt fär Unterthanen der O-
sterreichischen Kaiserstaaten, von einem Menschen-
freunde. 92:te Auflage, Wien 1832) rörande Österriki-
ska ränteförsäkrings-anstalten, lofvas 7:e klassens del-
ägare (personer, som fyllt 65 året) att å fullständig
insats af 200 fl. erhålla räntans maximum, 3500 fl.,
44 år efter inträdet. Dennatidpunkt skulle för nyss-
nämnde klass af 48925 års sällskap inträffa år 1839.
Men 1841 års redogörelse för 18235 års sällskap upp-
tager 7:e klassens redan bestämda ränta för 1842 en-
dast till ?; delar af maximum eller till 205 fl. 6 kr.
Det bör dock tilläggas att, efter blott en delägares
afgång, uppgär räntan till 300 fl., och när 2:ne af-
gått, undfår den qvarlefvande verkligen maximibelop-
pet, då han likväl måste vara minst 83 år gammal.
Samma redogörelse visar, att 17:e årets utdelning för
6:e klassen af 1825 års sällskap (delägare, som inträdt
vid en ålder mellan 61—63 år) icke utgjort mera än
24 fl. 5 kr. ehuru den enligt tabellen rätteligen sko-
lat uppgå till 363 fl. 22 kr. Imedlertid är förhållan-
det icke alldeles så ofördelaktigt i de yngre års säll-
skapen. Uti 1826 års sällskap uppgår redan 46:e
årets utdelning åt 6:e klassen till 56 fl. 39 kr.
Alla de öfriga ränteanstalterna äro ännu så unga,
att de egentliga resultaten af mortalitetsberäkningen
ännu icke hunnit riktigt uppenbara sig. Imedlertid
visar deras årliga redogörelse, att afgången af delägare
befunnits vida ringare, än man trott sig böra antaga.
För oss Svenskar hade en så hög mortalitets-beräk-
ping aldrig kunnat komma i fråga. Redan Wargen-
tins och Nicanders, på grund af tabell-kommissionens
uppgifter, gjorda beräkningar rörande dödligheten i
Sverige och Finland, hvilka finnas införda i Veten-
skapsakademiens handlingar för åren 14766 och 41804,
ådagalägga ett ringare förhållande än Sässmilchs. War-
gentin upprättade först 3:ne jemförelser, innefattande
hvardera 3:ne år, nemligen åren 1755—357, 1758—60,
och 1764—63, och bifogade derjemte en medelberäk-
ning för de 9 åren tillsammans; hvilket allt finnes
intaget i 1766 års handlingar. Men sedermera har
han i handskrift lemnat en fortsättning af detta ar-
hete. Denna fortsättning innehåller ytterligare 4jem-
förelser, nemligen för åren 1765—567, åren 1768—69,
året 4772 allena och åren 1774—76. Slutligen ut-
räknade han ett medium af alla 7 jemförelserna, hvil-
ket han öfversände till doktor Richard Price, kort
före sin död är 4783. Price införde dennå beräkning
i 4:de och 35:e upplagorna af sina Observations on
reversionary payments, och det lärer vara härifrån,
som utländske författare i folkstatistiken hemtat eller
åberopat Wargentins uppgifter rörande dödligheten i
Sverige, hvilka så ofta förekomma i deras skrifter,
vanligen under benämning af Wargentinska morta-
litets-tabellen. Recensenten kan åtminstone icke er-
inra sig, att någonsin hafva sett densamma genom
trycket allmängjord i Sverige. ImedlertidJärer denna
föga afvika från den första medelberäkningen, eller
den för åren 4755—63, och detta endast genom obe-
tydligt större mortalitet. STI (Forts. följer.)
ee———EETERAEEEEE
— Ångfarten mellan Stockholm och Norrkö-
ping är nu äfven öppnad inre vägen: I går e.
m. uppkom ångfartyget Cometen till Riddarholms-
hamnen.
— I Upsala har, enligt bref derifrån, den 4
Maj firats på ett intressant och ståtligt sätt af
hela studentkorpsen på fältet vid Eklundshof.
Nationerna uttågade med fanor och flera utförde
serskilda scenerier, hörande till deras provinser;
nationaldansar, slotteröl, bondbröllop m. m. Ut-
förligare härom i morgon.
BLANDADE ÄMNER