semente, har till exposition lemnat en utsigt (MM
167) al Stockholms slott från nordost, med dess
närmaste omgifningar åt samma sida. Den är
,konstruerad i perspektif, ritad och laverad i
tucsh. Konstruktionssältet är i sig sjelft en bor-
sen för de arkitektoniska grundragens riktighet;
men Hr Bohms små figurer i förgrunden ådaga-
lägga dessutom, att hans ritpenna ej öfverallt har
behof af geometlriens ledning. Laveringen tycks
deremot något knapphändig och ej bestå af mer
in två, på sin höjd tre teinter; tll följd hvaraf
luftperspektiven befinner sig med liniarperspekti-
ven i ett krigstillstånd, som störer styckets håll-
ning och harmoni.
För detta års täflingsämne i arkitektur, förslag
till Börsbyggnad i en stor handelsstad, (MV 206),
bar akademien tilldelat priset åt Hr Albert Törn-
gvist, och ban har sjelf exponerat ett förslag till
Sacellanikapell. (JM 207). Kunde man efter
endast två arbeten ställa en ung konstnärs ho-
roskop med någon säkerhet, så skulle Sverige
verkiigen i Hr Törnqvist ba att en gång förvänta
en utinärkt arkitekt. en välberäknade indel-
ningen af hans byggnader, för deras serskilda än-
damål, omslutes af ett i stor, enkel och ren stil
nållet yttre, och äfven ritningarnes tekniska be-
handling förråder en säker blick för det sköna.
Man finner det angenäma totalintrycket af den så
mycket mer anmärkningsvärdt, när man vid no-
re undersökning upptäcker, att den unge arki-
tektens styrka i de egentligen ornamentala detal-
jerna icke är stor, och att effekten af hans kon-
streuktioner får nästan uteslutande tillskrifvas det
iyckliva förhållandet emellan massorna. Men den
nyssnämnda ofullkomligheten är en af dem, som
kunna bjelpas genom tid och öfning; hvaremot
man har alltför talrika prof på att äfven den mest
öfvade färdighet i bisaker icke förmår åstadkom-
ma någonting dugligt, när uppfattningsförmåga för
det hela icke leder detaljtalangens tillämpning.
Hvad är likväl vår moderna byggnadskonst, med
alta hennes sträfvanden efter det storartade och
vördnadshjudande, mot hennes äldsta gigantiska
urbilder, som ännu qvarstå — en annan verldsdel
och tala om en kultur, hvilken redan uppnått sin
öjd för nära fyra årtusen sedan! När dessa ar-
kitektoniska storverk tillkommo, var vår nordiska
balfö ännu en ödemark, betäckt med urskogar,
som ingen mensklig varelse besökt, om ej hän-
delsevis någon dansk Eskimo eller Lapp, som an-
tingen förirrat sig långt åt norr på jagten efter
vildsvin och bisonoxar, eller i sin pirog vågat sig
in mellan skären, för att med fiuitharpunen för-
följa deras dåvarande kustboer hvalrossarne. De
enda arkitekter, som då funnos i norden, voro
medlemmar af de talrike bäfverkolonierna vid flo-
dernas stränder. Vi orda stolt ibland om nor-
dens forn Idrar och göthbisk byggnadskonst, och
jemnföra den med Greklands, utan att vi erinra oss
att Svithiod ej ägde ett namn, när Greklands kul-
tur redan var tusenårig; likasom grekerne i många
sekler förut hade yfts öfver sin byggnadskonst
och sina forntidsminnen, förgätande någon gång, att
när deras ättefåder ströfvade omkring i ollonsko-
garne mellan Paygetus och Parnassen, halfnakna och
tatuerade, som Ny yzeländarne i våra dagar, stod Eqyp-
tens redan urgamla kultur i sin blomstring, och
utsände till Pelops ö de första nybyggarne att åt
råa Pelasser plentera civilisationens träd på godt
och ondt. För hvad Grekerne sedan blefvo i
konstens verld, likasom i vetenskapens, hade de
ursprungligen att tacka sine Egyptiske läromä-
stare, och det öfriga Europa fick det från Gre-
kerne ur andra hand. Men Greklands minnes-
märken ligga till det mesta grusade, af tidens
våld eller barbarernas; Egyptens stå till stor del
ännu qvar, ofta så väl bibebållna, ej blott i skulp-
tur, utan även i färger, som om de i går fått
sista fulländningen af bildhuggarens stål och de-
korationsmålarens pensel; och detta skedde dock
för — 536 sekler sedan! Det kan ej vara ur vä-
ven att ihågkomma dessa i kultur- och konsthi-
storien nästan enstaka företeelser, när man för-
vånas öfver, att forskarn och konstvännen kunna
bland det gamla Thebes qvarlemningar trotsa ett
vådligt luftstreck och ännu vådligare röfvare-
:hborder, utan annat ändamål, än beskrifvandet och
:!efterbildandet af dessa konstverk. Utan denna å-
terblick i forntiden kan man ej heller efter för-
tjenst uppskatta de frukter af en dylik forskning,
som en bland våra landsmän hemfört och
hvilka ban äfven lemnat några få prof vid detta
års konstexposition i Stockholm. Hvar och en
af våra läsare torde inse, att vi här mena de af
Hr kapten B. Cronstrand framställda grafiska
teckningar af fornegyptlisk arkitektur och skulp-
tur,, hvilka finnas pärmare detaljerade 1 katalo-
gen under HE 449, 420 och 424. Hr Cronstrand
bar för Jemförelse skull uppsatt (under N:is 425,
424 och 423) prof af de mest berömda efterbild-
ningar i samma ändamål, som härröra från ul-
sedernas nn ———————!