och föreställande framsidan af hufvudbyggnaden på landtbruksakademiens experimentalfält. — På denna under glas och ram förvarade ritning läser man öfverst orden Gillas, Carl Johan,, skrifna al H. M. Konungen egenhändigt. Framför ett med så hög sanktion utrustadt konstverk står kritiken gerna stum; men i fall arkitekten möjligen åsyftat att afväpna det offentliga omdömet öfver sitt eget verk, när han lät det beledsagas af ett annat, som han troligen ej ärnat hänskjuta under ett dylikt domslut, så tillstå vi alt försigtigheten var öfverflödig och att äfven en kopia utan sanktion skulle tagit sig rätt väl ut. Om sjelfva den längesedan utförda byggnaden icke gör detsamma, utan stöter övat ohjeipligt genom sin till ett slags gigantisk fris förenade vindlönsterrad, så märkes nemligen detta knappt på ritningen. Man har i denna motsägelse blott ett nytt prof af den ledsamma erfarenbeten, att arkitekturritningars löften ej altid honoreras at de färdiga bygsnaderna. — I JM 2, ritninz till nya stall-byggnaden på Rosendal, har herr Blom reproducerat samma id med någon variation: äfven der bildas ett slags kolossal fris af en rad glusgar tätt under taklisten. Men som de alla äro fyrkantiga och sakna ulasrutor eller fönsterramar, så I kna de blott de toma mellanruin, som i byg nadskonstens så kallide primitiva stil lemn: emellan de på muren hvilande takbjelkarnes ändar: och då denna enkla stil kan passa för ett stall, så gör infallet icke bär samma oanscenäma verkan som på elt i öfrigt storstätlivt boningshus. Äfven i JV 5, eskiss till byggnad för flottans undervisningsverk och modeilkammare i Stockbolm, framlyser herr Bloms förkärlek för högst upplysta vindslokaler; men de omedelbart intill hvarandra stötande lfönsterbågarne, som omkransa hela huset under taket, visa sig ej här såsom fris, emedan hela byggnaden står fullfärdig derunder. De antyda snarare ett lågt oranveri, som blifvit inpassadt efteråt, emellan det färdigbycgda huset och dess tak, sedan man för att bereda plats deråt skrufvat upp det sednare med domkraft några alnar i höjden. Denna ide är icke i ref:s smak, men smaken är, som man vet, mycket olika. Äfven en annan af akademiens embetsmän, hr professor Nyström, bar i ett af sina till exposition lemnade arbeten (JM 28, 29, 30) hyllat till en viss grad samma maner; men ändamålet är denna gången verkligen att af öfversta våninven bilda ett vexthus. Man kan sluta dertill af mer än blotta påskri!ten, hvilken upplyser att bär är fråga om en trädgårdsmästareboning: arkitekten bar nemligen i den perspektiviskt utförda och med några nätta landskapsaccessoirer prydda framställningen uttryckliven antydt detta ändamål, ge nom att låta rankorna af nåsra klängvexter hänga ut genom fönsteröppningarne under taket, och ideen är således här motiverad. Hvad ref. deremot ej rätt kunnat uppfatta, är hvarföre trädvårdsmästareboningen erbållit ett torn vid ena ändan försedt med lanternin och ringklocka. Såsom en fantasi låter det väl förklara sig; men byggnaden får, frukta vi, derigenom den orizinalitet i sitt utseende, att den l:knar en liten landskyrka. Men denna yttre likhet har ju ej någon motsvarighet i användandet, hvarföre tornet och vexthuset lätt kunde väcka andra föreställningar. Fastän tornet är ganska litet, kom ref. nemligen dervid ändå att tänka på det berömda Babyloniska, hvilket ej heller blef stort: och orangeriet under kyrkotaket väckte erinran om de ryktvara hängande trädgårdarne,, hvilka, efter de djupsinnigaste antiqvariska forskningar, egentlizven skola bestått af högt uppsatta vexthus. Den tanken låg sedan helt naturligt till bands, att om mun någon gång hehöfde ett antikt namn för den nya byggnadsordning, hvarpå de här nyss omtalta numrorne lemnat oss prof, så skulle man tiläfventyrs kunna kalla henne for den Babyloniska. Pel. boppas likväl att denna lilla anmärkvng ej må anses såsom utcången från ett bepär all nedsälta professor Nyströms talang i allmänhet; detta är så mycket mindre meningen, som vi omedelbart härefter få anmärka, att herr Nyström 1 et! ganska korrekt Palladiskt maner, konstruerat sina här äfven åskådliga ritningar till sjelfva herrshapsboningen på samma gods (Gillberga, tillbörist öfverste J. A. Anckarsvärd). Det är en verkligen praktfull byggnad, både utan och innan: och indelning och genomskärning säga oss att den äfven hör vara eller blifva beqväm och an enäm. M 97 visar det inre af ett glasbetäckt valleri, af samma slag som man finner i vissa utländska basarer. Perspektiven är rivtig, den med tusch åstadkomna elairobscuren har effekt och fi urerna ro nätt tecknade. I katalogen upp i!ves att producenten, Avreen F. W. Echelander, är en hkonstpensionär, som nu vistas utrikes. Hr Fredr. Bohm, vnderlöjtnant vid Uplands reltssbrnäntsnmenmsessoonsit pet