och föreställande framsidan af hufvudbyggnaden
på landtbruksakademiens experimentalfält. — På
denna under glas och ram förvarade ritning läser
man öfverst orden Gillas, Carl Johan,, skrifna
al H. M. Konungen egenhändigt. Framför ett
med så hög sanktion utrustadt konstverk står
kritiken gerna stum; men i fall arkitekten möjli-
gen åsyftat att afväpna det offentliga omdömet
öfver sitt eget verk, när han lät det beledsagas af
ett annat, som han troligen ej ärnat hänskjuta
under ett dylikt domslut, så tillstå vi alt försig-
tigheten var öfverflödig och att äfven en kopia
utan sanktion skulle tagit sig rätt väl ut. Om
sjelfva den längesedan utförda byggnaden icke gör
detsamma, utan stöter övat ohjeipligt genom sin
till ett slags gigantisk fris förenade vindlönster-
rad, så märkes nemligen detta knappt på ritnin-
gen. Man har i denna motsägelse blott ett nytt
prof af den ledsamma erfarenbeten, att arkitek-
turritningars löften ej altid honoreras at de fär-
diga bygsnaderna. — I JM 2, ritninz till nya stall--
byggnaden på Rosendal, har herr Blom reprodu-
cerat samma id med någon variation: äfven der
bildas ett slags kolossal fris af en rad glusgar
tätt under taklisten. Men som de alla äro fyr-
kantiga och sakna ulasrutor eller fönsterramar, så
I kna de blott de toma mellanruin, som i byg
nadskonstens så kallide primitiva stil lemn:
emellan de på muren hvilande takbjelkarnes än-
dar: och då denna enkla stil kan passa för ett
stall, så gör infallet icke bär samma oanscenäma
verkan som på elt i öfrigt storstätlivt boningshus.
Äfven i JV 5, eskiss till byggnad för flottans
undervisningsverk och modeilkammare i Stock-
bolm, framlyser herr Bloms förkärlek för högst
upplysta vindslokaler; men de omedelbart intill
hvarandra stötande lfönsterbågarne, som omkransa
hela huset under taket, visa sig ej här såsom
fris, emedan hela byggnaden står fullfärdig der-
under. De antyda snarare ett lågt oranveri, som
blifvit inpassadt efteråt, emellan det färdigbycgda
huset och dess tak, sedan man för att bereda
plats deråt skrufvat upp det sednare med dom-
kraft några alnar i höjden. Denna ide är icke i
ref:s smak, men smaken är, som man vet, myc-
ket olika.
Äfven en annan af akademiens embetsmän, hr
professor Nyström, bar i ett af sina till exposi-
tion lemnade arbeten (JM 28, 29, 30) hyllat till
en viss grad samma maner; men ändamålet är
denna gången verkligen att af öfversta våninven
bilda ett vexthus. Man kan sluta dertill af mer
än blotta påskri!ten, hvilken upplyser att bär är
fråga om en trädgårdsmästareboning: arkitekten
bar nemligen i den perspektiviskt utförda och
med några nätta landskapsaccessoirer prydda fram-
ställningen uttryckliven antydt detta ändamål, ge
nom att låta rankorna af nåsra klängvexter hänga
ut genom fönsteröppningarne under taket, och i-
deen är således här motiverad. Hvad ref. der-
emot ej rätt kunnat uppfatta, är hvarföre träd-
vårdsmästareboningen erbållit ett torn vid ena
ändan försedt med lanternin och ringklocka. Så-
som en fantasi låter det väl förklara sig; men
byggnaden får, frukta vi, derigenom den orizina-
litet i sitt utseende, att den l:knar en liten lands-
kyrka. Men denna yttre likhet har ju ej någon
motsvarighet i användandet, hvarföre tornet och
vexthuset lätt kunde väcka andra föreställningar.
Fastän tornet är ganska litet, kom ref. nemligen
dervid ändå att tänka på det berömda Babyloni-
ska, hvilket ej heller blef stort: och orangeriet
under kyrkotaket väckte erinran om de ryktvara
hängande trädgårdarne,, hvilka, efter de djup-
sinnigaste antiqvariska forskningar, egentlizven skola
bestått af högt uppsatta vexthus. Den tanken
låg sedan helt naturligt till bands, att om mun
någon gång hehöfde ett antikt namn för den nya
byggnadsordning, hvarpå de här nyss omtalta num-
rorne lemnat oss prof, så skulle man tiläfventyrs
kunna kalla henne for den Babyloniska. Pel.
boppas likväl att denna lilla anmärkvng ej må
anses såsom utcången från ett bepär all nedsälta
professor Nyströms talang i allmänhet; detta är
så mycket mindre meningen, som vi omedel-
bart härefter få anmärka, att herr Nyström 1 et!
ganska korrekt Palladiskt maner, konstruerat sina
här äfven åskådliga ritningar till sjelfva herrshaps-
boningen på samma gods (Gillberga, tillbörist öf-
verste J. A. Anckarsvärd). Det är en verkligen
praktfull byggnad, både utan och innan: och in-
delning och genomskärning säga oss att den äf-
ven hör vara eller blifva beqväm och an enäm.
M 97 visar det inre af ett glasbetäckt valleri,
af samma slag som man finner i vissa utländska
basarer. Perspektiven är rivtig, den med tusch
åstadkomna elairobscuren har effekt och fi urerna
ro nätt tecknade. I katalogen upp i!ves att pro-
ducenten, Avreen F. W. Echelander, är en hkonst-
pensionär, som nu vistas utrikes.
Hr Fredr. Bohm, vnderlöjtnant vid Uplands re-
ltssbrnäntsnmenmsessoonsit pet