Men det svenska lynnet har äfven uti uppfattnin
gen af denna angelägenhet visat sin egendomlig
het. Man har ingalunda förbisett de fördelar, son
saken erbjuder, men mången har tvekati afseende
på möjligheten af deras verkliggörande på det upp:
gifna sättet. Till och med de öfverdrifvet stor:
löftena hafva varit en stötesten för det goda, prak-
tiska förstånd, som utmärker svenska nationen
Långt ifrån att förkasta, har man endast fruktat
att förhasta. Man har funnit behöfligt att betänka
och pröfva. I sjelfva verket uttrycker denna be-
tänksamhet icke annat än en tyst och outtalad
väntan eller önskan, att inhemta kännedom om
grundernes riktighet, för att derpå kunna stödjs
öfvertygelsen om sakens verkställbarhet. Måhända
hafva icke Tyskarne gått tillväga med denna var-
samhet. Åtminstone äro de inkast och anmärk-
ningar, som blifvit gjorda mot deras ränteanstal-
ter, mindre riktade mot saken i och för sig sjelf,
än mot sättet, hvarpå den blifvit verkställd.
, Becker erinrar uttryckligen, att han icke uppträ-
der såsom motståndare mot sjelfva försäkringsprin-
cipen, utan endast emot de felaktiga beräkningar,
som finnas lagda till grund för de redan befint-
liga anstalterna. Med en outtröttlig flit har han
sökt ådagalägga, att räntan stiger vida långsam-
mare, än man antagit, att så höga maxima icke
kunna ernås än i högt framskriden ålder, och att
följaktligen högst få qvarlefvande delegare hinna
uppnå desamma. Karezewsky klandrar icke blott
beräkningarne vid nuvarande anstalter, utan an-
tyder äfven de förändrade åsigter, hvilka måste
göras gällande. Han anser ränteanstalterne hafva
uppträdt i en form, som icke svarar mot sakens
väsentliga begrepp. Den allmänna nyttan, säger
han, skall icke mätas efter storleken af det rän-
tebelopp, som en och annan delegare sent omsider
kan vinna, utan efter mängden af de delegare,
som verkligen komma i åtnjutande af anstaltens
fördelar. En teori, bygd på matematiska grunder,
måste framställas, hvarigenom möjligheten åtmin-
stone af ändamålet med säkerhet befinnes ådaga-
lagd. En sådan teori, påstår han, skall hvila på
redan kända, men mera ändamålsenligt, än hittills,
utvecklade principer för beräkning af lifränta. Han
förkastar de så kallade ofullständiga insatserna, så-
som icke ledande till ändamålet för deras innehaf-
vare, och såsom menligt verkande på de fullstän-
diga. Då Karezewsky icke medgifver mer än en
slags insats, eller fullständig, tillåter han likväl
att denna utgöres på 2:ne sätt, nemligen antingen
genom kontant inbetalning, eller sålunda att del-
egaren endast afger till anstalten en förskrifning
på insatsbeloppet med förbindelse att derå betala
3 proc. årlig ränta, intill dess summan på ett
eller annat sätt blifvit inbetald, hvilket dock bör
ske förr än klassens utdelningsränta uppgått till
3 procent. För denna förskrifning behöfves in-
gen borgen eller annan säkerhet, emedan anstal-
ten icke gör förlust, äfven om summans inbetal-
ning underlåtes. Detta torde förtjena att vid ett
annat tillfälle närmare utredas. Recensenten näm-
ner det endast i förbigående nu, såsom en utväg
af Karezewsky att minska ett äfven i Tyskland
svårt bekymmer, nemligen det för kapitalernas
utlåning till förmånlig procent. Rörande åtskil-
liga anmärkningar vid ränteförsäkringsanstalten i
Berlin hade recensenten förliden sommar tillfälle
att rådfråga sig med ordföranden i kuratorium
för denna anstalt, f. d. öfverpresidenten i Rhen-
provinserna geheimerådet v. Reiman. Han gillade
flera af dem och erinrade att de för honom ieke
voro något nytt. Det var hans tanka, att statu-
terna i flera punkter borde förändras. Sjelf hade
han gifvit första anledningen till anstaltens stif-
telse. . Omständigheterna dervid hade gjort att
statuterne icke erhållit den fulländning, som er-
fordrades. Han hade önskat att, som han kallade
det, en kongress af deputerade från alla Tyska
ränteanstalter måtte sammanträda för att utbyta
upplysningar och gemensamt öfverlägga; men man
hade ännu icke lyssnat till ett sådant förslag.
Hos recensenten hafva dessa samtal lemnat ett
dyrbart minne, och recensenten förgäter icke den
öppenhet och sanningskärlek med hvilken den ädle
mannen uppgaf de väsendtliga felaktigheterna, på
samma gång som han erkände sin delaktighet
deri. Då rec. nämnde för honom, att frågan om
en sådan inrättning äfven vunnit uppmärksamhet
och deltagande i Sverige, yttrade han att han
ann saken god och af stor nytta, men att han
ansåg sig böra varna för förhastande.
Äfven i Preussiska tidningar hafva rösterna mot
ränteanstalternas nuvarande organisation blifvit hög-!
juddare. Berlinische Nachrichten von Staats undl
jelehrten Sachen för 1842 innehåller, i anledning
af den då nyligen utkomna Beckerska skriften,
åtskilligt, som kan förtjena uppmärksamhet. Util
Der Bote fir Stadt und Land im Kreise Duisburg,
och uti Geschäfts--und Unterhaltungs-Blatt får
len Kreis Gladbach und Umgegend, samt uti Köl-