Men det svenska lynnet har äfven uti uppfattnin gen af denna angelägenhet visat sin egendomlig het. Man har ingalunda förbisett de fördelar, son saken erbjuder, men mången har tvekati afseende på möjligheten af deras verkliggörande på det upp: gifna sättet. Till och med de öfverdrifvet stor: löftena hafva varit en stötesten för det goda, praktiska förstånd, som utmärker svenska nationen Långt ifrån att förkasta, har man endast fruktat att förhasta. Man har funnit behöfligt att betänka och pröfva. I sjelfva verket uttrycker denna betänksamhet icke annat än en tyst och outtalad väntan eller önskan, att inhemta kännedom om grundernes riktighet, för att derpå kunna stödjs öfvertygelsen om sakens verkställbarhet. Måhända hafva icke Tyskarne gått tillväga med denna varsamhet. Åtminstone äro de inkast och anmärkningar, som blifvit gjorda mot deras ränteanstalter, mindre riktade mot saken i och för sig sjelf, än mot sättet, hvarpå den blifvit verkställd. , Becker erinrar uttryckligen, att han icke uppträder såsom motståndare mot sjelfva försäkringsprincipen, utan endast emot de felaktiga beräkningar, som finnas lagda till grund för de redan befintliga anstalterna. Med en outtröttlig flit har han sökt ådagalägga, att räntan stiger vida långsammare, än man antagit, att så höga maxima icke kunna ernås än i högt framskriden ålder, och att följaktligen högst få qvarlefvande delegare hinna uppnå desamma. Karezewsky klandrar icke blott beräkningarne vid nuvarande anstalter, utan antyder äfven de förändrade åsigter, hvilka måste göras gällande. Han anser ränteanstalterne hafva uppträdt i en form, som icke svarar mot sakens väsentliga begrepp. Den allmänna nyttan, säger han, skall icke mätas efter storleken af det räntebelopp, som en och annan delegare sent omsider kan vinna, utan efter mängden af de delegare, som verkligen komma i åtnjutande af anstaltens fördelar. En teori, bygd på matematiska grunder, måste framställas, hvarigenom möjligheten åtminstone af ändamålet med säkerhet befinnes ådagalagd. En sådan teori, påstår han, skall hvila på redan kända, men mera ändamålsenligt, än hittills, utvecklade principer för beräkning af lifränta. Han förkastar de så kallade ofullständiga insatserna, såsom icke ledande till ändamålet för deras innehafvare, och såsom menligt verkande på de fullständiga. Då Karezewsky icke medgifver mer än en slags insats, eller fullständig, tillåter han likväl att denna utgöres på 2:ne sätt, nemligen antingen genom kontant inbetalning, eller sålunda att delegaren endast afger till anstalten en förskrifning på insatsbeloppet med förbindelse att derå betala 3 proc. årlig ränta, intill dess summan på ett eller annat sätt blifvit inbetald, hvilket dock bör ske förr än klassens utdelningsränta uppgått till 3 procent. För denna förskrifning behöfves ingen borgen eller annan säkerhet, emedan anstalten icke gör förlust, äfven om summans inbetalning underlåtes. Detta torde förtjena att vid ett annat tillfälle närmare utredas. Recensenten nämner det endast i förbigående nu, såsom en utväg af Karezewsky att minska ett äfven i Tyskland svårt bekymmer, nemligen det för kapitalernas utlåning till förmånlig procent. Rörande åtskilliga anmärkningar vid ränteförsäkringsanstalten i Berlin hade recensenten förliden sommar tillfälle att rådfråga sig med ordföranden i kuratorium för denna anstalt, f. d. öfverpresidenten i Rhenprovinserna geheimerådet v. Reiman. Han gillade flera af dem och erinrade att de för honom ieke voro något nytt. Det var hans tanka, att statuterna i flera punkter borde förändras. Sjelf hade han gifvit första anledningen till anstaltens stiftelse. . Omständigheterna dervid hade gjort att statuterne icke erhållit den fulländning, som erfordrades. Han hade önskat att, som han kallade det, en kongress af deputerade från alla Tyska ränteanstalter måtte sammanträda för att utbyta upplysningar och gemensamt öfverlägga; men man hade ännu icke lyssnat till ett sådant förslag. Hos recensenten hafva dessa samtal lemnat ett dyrbart minne, och recensenten förgäter icke den öppenhet och sanningskärlek med hvilken den ädle mannen uppgaf de väsendtliga felaktigheterna, på samma gång som han erkände sin delaktighet deri. Då rec. nämnde för honom, att frågan om en sådan inrättning äfven vunnit uppmärksamhet och deltagande i Sverige, yttrade han att han ann saken god och af stor nytta, men att han ansåg sig böra varna för förhastande. Äfven i Preussiska tidningar hafva rösterna mot ränteanstalternas nuvarande organisation blifvit hög-! juddare. Berlinische Nachrichten von Staats undl jelehrten Sachen för 1842 innehåller, i anledning af den då nyligen utkomna Beckerska skriften, åtskilligt, som kan förtjena uppmärksamhet. Util Der Bote fir Stadt und Land im Kreise Duisburg, och uti Geschäfts--und Unterhaltungs-Blatt får len Kreis Gladbach und Umgegend, samt uti Köl